Aftonbladet – 19 juni 1854, sida 3

fastställa, huru densamma skall användas, är derigenom icke meddelad nägon föreskrift, som kunde hafva en förklarande eller inskränkande verkan på något lagrum, som handlar om annat, än bevillning. Hade grundlagsstiftarne velat, att tydning och tillämpning utöfver bokstafliga lydelsen finge ske genom bemödandet, att i spridda stadganden uppleta en dem alla geromgående och sammanhängande princip, yttringarne af ett ialla riktningar konseqvent genomfördt system; — huru hade då regeln i 83 regeringsformen kunnat tillkomma? I andra lagar, än grundiagarne, mä det vara lofligt att vid tillimpningen leda sig efter en i dem uppsökt grundtanke; men grundlagarne äro af en sälskild natur; den fria tydniogen af dem kunde leda till vådliga rubbningar af konstitutionella rättig heter eller upplösande af nödvändiga himmande band; der är vida bättre, att förtjensten af fullt utbildad harmoni i lagens alla delar kommer att saknas, än att de till sina gränser så ömtäligt afvägda rättigheterna otillbörligt vidgas eller inskränkas. Grundlagarne gifva icke nägot bokstafligt stöd för den af statsrådets ledamöter uppställda och försvarade sats. Regeringsformen har i 57 S at Riket Ständer allena förvarat utöfuingen af svenska folkets rätt att sig beskatta; hvilka uttryck äro lemnade beroende på tokning efter allmänna språkbruket, således inbegripande alla beslut, hvarigenom nägon tillgäng för utgifter af Rikets Stäuder bestänimes och anvisas; den har vidare i 58 och 59 bjudit, att statsverkets behof skola vid hvarje riksdag pröfvas och bestämmas; den har förklarat i 62 , särskildt angående den utöfver ordinarie statsinkomsterna erforderliga bevillning, samt i 64 och 65 SS, angående statens alla penningetillgångar, vare sig statsmedel och inkomster, eller extra ordinarie utlagor, att de icke få annorlunda användas, än Rikets Ständer framställa; och riksdagsordningen har uti 30 s 2 mom. förordnat, att statsutskottet skall utröna, pröfva och föreslå det, som till statsoch riksgäldsverkens behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna. Genom sistnämnde stadgande är säledes åt Rikets Ständer öfverlemnadt, att, vid utöfning af deras rättighet att allena pröfva och fastställa statsverkets behof, förordna om nödiga indragningar, hvilket begrepp obestridligen afser förut anordnade statsutgifter, hvilka sedermera finnas kunna undvikas och upphöra. På det belopp af statsverkets behof, som sålunda stadgas, beror i hvad män bevillningar skola af Rikets Ständer framställas; och grundlagarne antyda icke någon nödvändighet af en mellankommande pröfning å Kongl. Maj:ts sida af de beslutna indragningarnes möjlighet. Skillnad emellan ordinarie och extra ordinarie statsutgifter är för grunlagarne alldeles främmande; hvadan de slutföljder, man kunde vilja draga från sådan ätskillbad, icke kunna ega beständ. Om Rikets Ständers rätt att allena förordna om användande af statens penningetillgång mäste i något fall innebära, att, sedan de en gäng för obestämd tid beviljat en årlig utgift till ett visst ändamål, Rikets Ständer sedermera kunna för ordna, att denna utgift skall i framtiden upphöra; sä mäste detta äfven kunna tillimpas i andra fall. Ständernas makt att förordna om användandet af statens medel är en i grundlagens bokstaf uttalad regel; hvarje inskränkning eller begränsning af denna makt skulle vara ett undantag; men för erkännande af detta urdantag fordras äfven stöd af grundlagens bokstaf. Sådant finnes här icke. Den förmenta vådan af möjligheten att nedbryta hela statsförvaltningsbyggnaden kan svärligen hafra varit af grundlagens stiftare tagen i betraktande. Ett sådant företag af Rikets Ständer skulle nemligen icke kunna tänkas annorlunda, än säsom riktadt emot dem sjelfva och emot svenska folket, som af dem representeras. 6. Angående återbesättande af presidentsembetet i Bergskollegium. Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 20 Dec. 1831 utvisar, burusom, efter det Kongl. Maj:t den 10 förutgångne Okt. i nåder förklarat sig vilja före samma ärs utgång taga i nådigt öfvervägande, huruvida en förändrad reglering af bergskollegii embetsoch tjenstemäns aflöning mätte kunna, utan äfventyr för skötseln af kollegii göromål, med det ef Rikets sednast församlade Ständer med 3504 rdr minskade aflöningsanslaget ästadkommas, att provisoriskt blifva gällande, intilldess frågan om bergslagsstaternas orga nisation i sin helhet kunde å nästföljande riksdag genom nådig propoiition göras till föremäl för Rikets Ständers pröfning, föredragande statsrådet, chefen för nämnde departement hr Fåhreus, i underdånighet an mält, att de genom dödsfall ledigblifna och icke genom utnämning återbesatta embetsbefattningar inoni bergskollegium voro: pre-idents embetet, hvars aflöning, taffelpenmingar inberäknade, enligt ditintills gällande stat utgått med 4504 rdr, samt ett bergsrådsembete och advokatfiskalstjensten med sammanräknade löner ä stat af 2409 rdr, eller tillhopa 6913 rdr, hvaraf, sedan derifrån afgått det af Rikets Ständer indragna belopp, 3504 rdr, äterstode 3409 rdr, derifrån dock vidare afginge ät bergsräden anslagpa arfvoden och aflöningen för advokatfiskalstjenstens bestridande med tillsammans 1457 rdr, så att för förvaltandet af presidentsembetet, derå nådigt förordnande sedan tre är varit meddeladt, endast äterstode 1952 rdr; i afseende hvarä dock förekom, att, genom två tjenstemäns förordnande till andra befaitningar mot atojutande af dervid anslagne löner, voro för det då närvarande inom kollegium odisponerade två löner för platser, i hvilka behofvet ej fordrade andra personers anställande, till sammanräknadt belopp af 766 rdr, så att från nästföljande års ingång funnes inom kollegii statssumma tillgängligt ett belopp af 2718 rdr, om hvars anvisande säsom arfvode för förvaltandet af presidentsembetet, intilldess annorlunda i detta ämne kunde varda förordnadt, föredragauden i underdånighet hemställde ; deruti statsrädets öfriga 1ledamöter instämde. Sedan Kongl. Maj:t, efter att hafva omförmälde hemställan bifallit, i nåder utnämnt president i bergsxollegium, med dervid stadgade vilkor, att den utvämnde presidenten dels vore underkastad den förändring, som presidentsembetet vid framdeles skeende omreglering af bergskollegium kunde komma att undergå, och dels skulle, sedan förut intjenad nådärsbesparing för annat embete blifvit godigjord, åtnöja sig med det arfvode, som nu blifvit eler framdeles före nästpäföljande, eller nu ingångna, riksdag kunde ytterligare varda provisionelt för embetet tills vidire anslaget, hafva underdåniga påminnelser häremoc blifvit gjorda af statsrådet hr grefve Mörner och dä varande statsrädet hr grefve von Platen, hvilka, enär Kongl. Maj:t då ännu icke fattat nådigt beslut i afseende på bergskollegii framtida organisation, ansett det vara för tidigt, att dä skrida till presidents-embetets definitiva tillsättning, samt derföre i underdånighet hemställt, att dermed måtte få anstå. Rikets Ständers ända från år 1823 uttalade önskningar om våsendtlig förändriog af bergskollegium och inskränkning af dess tjenstemannapersonal samt beslutet å sisthällna riksdag om indragning just af det belopp, 3504 rdr, soma, utom taffelpenningar, utgjorde lönen för presidentsembetet i nämnda kollegium, äro i det föregående omförmälda. De välgrundade anledaingarne till dessa önskningar äro uppenbara för hvar och en, som af offentliga embetsberättelser elier diarier tagit någon kännedom om antalet och beskaffenheten af de ärender samma embetsverk har att handlägga. Att förenklingen och indragningen borde främst afse de embeten i kollegium, som hade minsta verkningskretsen, dem, hvilkas borttagande skulle komma att minst verka störande på ärendernas gång, men ändock mest bidraga till aflöningsstatens inskränkning, måste hafva varit en så naturlig och riktig, så i ögonen fallande grund, att Rikets Ständer ej behöfde derom närmare orda; och i sådant hänseende måste uppmärksamheten genast utan tvekan stadna vid det lediga presidentsembetet, med dess anspräk på jemlikbet i aflöning och företräden med chefsplatserna i rikets öfriga kollegier. Det syntes åtminstone vara att förvänta, det Konungens rådgifvare skulle finna sin pligt fordra, att presidentsembetets definitiva äterbesättande icke af dem tillstyrktes, innan frgan om bergskollegii förändra or ot rm nm