KONGL. TEATERN. Hr Wennboms benefice i går illustrerades af den länge väntade operan Slottet Monteneross För mången var denna musik ny, såsom ej förr hörd, för andra åter, tycktes såsom ständigt föryngrande sin fägring, hvilket den har gemensamt med alla konstföreteelser hvars skönhet bor i det inre väsendet, och ej i draperingen. DAlayracs musik är i hög grad dramatisk och skall derföre alltid bibehålla sig på scenen; dess instrumentation är rik nogj för att tillfredsställa vid vår tids instrumentaleffekter vana öron; hufvudstyrkan ligger dock i den outtömliga melodiska rikedomen, ständigt skiftande efter karakterernas och situationernas vexlingar, men alltid ädel, naturlig, sann, behagfull. Man finner körer och finaler, af mycken effekt och gediget ar-; bete, äfvensom ensembler af sällsynt skönhet; ypperligast äro dock kupletterna och rondoerna, hvilka i friskhet och behag svårligen kunna öfverträffas. Operan fann vid gårdagens representation fullt erkännande och hördes med stort deltagande. Dock låter ej neka sig, att åtskilligt ännu återstår, innan framställningen lyckas