Aftonbladet – 22 juni 1854, sida 3

sfven förekommhit hos presteståndet, der den ocksä uti en knapp vändning blef utan all diskussion bifal!en, gaf tal.. anledning misstänka, att förslaget härledde sig fråån nägon öfverenskommelse emellan dem, som för näärvaraude hade makten inom dessa bäda stånd. Onm sä vore, ville tal. icke prisa den tatsmannavishett, gom uppenbarade sig i denna koalitioo. Af omsoorg för sitt ständs anseende, för friden, välviljan occh förtroendet ständen och statsmakcerna emellan, wille tal. allvarligen varna sina motjaiare för följderna af den seger, de eftersträfvade. Grefve af Ugglas, L. Fräga vore ej här om hvarken nägon skattenedsättning eller skatteförhöjning, utan om en ömsesidig reglering, som kunde ställa kyrkan midt i byn, förekomma prejerier och tillika betrygga räntetagaren för framtida förluster genom räntornas förvandling till ett icke lika fluktuerande värde m penningens. Tal. trodde, att man ä ömse sidor borde vara nöjd att få saken reglerad, och att det allmänna missnöjet isynnerhet väcktes af dylika skildringar och yttranden, som den föregäende talarens. Pillstyrkte bifall till hr Tersmedens framställning. Sedan frih. Raab och hr Palmerantz änyo haft ordet, samt br landtmarskalken förklarat, attnägon annan proposition icke kunde enligt grundlagen göras, ån att motionen måtte antingen bifallas, afslås eller läggas till handlingarna, skreds ändtligen till votering, dervid, sedan ätskilliga ledamöter, som icke öfvervarit debatten, uppkommit, samt begge deras excellenser statsministrarne jemte de fyra statsråder, som i öjrigt tillhöra riddarhuset, infunnit sig och ansett sig, ehuru i enahanda principfråga tilltalade inför riksratt, likväl oförhindrade af någon grannlagenhet att i voteringen deltaga, motionen bifölls med en pluraltet af endast 5 röster, eller en mindre än de voterande ministrarnes antal. RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKEF; Inför rädhusrättens 5:te afdelning förevar åter i dag det af f. d. foder narsken Nordahl mot utgifvaren af Svenska Tidningen, hr öfverste Hazelius, väckta tryckfrihetsätal, för det att uti ett polisreferat i nämnde tidniog uppgifvits, att Nordahl voro den annskyldige gerningsmannen till en föröfvad fickstölde. Nordahl begärde nu att målet mätte uppskjutas, emedan han icke ännu kunnat utbekomma protokollen öfver den om nämnde stöld hållne polis undersökning. Hr Hazelius bestred uppskofvet, men lomstolen biföll Nordahls begäran, med föreläggande ör Nordahl att nästa thorsdag, då målet äter förekommer, vid talans förlust inlemna protokollet. — Samma afdelning handlade åter i dag det af vaktmästaren Amdersson motkaptenen Wahlfelt väckta åtal. Vi skola i morgon redogöra för hvad som dervid förekom. — Uti poliskammaren har i dag fortsatts undersökning angående eldsvådan uti f. d. Hellgrenska tobaksfabriken. Utförligare i morgon. — I natt ham en djerf stöld blifvit föröfvad vid egendomen Grömdahl utom Horns tull, dervid, enligt annons i dagens tidning, en mängd klädespersedlar, guldur, penningsar m. m. tillgrepos. — I går afton föröfvades inbrottsstöld i huset N:o 3 vid Hornsgatan, dervid frin grossbandlaren Graabom tillgrepos åtskilliga silfverpjeser m. m. Poliskonstaplarne Sjöberg och Högberg lyckades straxt derefter att ä en krog gripa tjufven, som befanns vara f. d. kronoarbetskarlen Erik Theodor Nyberg, hvilken innehade det stulna. Vid i dag hållet polisförhör erkände Nyberg stölden. — Å urtima ting med Svartlösa härad ä Fittja tingsställe, den 13 i denna mänad, förevar ransakning med för mord tilltalade och häktade enkan Anoa Jonsdotter Selg och aflidne torparen Pehr Perssons i Qvarnvägsstugan, Huddinge socken enka, Cacharina Larsdotter, hvarvid förekom: Att sedan hat och bitterhet under en längre tid egt rum emellan Per Persson och dennes hustru Caiharina Larsdotter, hade denna sistnämnda förlidet års vinter beslutat att, medelst arsenik, afdagataga mannen. För sädant ändamäl hade hon ock instält sig hos Se!g, som dervid lemnat henne en mindre arenikbit, hvilken Larsdotter sönderkrossat och inblandat igrädda som beredts till smör. Häraf hade Larsdotter gifvit sin man, för att af honom förtäras under det han uppehölle sig i arbete vid Lissma gärd. Efter det mannen förtärt af smret, hade han känt sig iliamäende och haft kräkningar, utan att dock svärare plågor deraf följt. För några veckor sedan hade Pehr Persson insjuknat, då genom hustruns föranstaltande Selg fått tillstånd inflytta till Qvarnvägsstugan, och åter aftal träffats emellan Larsdotter ech Selg att, medelst något giftigt ämne, undanrödja den förras man. Larsdotter hade utfäst sig att, för den händelse Selg utförde gerningen, och deruti lyckades, skulle hon efter Per Perssons död erhålla en ko. På detta förslag hade Selg ock ingätt och för sådant ändamäl den 18 sistlidne Maj lemnat mjölkarrendatorn Pettersson vid Lissma i uppdrag att från Stockholm inköpa bränvin, kaffe och victrolsolja. Samma dag på aftonen hade Selg genom ler Perssons nioårige son frän Lissma afhemtat de inzöpta sakerna och öfverlemnat dem till 3elg i Larsdotiers närvaro. Päåföljde natt kl. elfva hade Seolg gifvit Per Persson bränvin och kaffe, efter hvars förtärande hon itömt vitriololja i ett bränvinsglas och tfven gifvit detta ät Per Persson, under uppgift att det vore medikament till lindring i hans sjukdom, hvarföre Persson förut matt och svag samt ej anande någon oräd, i en klunk tömt glaset, hvars innehsll han dessutom, i anseende till mörkret i rummet, ej kunde se. Så snart vitriololjan sälunda blifvit förtärd, hade Persson klagat jämmerligen öfver sveda i kroppen och under svära plågor kort derefter på natten aflidit. Vid den af t. f. provincialläkaren verkställda obduktion af Per Perssons döda kropp, har vitriololja jemväl päträffats i hans mage. Såväl Anna Jansdotter Selg som Catharina Larsdotter blefvo på grund af hvad mot dem förekommit och de sjelfve vidgätt, dömde att mista lifvet genom halshuggning. Med utslaget förklarade Selg sig nöjd, men Larsdotter ämnade söka näd frän dödsstraffet. LANDSORTS-NYHETER,