Aftonbladet – 23 juni 1854, sida 2

Onsdagen den 21 Juni f. m. Med anledning af en af rektor Sommelius äckt fråga Om den nuvarande terminsafgiften är sådan den bör vara, uppstod följande diskussion : Rektor Sommelius. Den nu varande författningen, som bestämmer afgiften till 3 rdr bko, ger befrielse derifrån åt de meddellösa. Men da med sådana förstås de som kunna med bevis styrka att de ej hafva räd att erlägga en sådan afgift, hade många föräldrer som voro i små omständigheter men ar en viss försynthet höllos tillbaka att skaffa sig sådana bevis, erlagt afgiften, som från dem ej bordt komma i fråga. För de förmögnare föräldrarne kunde den dercmot med all billighet stegras. Talaren trodde det så mycket mera, som dessa nu genom frivilliga gåfvor, som för Lunds katedralskola gioge till minst 100 rdr bko om året, visade att de sjelfva insågo det i detta fallet billiga. I Danmark vore termiosafgiften 40 rår rgs. Talaren v:lle derföre föreslå att författvingen finge följande förändrade lydelse: De förmögnes barn erlägga 10, de behållnes 5 rår bko, och de öfriga äro från all afgift befriade Man kunde invända, att det bletve särdeles svart att bestämma, hv ika hörde till le särskilta kategoric roa. Men talaren hide af egen -rfarenhet funnit de:Dna uppsift mycket lätt. Vid Lunds katedralskola skall resultatet af en sådan förindring blifva, att dubbelt så stort antal hefriades från afgiftens erläggande och man tillika erhäller dubvelt så stor inkomst som nu. Rektor D.km. I Kalmar hade man mött flera svårigheter vid afgifterbas uppbirande. I och för berielse affordrades inga bevis, emedan man funrit att sådana missbrukades. Äfven de som betalade ansägo sfgiften betungande. Talaren vågade derföre ej föreslå någon förhöjning, snarare ansåge han en nedsättning önsklig. Rektor Svedbom instämde så mycket heldre med sektor Sommelius, son han sjelf ofta haft tillfälle att höra föräldrar förvåm sig öfver ringheten af den afg3ift de ha att erlägga. De förmögnare bland dem skulle säkerligen ingenting la emot att den gjordes mångdubbel mot hvad den nu är. Förmögeuvhetsvilkoren äro dock olika pi olika orier, och en af de största bristerna i författningen är at den ej afsett denna ohkbet. skolafgiften är ingnstädes så låg som hos oss. — I Danmark anses alh betalande, men vid alla skolor finnas tillika af saten anslagna stipendier, hvarmed de fattigares skdafgift bestrides. Denna inrättaing, hvarigenom stten ger med den ena handen och tar igen med der andra, syntes tal. i detta hänseende förtjent af särdeles uppmärksamhet och efterföljd äfren hos oss. Likaledes borde afgifterna ej ingå till statskassan utan komma de särskilta läroverken direkte till godo. Derigenom skulle föräldrarne äfven med så mycket större nöje erlägga en högre afgift, då de sägo itt den komme läroverket och såmedelst äfven deris barn direkt till gagn. Tal. erinrade dessutom on den gamla erfarenheten, att menniskorna sätta mera värde på saker de måste betala för, än dem de erhålla till skänks. Öfverste Hazelius framhöll obilligheten af att rika föräldrar för sina barms bildning ej skola bidraga med större afgift än de fattiga. I skolordningen bör bestämmas ett maximum och minimum för afgifter, och medlen ingå till skotan direkte. Lsroverken skulle genom en sådan förhöjning erhålla en betydlig inkomst på det billigaste sätt. Statsutgifterna skulle äfven derigenom minskas och detta vore ju äfven ena lättnad för de mindre: bemedlade. Man invänder att genom den fria undlersisningen många bondesöner kommit fram, riket till heder, men man besinnar ej att derigenom ock em mängd föräldrar lyckats att sätta in sina barn på banor, der de ej ha räd att fortfarande underhålla dem. Detta vore ingen arristokratisk åsigt, ty den ena vägen är ej bättre än den andra. Bondesonen utöfvade, om han qvarstannade i sin sjelfständiga ställning, ett långt större och välsignelserikare inflytande på samhället, än om han af det tomma skenet läte locka in sig på den osäkra embetsmannabanan. Lektor Rabe instämde med dem som ansett afgiften för låg, men trodde det vara hvarken tacksamt eller klokt att yrka på afgifternas ingäende direkte till läroverken. Tal. ville som en medelväg föreslå, att hälften eller tredjedelen komme läroverket till godo till anskaffande af undervisningsmedel, men den öfriga delen ingiuge ill staten. Rektor Svedbom henställde om det ej skulle vara lämpligt att en slags taxeringskommitte bildades af barnens föräldrar för att befria rektor och inspekor från äliggandet att bestämma hvilka som böra befrias. Vid nya elementarskolan ha ännu aldrig 5 procent af gossarnes antal varit !befriade från afgiften, ehuru en mängd af handtverkarres och bönders barn der begagnat undervisningen. Rektor Rabe: Någon svärighet för ästadkommandet af en sådan taxering kommidtce, ehuru önskvärd, torde mähända uppstä deraf, att föräldrarne i landsorten bodde på spridda håll.