Aftonbladet – 15 juni 1854, sida 3

ermaller 0 bataljoner 1 stället för 5. Den skall utgöras af reservmanskap och kallas landtvärn. wwof ÖSTERRIKE. Storfurstendömet Siebenbirgen har nu erhållit sin definitiva juridiskt-administrativa inrättning. Det är indeladt i 10 kretsar med hufvudstaden Hermanstadt. Civilstraffrätten i Lombardiet, för dömande af alla högförriäderier af civila personer, är organiserad i Mantua. — Alla oenigheter med Schweiz äro nu fullständigt bilagda. Krigsteatern vid Donau. Vi hafva nu en fullständig berättelse äfven från turkiska sidan om händelserna vid Silistria mellan den 19 och 21 Maj, och hvilken, om än måhända å sin sida ej alldeles fri från öfverdrifter, dock framställer tilldragelserna i ett helt annat ljus än det hvari man hittills skådat dem uti de öfver Bucharest ingångna berättelserna. Man läser nemligen i Journal de Constantinopel, följande bulletin, daterad Varna den 26 Maj: Mussa Pascha, kommendant i Silistria, hade låtit anlögga en mina, och det lyckades honom att locka fSenden ända till stället der den låg dold, på samma gång han lät inställa elden från batteriet Mahmudie. Detta skedde fredagen den 19. De fiendtliga trupperna framilade i massa, men jorden darrade under deras fötter, en förfärlig explosion egde rum och 3000 ryssar flögo i luften. I samma ögonblick I gjordes ett utfall af hela den 14 å 15,0C0 man starka besättningen. Under yttersta förvirring sökte de ryska soldaterna sin räddning i flykten. Turkarne för följde dem ifrigt och tillfogade dem en stor förlust. Kl. 3 på eftermiddagen var Silistria befriadt. Mussa Pascha skyndade sig att härom underrätta generalissimus och befälhafvaren för en i närheten förlagd truppafdelning, som genast satte sig i marsch och närmade sig stället. Följande dag läto ryssarne märka en afsigt att bibehålla högra flodstranden; men Silistrias tappra kommendant beslöt att fullfölja den glänsande segern, och helt och hället fördrifva dem. Den bland hans trupper herrskande entusiasmen gjorde honom detta till pligt. Söndagen den 21 uttågade han med alla trupper, som han kunde disponera, och började striden som varade i några timmar. Fienden mäste på alla sidor blåsa till reträtt, ila derifrån öfver de små öarne, och lemna en myckenhet vapen och bagage qvar på valplatsen. Man beräknar ryssarnes förlust under begge bataljdagarna till mer än 12,500 man i döda och särade. Silistria, öfver hvars öde man, i anseende till de mot detsamma riktade fruktansvärda stridskrafterna, sväfvade i den yttersta ängslan, är nu fullkomligt befriadt. Det erhöll en betydlig förstärkning i manskap, ammunition och munförråd. Genom denna seger har entusiasmen bland de ottomaniska trupperna nätt den högsta grad. I Schumla herrskar den största glädje., Om än en och annan öfverdrift skulle förefinnas i denna berättelse, vill det emellertid äfven af underrättelser från andra håll synas såsom säkert, attresultatet i hufvudsaken var sådant som i den turkiska berättelsen uppgifves, — Visst är bland annat, att den 22 Maj förbindelsen mellan Silistria och Schumla åter var öppen, och att äfven sedernera cerneringen varit ganska ofullständig. Först omkring den 5 Juni synas några nya operationer åter hafva börjat vid Silistria, efter den stiltje som blef en följd af striderna len 19—71 Maj. Berättelserna om hvad som dimat eller hvad som var på väg att företazas äro dock mycket stridiga. Const. Zeit. Corr., förmäler sålunda, att ännu den 6 Juni hade breschskjutningen på fästet Abdul Medschid ännu icke börjat, enär turkarne, genom !yckade utfall och understödda af häftiga störtregn, en gång totalt förstört de ryska breschbatterierna och sedermera fortfarande oroat arbetarne. En annan tidning meddelar deremot en depesch från Bucharest af den 7 dennes, enligt hvilken ryssarne skulle den 5 ba vid Silistria och i närheten af fästet Abdul Medschid sprängt en mina, hvarpå de blifvit t stånd att framrycka ungefär 80 steg. Denna uppgift synes dock föga trolig, ty äfven Soldatenfreund, i Wien har en depesch från Kalarasch af d. 5 dennes, enligt hvilken breschskjutningen vid fästet Abdul Medschid skulle börja påföljande dag. Från flera håll har man sammanstämmande den uppgiften, att furst Paskiewitsch skall förlägga sitt högqvarter till Jassy i Moldau. I sammanhang härmed säges att Stora Walachiet skall till hufvudsaklig del utrymmas af Ryssarne, som endast skulle hålla besatt den rakt från Fokschan till Kalarasch ledande linien. Det tillägges emellertid att denna tillbakagående rörelse alldeles icke får anses utgöra förspelet till ett återtåg öfver Pruth, hvarpå ryssarne alldeles icke tänka. Från trakten kring Aluta omtalas en mängd mindre strider, som förefallit den 27, 28, 29 och 30 Maj, och i hvilka aila turkarne berättes ha haft öfverhanden. Svarta Hafvet. I en skrifvelse från Odessa af den 2 denres förmäles: Största delen af den förenade flottan har lemnat höjden af Sebastopol, för att skydda trupptransporterca till Varna, och blott nägra ängfartyg qvarblifva vid kaukasiska kusten, för att underhälla förbindelsen med bergsfolken. — Kapten Gifford, befälhafvare på den strandade fregatten Tiger, begrafdes den 2 dennes. Manskapet från Tiger hade af amiral Dundas blifvit rekommenderadt ät österrikiska generalkonsulns omvårdnad, och det erhöll äfven genom dennes bemedling sitt gage till strandningsdagen, uppgående till 1200 pund. Om tre dagar skall det förflyttas in i landet, gemenskapen till Resan, officerarne till Moskwa och äldste löjtnanten till Petersburg. Krigsteatern i Asien. Franska Monitören bekräftar underrättelsen, att de ryska trupper, som innehaft fästningarne vid östra kusten af Svarta hafvet och nyligen derifrån aftågat, koncentrerat sig i Tiflis, och att Schamyl i spetsen för 35,000 man, enligt de sista underrättelserna, befann sig 18 mil från Tiflis. . Öfverlandsposten från Konstantinopel medförde underrättelser af den 30 Maj. Det bekräftar sig att tscherkesserna bildat en provisorisk styrelse. Hendy Bey, en svåger till Schamyl, har blifvit dess president. Skruflinieskeppen Charlemagne och Agamersnon, hafva under sin kryssning vid kusten af Abkasien uppbringat 2 ryska fartyg med 800 man ryska trupper, hvilka voro i haegrenn att flukta från Ånana