Aftonbladet – 26 juni 1854, sida 3

Magister Bergius. Det bör ej kunna blifva tu tal om olämpligheten af den nu brukliga studentexamen. Säsom ett färskt bevis derpå anförde talaren, att utaf de lärjungar, som vid nästlidne vårtermins slut från elementarskolan afgingo till universitetet för studentexamens undergående, var det en, som, ehuru han både af lärare och kamrater ansägs alla de andra öfverlägsen i själsgäfvor och kunskaper, likväl i studentexamen erhöll endast knappa 6 betyg. I geometri erhöll han admittitur, ehuru han deri var allmänt ansedd som den skickligaste af dem alla. Under sista året hade han visserligen ej begagnat undervisningen i skolan, men det är dock kändt, att ban under denna tid användt den största flit. Deremot hade flera, som endast genomgått 4 eller 5 klasser, efter 6 å 7 månaders läsning utan ringaste svårighet genomgått sin studentexemen, oaktadt de inom skolan ej varit kända för att ega nägra utmärktare anlag. Detenda möjliga sättet att undvika dessa olägenheter är, enligt talarens tanke, det att studentexamen ersättes af en till elementarläroverket förlagd maturitetsexamen. Rektor Svedbom vitsordade riktigheten af magister Bergii uppgifter och instämde äfven i de åsigter som af honom blifvit uttalade. Han ansäg sig dock böra tillsgga, att den åsyftade ynglingen är ytterligt blyg, och hade sjelf gått till examinatorn i matematik och af honom begärt att erhälla admittitur. Detta bevisar emellertid huru oriktig en pröfning kan bli, när lärjungarne examineras af fullkomligt okända personer. Kommitteens önskan hade varit att, om också en studentexamen fortfore, borde den ej kunna lända till underkännande af en yngling, som efter genomgängen kontrollerad examen afgått till universitetet. Skulle det vid studentexamen visa sig, att han afgätt till universitetet med underhaltiga kunskaper, så borde ansvaret derför drabba dem som dimitterat honom. Talaren upplyste om, att i Danmark blir en rektor suspenderad om han godkänt en underhaltig yngling, och inträffar det tre gånger så afsättes han. Prosten Lagergren. Den svårighet som nu förefinnes deri, att å ena sidan universitetet fordrar att ej behöfva emottaga andra än dem som äro mogna för akademisk medborgarrätt och ä andra sidar elementarläroverken anse sig vara bäst i tillfälle att kunna bestämma hvilka lärjungar äro för afgäng till universitetet mogna, denna svårighet var i förra tider bilagd. Den egentliga studentexamen, den s. k. abiturientexamen, aflades vid gymnasierna, hvaremot den examen, som de vid universitetet inför filosofiska fakultetens dekanus borde aflägga, blott var att anse som en formalitet. Dä emellertid gymnasierna smäningom mer och mer förföllo, och de ynglingar som derifrän afgingo visade sig innehafva allt sämre och sämre kunskaper, fann filosofiska fakulteten nödvändigt att den då brukliga examen inför fakultetens dekanus ersattes af en annan, den nu varande studentexamen, som, säga hvad man säga vill, för elementarläroverken varit ganska fruktbärande och välgörande. Men ä andra sidan kan man ej heller neka, att denna inrättning haft andra följder med sig, som ej äro sä goda som man skulle önska. Det bör derföre ätergå till det gamla, så att å ena sidan mogenhetspröfningen förlägges till elementarläroverken, men å andra sidan bör äfven universitetet ega rätt att tillse att det ej till Cives academici erhåller andra än dem som dertill äro mogna. Detta trodde talaren kunna tillvägabringas sälunda, att kommissioner tillsattes för att vaka öfver att elementarläroverket bibehäller sitt närvarande goda skick och derjemte alltjemt ytterligare förbättras. På det sättet skulle både universitetets och läroverkets anspråk förlikas. Men för att detta skall kunna verkställas är det nödvändigt att elementarläroverken bringas sinsemellan i något sammanhang, så att ej t. ex. det kunskapsmått, som af det ena utmärkes med laudatur, af det andra må anses böra betecknas med approbatur 0. s.v. Dertill erfordras först och främst att man erhåller en ny skolordning, och för det andra att den blir noga tillämpad. Rektor Gumelius. För afgäng till akademien borde det finnas vissa bestämda pensa, på det att det ej skulle vara en sådan äflan de särskilda läroverken emellan att hinna framför hvarandra, som nu är fallet. Pensum skulle vara tillräckligt för hvilket betyg som helst, och de olika betygen bero af det mer eller mindre nöjaktiga sätt, hvarpå examinanderna redogjorde för detsamma. — I afseende på det af mag. Bergius anförda exemplet anmärkte tal. att det väl ej kunde vara rätt gjordt af en examinator att ge admittitur derföre att examinanden begärde det; såväl detta som alla andra betyg böra väl först ges efter förutgängen pröfning. Rektor Söderlind ansåg kontroller vid universitetet af mycken vigt. Efter slutad diskussion uttryckte afdelningen enhälligt den önskan, som inom kommitteen gjort sig gällande, att den nuvarande studentexamen shulle utbytas mot en under allvarlig kontroll verkställd och till elementarläroverket förlagd mogenhetspröfning eller s. k. maturitets-examen. Vi hafva förut nämnt att 45 frågan — angående de olika sätten att verkställa den af Kongl. Maj:t genom cirkuläret af den 6 Juli 1849 anbefallda föreningen af lärdomsoch apologistskola — öfverlemnades ät en särskilt kommitt, för att behandlas i sammanhang ned de uppgifter som inkommit från rikets särskilta Blementarläroverk. Denna kommitt redogjorde nu senom sin ordförande, rektor Svedbom, för det sätt varpå den fullgjort sitt uppdrag. Kommitteen hade endast från 46 af rikets elemenarläroverk fått emottaga nägra underrättelser i afseende på sättet att verkställa den anbefallda föreninsen. Graden af förening beror naturligtvis af den idpunkt dä de gamla språken inträda. Efter hvad af dessa berättelser Fan inhemtas, börar latinläsningen i 11 skolor i första klassen, i 10 kolor uti andra, i 12 i tredje klassen, i 2 skolor i jerde och i en skola (nya elementarskolan) i femte dassen. För sin del hyste kommitteen den enhälliga sigten, att latinet ej bör inträda i undervisningen öre tredje klassen. Äfvenså hade alla kommittens nedlemmar varit ense om att de två lägsta klasserna kulle vara gemensamma för båda bildningslinierna. ör öfrigt hade meningarne inom kommitteen varit emligen olika. Nägra hade ansett att latinet borde Vörja i tredje klassen, andra att det först borde börja fjerde. Tre af kommitteens ledamöter hade yttrat len äsigten, a:t undervisningen borde vara gemensam ör alla i de läroämnen som äro gemensamma för la o. s. Vv. Rektor Annerstedt erhöll derefter ordet och redojorde i ett längre föredrag för det sätt hvarpå man id Upsala katedralskola ställt sig det kongl. cirkuläet till efterrättelse. Allmän sammankomst den 21 Juni kl. !V, 1 e. m. Den kommitte, som vid måndagens sammankomst Nlifvit tillsatt för att behandla den första af de allnänna frågorna: Vore det önskvärdt, ått en öfverstyelse för Sverges undervisningsväsende af deruti erfarne ch kunnige män funnes? Om så är, huru borde en ådan öfverstyrelse lämpligast inrättas?ts — afgaf nu äröfver ett så lydande skriftligt yttrande: I betraktande deraf, att den allmänna undervisningen är ett af de vigtigaste föremälen för statens omvårdnad, att dithörande angelägenheter ej mindre än andra vigtiga statsbestyr fordra en viss sakkännedom för att ändamälsenligt vårdas, samt de högre styrelseverk som tid efter annan funnits i vårt land för behandlingen af dessa ärenden blifvit upphäfda, utan att nägot annat bifvitsatti deras ställe,