Aftonbladet – 19 juni 1854, sida 2

Pastor Sparrman. Enligt det nya konventikelplakatet skulle pastor kunna bestämma när konventiklar kunna tillåtas. Deruti ligger dock ett stort hinder. Det beror då på hurudant sinne paster eger, med hvilka ögon han äser konventiklarne. Lektor Elmblad bekände att han ej kunde se så svära hinder i det nuvarande konventikelplakatet. Inga hinder finnas, när fråga är om Guds rikes ut bredande. Det går ett rop genom kyrkan: gif oss goda prester, gif oss rätta själasörjare. Aldrig hafva klagomålen emot presterna varit så hårda som inär varande tid. För sin del anser dock talaren dessa klagomål orättvisa. De böra dock vara oss en an ledning till sjelfpröfning, om vi så varmt och så kraftigt förkunnat Guds ord, som vi kunnat och bort. Prosten Dillner ville blott säga ett ord: det att han tyckte att vi kunna sätta oss öfver konventikelplakatet. Kyrkoherden Hamnström ansåg att man äfven med det nuvarande konventikelplakatet kunde uträtta mycset godt, om presten nemligen satte sig i förbindelse med de enskilda husen, och inom dem sökte befordra kristendomens allmännare inträngande. Mag. Zweigbergk talade om det förakt, hvarmed minga prester bemöta de s. k. läsarne. Han hade ikväl alltid hos läsarne funnit någonting gediget. Mag Fineman erinrade om hur maktpäliggande det vore att folkskole-lärarne, säsom de hvilka hafva det uppväxande folkets bildning om hand, alltid vore kristligt sinnade personer. De under denna diskussion yttrade åsigter sammanattades af ordföranden i ungefär följande ordalag, vilka af mötet antogos såsom i denna fråga uttrycsande mötets tanke: den inre missionen äsyftar att söra sig sjelf överflödig, genom ävägabringande af tt kristendomen blifver allmänt spridd; det är isyn oerhet nödvändigt att läraren i främsta rummet sätter sig sjelf under själavård; det hinder, som ligger i zonventikelplakatet eller anses ligga deri, bör så vid möjligt undanrödjas; folkskoleläraren är prestens biträde; det är således angeläget att folkskolelärarne äro framför allt kristligt sinnade personer. Den förut omnämnda kommitteen, som blifvit till satt för att afgifva förslag till blifvande kyrkomöten inrättviog och verksamhet m. m., redogjorde äfve: vid fredagens förmiddagssammankomst genom sin ord förande, kyrkoherden Hammar, för det sä:t hvarpå dea sökt fullgöra det af mötet lemnade uppdraget. Tidens korthet hade dock ej tillåtit kommitterade att at sitt förslag gifva den mognad och fullständighet d: jinskat, hvarföre de ej heller ville hafva det ansed: annorlunda än säsom blotta rudimaterier för en n kommitt, som med tillräckligare tid och större krafter kunde fullgöra detta uppdrag. Till grund för sit: förslag hade de lagt det söm presidenten v. Hartmansdorff nedlagt i en af honom nyligen utgifven bro. chyr, hvilken han låtit utdela bland mötets ledamö. ter. Enligt kommitteens förslag, skulle de blifvande kyrkomötena utgöras af hälften lekmän och hälfter prester. De borde sammanträda i Stockholm hvarje är, samt öfverlägga och besluta om alla ämnen rö rande kyrkan oah religionen. Dock borde alla mötet: beslut hänskjutas till hongl. Maj:t, för att af honon pröfvas och stadfästas innan de kunde blifva gällande — Till ledamöter af den nya kommitten utsägos bland prester: domprosten Thomander, hofpredikanter Hasselrot och kyrkoherden Ekdahl; bland lekmän aktuarien i kongl. riksarkivet frih. Posse, brukspatro: Wahlström och Petter Jönsson i Träslända. Dessa se: skulle sedan gemensamt utse en sjunde ledamot. Nästa möte, det Tredje Allmänna Svenska Prest sällskapsmötet, är utsatt att hällas i Göteborg inon första hälften af Juli mänad nästkommande år. Tii ordförande i den förberedande bestyrelsen utsägs dom prosten Thomander. Mötet afslöts, såsom det börjades, med gudstjens i Storkyrkan.