Aftonbladet – 30 juni 1854, sida 3

ker gröpe och höj så mycket han orkar ata, se det ar oura, e som duger, och sådant fär Polle för hvarje dage Luad. herg blef emedlertid förelagd att vid vite af 3 rår 16 sk. bko icke begagna hästen förr ån han med betyg rån veterinärinrättningen styrkt att hästen vore brukbar till körslor. BLANDA DE ÄMNEN. Till våra handtverkare. Några ord om Rit konstens värde och ouumbu rlighet för näringarne. 3 5 ia snart sagdt För hvarje handtverk, hvarje yrke, , intressant, för hvarje menniska är det icke allevast feend utan ofta nödigt, än i ett, än i ett annat a. ScN att ega förmägan att antingen afteckna yttre fö. emå eller äskädliggöra sina egna föreställningar om höra en artikel man vill hafva gjord skall se ut. Det är ritkons:en, som har till uppgift att härom tillbandagå med föreskrifter och ledning. Man har med skäl påstått, att det hittills varit en stor brist hos de allmänna undervisningsanstalterna, att ritkonsten ej fått ingå i undervisningsämnena vid dem, och att det är just denna brist, som i främsta rummet vällat, att denna konst vanligen så litet och så litet allmänt värderas, och till följe deraf äfven vunnit sä liten tillämpning i näringarne, hvilka äfven just derföre qvarhållits på den läga ständpunkt, frän hvilken endast ritkonsten, direkt eller indirekt tilllämpad, med någon synnerlig fart skulle hafva kunnat höja dem. Hvilka öfverdrifter ! hvilka besynnerliga ider! skall mängen kanske säga. Läton oss se till om häri ligger någonting så öfverdrifiret eller så besynnerligt, och med detsamma gifva dam, som ej tänkt derpä, en liten vink om hvartill ritkonsten duger. Vi vilje ala i exempel, för att göri oss för alla så mycket begripligare. Man går till en snickare och säger: Hör, mim bästa herre! jag vill hafva mig en chiffonier gjord, men smakfull och vacker, ej sådan en som hr A. eller B. eller C. eller D. hafva, utan en i lätt och: adel stil; inredningen i honom mäste äfven vara en betydligare del ändamålsenligare än vanligt; gör mig en sådan; blir jag fullkomligt belåten, sä ser jag na-. turligtvis ej på några riksdaler mer eller mindre, blott jag har nöje och trefnad af pjesen., — Man kommer till räsonnemang om den der lätta och ädla stilen, om den der inredniogen m. m., och man skall. näppeligen förstå hvarandra, ätminstone icke vara. säkra om att hafva fullkomligt förstätt hvarandra, om man ej kan meddela hvarandra sina tankar på det. cer spräket, som talas med ritpennan på ritbrädet.. Men nu Är t. ex. oftast förhällandet det, att hvarken: herrn som beställer, eller herrn som emottager beställningen, känner det språket; följaktligen uppstär den bekanta babyloniska förbistringen, att man får nägot helt annat än man begär, äfven om man har tillgäng till det rätta. Ej stort bättre är det, då den ena, men icke den andra af parterna, känner det för tillfället nödiga teckningsspråket; den förre kan då. likväl nägorlunda göra sig begriplig, ehuru han ej. kåan vara fullt förvissad om, att ban icke i nägon män skall missförstås. Finnes nu, för att fullfölja exemplet, någon annan snickare, som kan i ritning meddela mig sina förslager, så naturligtvis vänder jag mig då företrädesvis. till honom, förutsatt att ham äfven i öfrigt är en skicklig och redbar man; och den der, för hvilken det nyssnämnda s. k. teckvingsspräket var ett mesopotamiskt språk, gär i mistning af beställningen, just derföre att han ej kunde rita. Jag kom en gäng till en mindre stad, der en af mina vänner hade velat med en päbyggnad göra sitt. boningshus vackrare och beqvämare. Det blef mähända beqvämare, men visst ej sä beqvämt det bade kunnat blifva, om det bygts efter ritning, hvilken kunnat granskas och jemkas, men hvilket ej var möjligt sedan huset först var färdigt; — men det päräkaade vackrare utseendet var dä alldeles förfeladt; buset var, Evad man säger, fult som stryk. Min vän: såg nog det, sedan huset var i ordning och tak och: takfot och fönster voro färdiga; men det var då för sent; han kunde ej trösta sig med annat än: sjelf: kunde jag ej göra upp ritning; och ingen finnes i hela staden, till hvilken man i ett sådant ärende kan vända. sig. : Och så är det ofta och nästan allestädes(?). Det allmännas trefnad, skönhetssinnet, på hvars utbildande likväl så mycket godt beror — ty sinnet för det harmoniskt sköna är ej så lätt tillgängligt för det moraliskt dåliga — utbildningen af den välgörande lyx, som endast ligger i sköna former, utan att de kosta mer än de fula, utom liten vana och tid att först på papperet teckna för sig en bild af hvad man vill hafva utfördt, allt detta och mycket annat, hvaribland den inverkan det goda exemplet sprider omkring sig, stär nu tillbaka derföre, att man ej allmännare vet appskatta ritkonstens värde eller befrämjar dess spridande till alla folkklasser, ty, säsom det i början anmärktes, den är af intresse för alla klasser, alla ständ, ja för båda könen. Granskar man noga de nyss sagda exemplen och tillämpar dem snart sagdt på hvilka näringar som helst, skall man snart finna af huru sto t inflytande: på dem alla ritkonsten är. Ar den ej tillämplig på annat sätt, så är den det på beställningen af verktygen för min näring. Jag finner t. ex. att, hade jag ett så beskaffadt instrument, så skulle jag kunna söra den och den persedela mycket fortare eller mycset nättare och följaktligen draga större nytta af min tillverkning, än jag nu gör. Men jag kan ej begära att en annan än jag, som vet huru det i mitt yrke kall användas, skall kunna göra det instrumentet ät mig, så vida jag ej kan uppgifva en ritning på det. Kan jag ej det, så lärer jag ock gå miste om de förtelar instrumentet kunde bereda mig, och det bara derföre att jag ej kan rita. Men dessa äro ej de enda, knappt de vigtigaste fördelarne af ritkonsten, ty det är alltid tänkbart, att jag möjligen kan få nägon annan, som verkställer de der behöfliga mönsterritningarne ät mig. En synnerigt stor, ja man är frestad att säga den störste, fördel af konsten äterstår ännu att betrakta — den ligger deri, att jag derigenom säsom varutillverkare uppöfsar mitt eget skönhetssinne, genom det att jag svuderar lagarne för det harmoniska i formen och ötvar mitt öga genom att i bilder frambringa det på papperet. Huru mänga af vära näringsidkare finnes icke, mot hvilkas tillverkningar man just egentligen icke har något att anmärka, men ändå fattas det dem nägot visst, man vet icke hvad, som gör att de ej äro så begärliga de eljest skulle vara; man kan dä vara öfvertygad att, om man frägar en kännare af formskönhet, man skall få den upplysniogen, att det är en viss brist på smak, som i det eller det afseendet förråder sig; det är ritkonsten, som är i stånd att sfhjelpa en sädan der, sä ofta förekommande brist på smak, hvilken så ofta gör att vära inhemska tillverkvingar, ehuru ofta af ett vida större värde för sin varaktighet och bastanthet, få stä efter för utlännin sarnes, bvilka gifva sina arbeten en artistisk fulländ ning till formen, som ej kan uppnäs af andra än dem hvilka tagit ätminstone nägon kännedom om ritkon sten. N. P. HANDELS-UNDERRÄTTELSER. VEXELKURSER, noterade Stockholms Börs Fredagen d. 30 Juni LONDON 414: 34 å 11: 30, k. sicht; 14: 29, 49 d. d.; 41: 97