Aftonbladet – 20 juni 1854, sida 3

gifva ett riktigt begrepp om denna mus sik. Ännu märker man att den är något främmande för våra yngre artister, som äro vana att ofta söka uttryckets kraft i dess uppjagande till en stundom konvulsivisk spets, då den här deremot ligger uti dess klarhet, jemnhet och finess. Att gifva uttrycket liflighet utan öfverdrift, lugn utan färglöshet, är här uppgiften, desto svårare att lösa, som traditionen blifvit afbruten. Dock bör man derom icke döma efter första representationen, och vi hoppas det bästa, såvida en annan olägenhet afhjelpes. I närmaste sammanhang med detta föredragssätt stå nemligen naturligtvis musikens tempi, som erfordra samma måtta, och i detta hänseende hafva misstag inträffat, som gjorde nära omöjligt för sångarne att träffa det rätta. Häribland må nämnas duetten: Hvad fasa,, terzetten: Sälla stund, hr Lundberghs rondo, m. fl., hvilka tagas i ett tempo, hvars hastighet ohjelpligt förstör musikens karakter. Sålänge detta förhållande qvarstår, kan man ej heller fullständigt bedöma sångarnes uppfattning; emellertid nämna vi m:ll Michals vackra föredrag af den stora arian i första akten, sam af den berömda romansen, i hvilken vi dock skulle önskat något mera värma. Hr Lundberghs manliga och lifliga väsende qvalificerar honom rätt väl till Louis roll; hans sång röjer visserligen ännu saknad af metod, men skulle utan tvifvel tagit sig vida bättre ut än som var händelsen, om ej just isynnerhet hans nummer varit mest blottställde för de tempoförhållanden vi anmärkt. Hr Dahlgren gat Longinos . parti ganska lyckligt. Fru Bock (Veneranda) och hr Uddman (Ferrando) utförde sina partier till allmän tillfredsställelse: isynnerhet bör man erkänna fru Bocks lyckliga föredrag af sina vackra kupletter, med de ringa ressurser, hvilka såsom sångerskö stå henne till buds. — Ett ganska störande missförhållande ligger uti Leons förvandling från sångtill talparti. Hr Dahlqvist, son erhållit rollen och spelar den ganska väl, är såsom man vet, ej sångare, hvarföre han: sångställen talas, och hvarigenom isynnerhe andra aktens final blifvit i grund förstörd Vi inse ej hvarföre icke hr Almlöf fått bibe hålla partiet, eller hvarföre det icke, som va rit det rätta, öfverlemnats till hr Walin Blifva de båda anmärkta olägenheterna fram deles afhjelpta, så betvifla vi ej, att sångarn snart skola blifva förtrogne med den i all si skönhet så enkla musikens anda, och Slotte Vontenero intaga och bibehålla den plats allmänhetens deltagande, hvarpå den eger s grundade anspråk. Utom operan gafs Bengaliska Tigern, hvil ken såsom vanligt sågs med stort nöje. Hu set var nära fullt, och den förtjente recetta garen mottogs vid sitt inträde med applå SAh framranadeg efter renresentationens slut