UTRIKES. Dels med Nagler,, dels med Stralsundsposten hafva vi i dag mottagit tidningar från London af den 24, från Paris och Brissel af den 25, från Berlin och Hamburg af den 26 samt från Stettin af den 27 dennes. Be bekräfia att ryssarne upphäft belägringen af Silistria och komma att gå tillbaka öfver Pruth. Huruvida Österrikes framställningar utöfvat något inflytande att bestämma ryssarne till detta återtåg, eller om det utgör endast en strategisk rörelse som blifvit nödvändig genom de sista krigshändelserna, är ännu ej fullt klart, men det sednare synes vara troligast. Aberdeens yttrande i engelska parlamentet, rörande krigets ändamål, har gifvit anledning till interpellationer i båda husen, och vigtiga debatter äro med anledning deraf att motse. Af parlamentsförhandlingarne vill det i öfrigt synas som om några af Metternich uppgjorda fredsförslag vore å bane. Persigny har utträdt ur franska ministeren, och fått BilUault till efterträdare. FRANERIEE. Persigny, kejsarens gamle vän och anhängare, har utträdt ur ministeren. Lagstiftande kårens president, hr Billault, har i hans ställe blifvit utnämnd till inrikesminister. Persigny, som vid detta tillfälle blifvit utnämnd till storofficer af hederslegionen, har fått sitt afsked beviljadt genom följande kejserliga skrifvelse: Saint-Cloud den 22 Juni 1854. Hr minister! Jag beklagar lifligt att ert helsotillständ gör det för er nödvändigt att inlemna er afskedsansökan och jag beklagar lika mycket att ni ej trott er kunna mottaga en anställning som minister utan portfölj, ty denna sednare kombination skulle ej beröfvat mig en mans insigter och lojala rädslag, hvilken nu i tjugo år gifvit mig så mänga prof på tillgifvenhet. Till bevis på min synnerliga tillfredsställelse utnämner jag er till storofticer af hederslegionen och hoppas att er helsa framdeles skall tillåta er att visa mig nya tjenster. Jag förblifver etc. Napoleon.r Öfver orsakerna till Persignys afträdande gå olika tydningar. Efter en temligen osannolik skulle den föranledts af de besvär som österrikiska sändebudet anfört hos kejsaren öfver ministerns alltför krigiska språk och af de af honom uppställda eventualiteter i händelse Österrike icke tillräckligt bestämdt slöte