Aftonbladet – 3 juli 1854, sida 3

dels emot 4 i presteståndets privilegier, hvari fin nes stadgadt, bland annat, att alla biskopar och pastorer skola oförändradt behälla, efter gammal häfd, sina biskopsstift och prebendesocknar,, dels emot 3C S R. F., som bjuder att konungen eger, på det sätt, förr öfligt varitv, tillsätta kyrkoherdebeställningar i regala pastorater. 3. Angående disposition af en landshöfdingelön under inträffad ledighet. Denna anmärkning gäller ensamt statsrådet Fåhreus, och härleder sig derifrån, att vid öfverstelöjtnanten grefve H. Hamiltons förordnande i Oktober 1851 till landshöfding i Östergöthlands län efter statsrådet friberre Palmstjerna, den förstnämnde fått uppbära lönen jemväl för November och December samma år, oaktadt denna, enligt författningarne, rätteligen bort, såsom vakansoch liggetidsbesparing, tillfalla armeens pensionskassa, som derigenom gått miste om en henne lagligen tillkommande inkomst. 4. Angående aflöning för en tillförordnad landshöfding. Äfven denna anmärkning är riktad ensamt mot statsrådet Fähreus, och omfattar det förhällande, att öfverstelöjtnanten vid lifregementets dragonkår S. G. v. Troil, under det han, från den 28 November 1851 till den 19 April 1833, var förordnad att tills vidare förvalta landshöfdingeembetet i Malmöhus län, derför fått åtnjuta icke blott ett landshöfdingelönen motsvarande arfvode af 5,955 rdr 26 sk. 8 rst. banko årligen, utan derutöfsver sin aflöning säsom öfverstelöjtnant vid nämnde kär med 2500 rdr bko, d. v. s. vida större löneförmåner än som för ordinarie landshöfding äro bestämda. Utskottet har anmärkt underlätevheten att, i afseende på det föreslagna arfvodet tillstyrka afdrag för hvad den t. f. landshöfdingen kunde komma att samtidigt såsom lön för annat embete åtnjuta. 5. Angående ersättning till landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län för amortering af det vid landshöfdingetjensten fästade ackord. Det undantagsförhållande, ätt den nya landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län, hr f. d. statsrådet Fåhreus, af öfverskottet ä gamla landshöfdingelönen fått sig anvisadt ett emot ackordsamorteringsräntan svarande belopp af 507 rdr 5 sk. årligen, hvilket beslut blifvit fattadt utan att öfver landshöfdingens i ämnet gjorda ansökning infordra statskontorets underd. utlätande, har, såsom stridande mot 10 4 R. F., blifvit af utskottet anmärkt emot t. f. föredraganden hr Gripenstedt. 6. Angående användandet af ett utaf Rikets Ständer beviljadt anslag till aflöning åt första klassens matroser. Utskottet har, emot chefen för Sjöförsvarsdepartementet, statsrädet Ulner, anmärkt, att det af Rikets Stänvder för nyssnämnde ändamäl beviljade anslag, 1420 rår bko, blifvit disponeradt sisom löntillökningar, icke ät matroser, utan åt underofficerare eller öfverkonstaplar och öfverskeppare; i sammanhang hvarmed hr Ulner föredragit en förändrad reglering af matroskären. Utskottet har ansett, att om ock den af föredraganden föreslagna reglering anses icke vara af beskaffenhet att särskildt genom sina följder blifva klandervärd, ett uppenbart afsteg dock derigenom blifvit gjordt från en regel af den stora allmänna vigt, att dess äsidosättanae icke bör i nägot fall lemnas obemärkt., T. Angående behandlingen af ett mål rörande återställande af försuten tid till fullföljande af ett fordringsanspråk. Utskottet har emot föredraganden hr frih. Palmstjerna anmärkt, att han, utan att, enligt 18 rege ringsformen, hänvisa frägan till högsta domstolen, tillstyrkt att, uppå derom gjord ansökning, K. M:t täcktes af gunst och näd medgifva, att ett ersättningsanspråk hos kronan för verkställda förrättningar i dess tjenst, må utan hinder deraf att detsamma icke blifvit inom den i 1824 års kongl. förordning stadgade preskriptionstid väckt, af vederbörande till pröfning upptagas. 8. Angäende pröfningen af en fråga om landskamrerares rätt att låta sin reservation åtfölja landshöfdings upprättade tjensteförslag. Anmärkningen är riktad mot föredraganden, statsrädet Fåhreus, som, i strid med kammarkollegii i ämnet afgifva utlätande, tillstyrkt ogillandet af en landskamrerares förda klagan öfver landshöfdingens vägran, att läta hans såsom reservation mot förslaget till en kronofogdetjenst ingifna skrifvelse förslagshandlingarne bifoga. Utskottet yttrar i denna ej ovigtiga principfräga : Afsigten med de stadganden frän hvilka härledas landskamrerares rättighet att anmäla sin från landshöfdingens beslut skiljaktiga mening — ändamälet af de från länsstyrelserna till K. M:t ingående utlåstanden, som innefatta förslag till tjensters äterbesättande, — beskaffenheten af landskamrerares verkningskrets, som bereder honom tillfällen att närmare lära känna de under honom lydande tjenstemäns skicklighet och IXmplighet för deras platser, — uppmärksamheten derä, att landskamreraren stär i närmaste ansvarighet för den betydliga penningeuppsbörd, som anförtros innehafvare af sådan tjenst, som den i detta särskilda ärende ifrågakomna — samt 1 nallmänhet vigten för samhället att ärendena varda i all möjlig måtto noggranut och fullständigt bepredda; — allt detta, vid betraktande jemväl deraf, patt landshöfdings sanna värdighet icke beror på blindt nförtroende till hans ofelbarhet och således icke kan pblifva minskad derigenom, att den i göromålen bipträdande och för dem jemväl ansvarige embetsmannens gifna räd blifva samtidigt med landshöfdingens segna utlåtanden framförda till Kongl. Maj:ts kännedom, synes hafva bort hos föredragande statsrädet ;giort sig gällande säsom skäl till annan behandling paf förevarande ärende, än detsamma nu fätt; och putskottet anser således föredragandens förhållande ;röja ett verkligt förbiseende i detta fall af hvad till rikets sannskyldiga nytta hörer., RIKSDAGEN.