Aftonbladet – 1 juli 1854, sida 3

Re Presteståndet. Aftonplenum i går. Statsutskottets betänkande p:o 126, angäende förändrad: användande af den skolorna i Lunds stift samt Halland tillfallande så kallade helgonskylden. Ut. skottet har tillstyrkt att denna skatteuitel måtte fi återgå till kommunen frän hvilken den urspruoglisen blifvit tagen. Detta tillstyrkande kunde dock ej gillas af biskop Annnerstedt, prosten P. C. Arosenius, hofpredikanten Lagergren, samt prosten Lindberg, hvilså ansägo att då intet landskap betalar så ringa Zrundskaiter som dessa, och då denna afgift har tvåhnndraärig häfd för sig, hvarjemte då samma anhällan flere gänger förut framställd, alltid blifvit afslasen, någon anledning ej funnes att nu genom ett bifall frångå sina fordna beslut, då inga nya för ett sådant bifall talande skäl blifvit förebragte, utan den blott utgjorde en upprepad begäran att slippa betalr en genom kongl. bref och resolutioner skolorna i dessa provinser tillerksind behöflig inkomst. Ett farligt prejudikat skulle alltid ett sådant bifall medföra, ty, bifaller man detta, kan en annan gång med sammrh rätt en annan kommun eller provins komma och båsära att fa lättnad uti eller befrielse från sina skatter. Om staten kunde undvara sina inkomster, vore väl det naturligaste att man efterskänkte skatterna, och frän oss skulle visserligen dänägot motstånd ej upp stå, men när så ej är förhållandet, då staten för siua ändamäl behöfver de den tillförsäkrade fördelar, kap bifall ej lemnas till en framswälluing, som utgätt från den minst betungade men mest bördiga provins i hela Sverge. — Prosiarne Qviding, Holmberg, Berlin, professor Agardh, prostarue Schram, Traneus med lere talade deremot för bifall till betänkandet. Helgomaskylden har aldrig varit vågon grundskatt, som bäst bevisas deraf att den ej finues upptasen ijorde böckerna utan blott i kyrkans räkenskaper, den är en kommunalskatt, som tillhört menigheterne, men hvicken i strid med Malmö recess staten tagit i besittning. Denna helgonskyld har urprungligen utgjort :Örsamlingarnes klockarelön, liksom den änou gör, f.r dem som fått behilla dessamma, men för att skaffa löner åt skolelärarne i städerne anslogs hel gon-kylden från de församlingar söm inom en omkrets af 2 mil lågo städerne närmast till deras aflönande. I början efter tråntagaudet från församlingarne af deras tillhörighet erkändes detta på visst sätt, i det skolungdomen i städerna tägade ut om söndagarne till församlingarne för att bestrida kyrkosängen, hvilket dock snart upphörde, och staten, utan aw bekymra sig om församlingarnes behof, eh dast oswörd njuta fördelen. Att häruti ligger eo rättvisa kan väl ingen neka, liksom det är en obillighet, som gör orättvisan än mer förhatlig, att eu sörsamling blow derför att hon ligger på två milnara staden skall vill den afstå det hvarmed hon skulle aflöva sn klockare, då deremot en grannsocken, som har den lyckan att med några famnoar ligga utom Jenna mörkerade linie, får behälla sin tillhörighet. Att tala om Skänes bördighet torde ej vara här på sin plats, då detta ej bör inverka på beslutet för undanrödjande af en orättvisa, liksom talet om Skånes ringa beskattning ej häller väl streck för den som känner den tunga rotering af två infanterisamt tven ne kavalleri-regementen, hvilken trycker denna provins Vid begärd votering bifölls betänkandet med 22 röster mot 13. Härefter biföllos nägra ekonomiutskottets betänkanden, bland hvilka ett, som tillstyrker stapelstadsrätt för Sölvesborg. ———— AA Borgareständet. Plenum den 30 Juni, kl. 6 e. m. Föredrogs statsutskottets utlitande n:o 158, ang. extra anslag till föremål, tillhörande civildepartemenew föredragning. Vi förutskicka den underrättelse, att utlätandet, eburu detsamma fr: redrogs puskt för punkt, till alla delar gick igenom. De nesta tillsyrkia anslag biföllos utan diskussion, men vid nära uppstod en öfverläggning, för hvilken vi i kort yet vilja redogöra. I fråga om anslag af 100,000 rår, atv fördelas på fem är, till Öppnande af en kana:l-dniog emellan Eskilstuna och Malaren, begärde or IJasseroth ordet och yttrade, att om penningar unnos, kunde anslaget visserligen ha skäl för Bis. Likväl vore svärt att pröfva behofvet och anspråkens