likaledes hindra pressen dels att uppkalla misstroende emot regeringens afsigter, ingifva falska föreställningar om hvarje medborgares rättighet att sjielf styra och ställa i statens angelägenheter (förorda sjelfstyrelse), och dels sönderrifva de egendomligt fosterländska föreningslänkar, hvilka sammanhållit Sverge under så många olycksdigra skiften för att utbytas mot theorier från främmande länder, (klandra ståndsrepresentationen), m. m. Det är således icke skandalpressens olater, som man vill stäfja, utan den offentliga politiska diskussionen inom den sjelfständiga pressen. Den får ej yttra något, som kan väcka misstroende mot regeringen, d. v. s, den får ej göra ringaste opposition; den får ej uppmana folket att omfatta allmänna angelägenheter, emedan regeringen vi!l sjelf uteslutande ombesörja dem; den får ej ej framhålla bristerna i nuvarande ståndsförfattning, hvars oduglighet dock är offentligen erkänd ej mindre af representationen sjelf, än af Konung Oscar, som till och med i stället föreslagit införandet af samfälda val, hvilket numera anses för en sådan styggelse, att pressen bör förbjudas att ens omnämna dylika reformer. Och för genomdrifvandet af sådana afsigter har regeringen framkommit med sitt förslag! Man måste tacka för en dylik öppenhjertighet, som likväl torde vara lika illa beräknad som sjelfva förslaget. Artikeln följer här ordagrannt sådan den befinnes i det ofticiella bladet, och vi beledsaga den efteråt med några ord i anledning af dess polemik mot Aftonbladet: Vid tryckfrihetsfrågan. (Insändt från landsorten.) ,Det må vara från synpunkten af högsinthet riktigt nog, att med tystnadens förakt förbise sådane anfall och invektiver, som, i anseende till grofhetens egen art, vanligen förfela deras äsyftade ändamål; men denna regel för bemötande af de egentliga skandaltidningarnes utgjutelser torde dock fordra ett undantag, när den i landet mest spridda tidning, som tagits under ledning af akademiskt bildade män, med inför allmänheten framlagda anspråk att föra civilisationens och upplysningens talan, till denna allmänhets förvillande och missledande utsänder mot regeringen och en del af representationen sädane bittra och smädande artiklar, hvilka varit synliga uti Aftonbladet, i anledning af förslaget till förändring af tryckfrihetens värdande. Dessa artiklar började med utrop om frihetens förlust, konstitutiocens undergräfvande, reaktionära syften och hela samhällets omstörtning, fortgå sedan med hotelser vidt omkring och uppmaning till konstitutionsutskottet att qväfva förslaget i dess linda, samt, när dessa försö:, att genom moraliska två-gsmedel inverka på utskottets beslut, icke lyckats rubba majoritetens sjelfständighet, utkasta de bittraste tillmälen öfver samma majoritet oeh hela regeringen, hvarefter direkta uppmaningar ställts till borgareoch bondeständen, hvilka icke visat, såsom det heter, en blind politisk lydnad och gifvit vika för en oförrståndig regerings hugskott, att nu under en kritisk tiidpunkt, då fäderneslandet kan blifva i fara, bellre låita decta gå under i brist på försvarsmedel, än för ssådant ändamål bevilja vidare anslag, och att läta lamdets försvar bero af omröstningens utgång uti förstärkt utskott, allt för att, som orden ytterligare lyda, hejda en förvillad styrelse i framfarten på den bana, hon med så föga besinning beträdtr. Slutligen har Aftonbladet gifvit vinkar om en agitation i frihetens intresse, och detta så oförtydbart, att ins. ofrivilligt blifvit påmint om innehållet af 5 4 uti gällande upprorslag. Och hvad är det, som så kunnat uppreta det stora bladet till en sädan ursinnig vrede? Det har sjelf vid så mänga tillfällen, och sednast uti omförmälda artiklar, gifvit obestridliga bevis på nödvändigheten att hejda trycksjelfsvåldet, och att icke uppoffra deturgamla Sverge för några osvenska individers bemödanden, vare sig för enskilda intressen eller för maktbegär att paralysera regeringskraften medelst utsående af tvedrägtsfrön inom serskilda medborgareklasser, uppkallande af misstroende emot regeringens afsigter, ingifvande af falska föreställningar om hvarje medborgares rättighet och förmåga att sjelf styra och ställa i statens angelägenheter, samt sönderrifvande af de egendomligt fosterländska föreningslän kar, hvilka sammanhållit Sverige under så många olycksdigra skiften, för att utbytas mot theorier från främmande länder, byggda på grunder af tvetydig användbarhet och på egoism. I denna syftning har också regeringen framkommit med ett förslag, som uti grundlagen upptager erfor derliga garantier för pressens bet.yggande mot försök att qväfva yttranderätten, inom gränsen af hofsamhet och lag, hvilken lag skulle komma, i likhet med annan civiloch brottmälslag, att stiftas i grundlagsenlig ordning, och således icke, såsom Aftonbladet antydt till missledande af den oupplysta och mindre tänkande allmänheten, blifva beroende af regeringens godtycke. Då censur eller i förväg lagda hinder icke ifrågakomma och juryinrättningen är bibehållen, samt dessa bestämmelser uti grundlagen blifvit införda, kan någon fara för den tryckfrihet, som befordrar religionens, vetenskajens och den sanna upplysningens förkofran, och hvlken ensam är värd hägn och värd, icke finnas i vekligheten, men väl uti deras uppskrämda inbilling, som tro sig blifva hindrade uti sin framfart inm området för skandal, partisinne eller egen nytta. När nu regeringen afiemnar detta förslag, så uppträder Aftonbladet på sin tribun och förkunnar ve och förbannelse öfver regering och en del af representationen, som ännu bibehåller nog fosterländskt sinne att icke vilja låta Aftonbladet, med dess kosmopolitiska lära, bestämma sina åsigter. Hvarföre ? Emedan alla intressen mäste falla för den så kallade liberala pressens begär efter obegränsad rättighet att omgärda hvarje institution i samhället med stängsel efter dess godtyckliga behandling af allmänna ärenden, enligt dess hugskott och individuella meningar. Så vill den åtminstone hafva det, och hvarje hinder för utvecklingen af dess bemödanden i denna riktning, hvarje försök att undanhälla den verkliga civilisationen frän pressens vandalism, stämplas såsom majestätsbrott. Men skall den svenska allmänheten låta häraf bedraga sig? Insändaren vill ej tro det. Väfnaden är för genomskinlig, att icke det inre kommer i dagen, och svenska folket, hvarmed alldeles icke menas blott hufvudstadens och öfriga städers, har alltför godtnaturligt förstånd att förvillas af Aftonbl:dsmagistrarnes. och deras koryfeers falska framställningar om hvad frihet och rätt är, särdeles när dessa så påtagligen smaka af enskildt intresse., Som läsaren inhemtat, har författaren i det officrella bladet icke försökt att med ett enda ord vederlägga någon af de välgrundade anmärkningar som Aftonbladet uppställt dels i afseende på formen och dels i afseende på innehållet af ifrågavarande regeringsförslag, men han förklarar, efter en ingenting mindre än sann uppfattning af våra yttranden ifrågan, att vi nästan gjort oss hemfallna under upprorslagen. Och hvilka äro då Aftonbladets synder i denna sak? Har det kommit med några omstörtande planer, af det s. k. kosmopolitiska slaget? Har det förordat afskaffandet af någon utaf de erkända grundvalarne för svenska samhället? Har det retat matianan till anfall mat dacca arundvalar al