Aftonbladet – 3 juli 1854, sida 3

manhang med pressjästberedning, i hvilket betänkande utskottet endast ansett sig böra göra den tillstyrkan, att Rikets Ständer mätte hos K. M:t anhålla om en förklaring, att den vid pressjästberedniug tillåtna bränvinsbränniovg är inbegripen i den tid, hvarunder bränning enligt kungörelsen af den 1 sistlidne Juni blifvit förbjuden. Emot denna utskottets bemställan uppträdde frih. R. Cederström, br Hjärne och grefve E. Sparre. Ten sednare utvecklande frågans juridiska beskaftenhet; de begge förstnämnde tiilika yrkande antagande af reservantens hemställan om Rikets Ständers underdåniga anhållan, att K. M:t behagade i nåder pröfva, huruvida icke under nuvarande förhållanden all bränvinsbränning i sammanhang med pressjästtillverkning borde upphöra, och att, i sådant fall, de under helt andra förhållanden utfärdade kongl. resolutioner, hvarpå dylik bränvinstillverkning grundar sig, varda, sä fort ske kan, återkaliade. Skälen voro: att beklagligen är ordalydelsen i de utfärdade resolutionerna så illa vald, ait deraf kan anledniog finnas till utskottets uttalade åsigt, men vid nogare eftersinnande skall man finna att, då K. M:t, enligt bränvinsförordningen, eger att förbjuda all bränvinsbränning, vid sig företeende omständigheter, han väl ej rimligen afsagt sig denna rätt i hvad beträffar bränning i sammanhang med pressjästberedning, hvarigenom det med ett sådant förbud afsedda ändamål, hindrandet af brödfödans förstörande vid knapp tillgång, skulle alldeles förfelas. Antar man denna sannolika cceh rimliga mening, så vore ej så klart, som motsidans talare pästå, att resolutiouerna tillförsäkra prässjäst abrikanterna ovilkorl g rätighet, att derjemte bränna under den tid, då bränsiosbränning i allmänhet är förbjuden. Antager man äter denna deras mening, så vore deraf en nödvändig följd, att K. M:t ej -heller skulle kunna förbjuda denna särskilda bränvinsbränniog under Oktober och November, ty då är ock enligt nyligen utfärdade förordning bränvinsbränniog i allmänhet förbjuden; och utskottet således varit inkonseqvent i sina motiver och sin slutföljd. Färtill kommer obilligheten uti, att då omständigheterna bjuda ett bränvinsförbud, 6 å 7 personer skulle hafva rätt, att beroende deraf fortfarande förstöra det, som ett förbud afsäg att skydda till hela folkets nytta. Hvilket missnöje skulle icke detta alstra, att på bekostnad af alla öfrige bränvinsbrännare nägra få individer skola riktas. Allmänt kändt är ock, att prässjästfabrikerna anlagts icke med prässjästberedning utan just denna derjemte tillåtna bränvinsbränning till hufvudsak, och hafva i detta ändamål biifvit inrättade, och deras verksamhet sålunda forifarit. Numera är äfven kändt, att prässjäst kan beredas, utan att derjemte bränna bränvin, och det icke blott utan förlust utan med vinst, då det, som återstår efter den erhållna jästen, användes på ladugården. Förut var den fördom gängse, att sä ej var förhållandet, utan att till förekommande af förlust bränvinsbränning vore derjemte nödvändig. Vid behbandlingen af denna fråga, som blifvit uppskjuten, hade 17 ledamöter varit närvarande, och beslutet fattats med 9 röster mot de 7 reservanternas, till hvilk:8 antal kommer de 3 personer, som vor fränvarande, hvarigenom sälunda reservanterna utgöra en mera än de, som fattat beslutet, hvadan utgången troligen blifvit annorlunda, om man trott denna fråga komma före, och således varit tillstädes. För bifall till hvad utskottet föreslagit uppträdde hr Braunerhjelm, frib. v. Kremer, A. C. Raab och af Ugglas, anförande: då bränvinsförordningen uppräknar de månader af året, under hvilka bränvinsbränning är i allmänhet tillåten, och desse prässjästfabrikanter genom utfärdade resoclutioner erhållit tillätelse, att under den tid, dä bränvinsbränning icke är i allmänhet tilläten, jemte beredning af prässjäst idka bränvinsbränning, så vore genom dessa resolutioner K. M:t förhindrad att i den sålunda under bestämda tiden meddelade tillåtelse göra något intrång. Skulle annan mening göra sig gällande, vore en högst vådlig bana beträdd för den enskildes säkerhet. Derjemte ville frih. Raab framhälla den tolkning att, dä bränvinsförordningen uppräknar de månader, då bränvinsbränning är tillåten, och innehåller att det är denna bränvinsbränning, som EK. M:t eger rätt att förbjuda, sä skulle deraf följa, att han ej skulle ega rätt förbjuda den, isammanhang med prässjästberedning idkade bränvinsbränning, säsom varande en annan. — Nägot missnöje borde ej nämnas, då personerna, som egde denna tillätelse, äro så få. Nägra af talarne förklarade sig icke vara vänner af dessa prässjästfabriker, dä man måste erkänna, att de frängätt sitt uppgifna ändamål. Utskottets betänkande blef, som i lördags nämndes, med 14 röster mot 10 bifallet, sedan en stor del af husets ledamöter aflägsnat sig under debatten före voteringen. Plenum slutade först kl. 3. Uti referatet af presteståndets lördags-plenum har ett större tryckfel insmugit sig, då, under Bankoutskottets betänkande n:o 41 och Riksarchivarien Nordstöms vtirande ordet ,icken blifvit uteslutet. Menin