Aftonbladet – 3 juli 1854, sida 2

bruksförbättringar. Det vissa är, att jag ingenstädes på Gotland sett så vackra och rationellt ansade ungåkrar som här, och allt det yttre syntes vara i särdeles lofvande skick. Hvad det inre beträffar kan af mig intet omdöme derom fällas. z Från Roma ända bort på andra sidan Follingbro kyrka har man den vackraste delen af ön, som kan få ses på den af oss förelagda turen. Här ligga flera vackra gårdar, som Hallfreda, Rosendal (der en landtbruksskola finnes) och det täcka Jacobsberg, hvarifrån man har en så vidsträckt utsigt. Men täckast synes Stafva egendom, ej blott för sin smakfulla byggnad, utan i ännu högre grad för sina verkligen tjusande omgifningar. Och här är nu stället att stiga af och taga de der berömda Gotländska ängarne i närmare betraktande. Den, som tror att här blott är en gräsmatta att beträda, skall finna sig angenämt öfverraskad. Det är snarare en blomstersäng, der gräset synes ditsatt blott för att med sin lifliga friskhet, midt upp bland de af högre färger glänsande juvelerna, låta dessa framstå så mycket bjertare och rätt tydligt visa huru grann och huru prydligt ordnad blomsterkorg Flora kan bestå sig. . Men der äro icke blott blommor och gräs, der äro täta dungar af hassel, björk, ask, oxel, appeb rönn, jemte en massa andra löfträd, med hvilkas lifligare och ljusare grönska blandar sig den allvarsammare från spridda barrträd. Det hela är så sammanvuxet och friskdoftande; från de enkla, siratliga till de högfärgade konstiga blommorna flyger blicken öfver grässtråen till löfmassorna, och hvar den hvilar, fäster den sig alltid med lust och nya njutningar. Dethela är vida mera att kalla unga parkanläggningar i den der fria vackra engelska stilen, der Han, som anlade dem, visat sig i grund förstå sig på att blanda färger; skuggor och dagrar så tillsammans, att Han får behålla mästarpriset för sin konst. Dessa ängar må utgöra för Gotland en verklig prydnad och en lika verklig stolthet; men en uteslutande egendomlighet för ön äro de ingalunda. Man skall finna dem på fasta landet gent öfver vid randen af de djupa vikar, hvilka i trakten af Westervik skjuta in; men hvarhelst man finner dem, skall man tjusas af dem och ofta längta tillbaka till dessa sammetslena hyenden, der man hvilar säll i betraktandet och njutandet af Guds fullhet i naturen. En annan fråga är om dessa onekligen herrliga nejder äro tillräckliga att åt Gotland. förläna denna romantiska och poetiska natur,, som en artikelförfattere