Aftonbladet – 15 juni 1854, sida 3

BLANDADE ÄNNER — Paskiewitsch. Om denne ryske fältmarskalk berättas följande anekdoter: Den 15 Juli 1814 hade han såsom generalmajor befälet öfver den hedersvakt, som var uppställd vid, ett på. Concordiaplatsen i Paris upprest altare, der den ryska armåen firade en tacksägelsefest, och skulle säsom sädan stå på ett af altarets öfversta trappsteg. Derifrän märkte han, bland den tillstädesvarande massan af nyfikna, ett ungt och vackert fruntimmer, som velat tränga sig fram, men dervid räkat blifva ganska illa inklämd. Den artige generalen steg dä ned från estraden för att befalla en adjutant att hjelpa fram fruntimret; knappt var detta gjordt, och just då han ämnade åter begifva sig på sin plats, så ramlade estraden i stycken, och trenne stabsofficerare, hvilka stodo på samma plats, der han nyss förut stätt, störtade ned från en höjd af 30 fot, sä att de i ganska bedröfligt tillständ mäste föras till sina qvarter. Vid denna tid (dä de allierades härar stodo i Paris och trakten deromkring) bodde generalen i Courbevoie, i ett hus, som Napoleon skänkt sin läkare, Corvisart. Der emottog han mycket folk och plägade ibland annat roa sitt sällskap med att ro dem uppåt Seinen i den enda bät, som fanns vid Courbevoie. En afton, då han vid midnattstid landsatt sitt sällskap på motsatta stranden och skulle ro bäten tillbaka, törnade denna mot en päle, gick sönder ochsjönk, så att generalen mäste söka rädda sig medelst simning. Men då strömmen var stark, öfvergäfvo honom krafterna, innan han uppnätt stranden, och han måste ropa på njelp. En skogvaktares hund hörde hans rop och ;jöt så länge, att han väekte sin herre, som också yckligen räddade den nästan drunknande. Denna märkvärdiga lycka i olyckan skall haf.a gjort ett så ijupt intryck på den vidskeplige kejsar Alexander, utt han deraf föranleddes att gifva generalen befälet jfver en grenadierbrigad. (G. H. T.) — En mycket tydlig förklaring. För unge:är tvenne månader sedan saknade en på NewYorks sator promenerande äldre herre sitt ur, utan att han pä minsta sätt kunde förklara sig huru han förlorat