Aftonbladet – 15 juni 1854, sida 2

:om i synn:rhet utmärkte denra kyrka, ör den vigtiga andel, som inrymmes åt lekmännens verksamhet inom församlingen. Hos oss är det för en lekman, om än aldrig så rikt utrustad i andligt afseende, förbjudet att använda sina gåfvor och sin förmåga till sina medmenniskors undervisning i Guds ord, under det man på samma gång, genom en besynnerlig inkonseqvens, tillåter att ynglingar utan någon inre, andlig erfarenhet och med inga andra insigter än dem som äro nödiga för att erhålla betyg öfver genomgången studentexamen, få offentligt uppträda och försunna Guds ord. Något slikt kan ej inträfra i den presbyterianska kyrkan. Der släppes ingen annan upp än den som eger insigter och gåfvor att upplysa församlingen. tlera talare, såsom t. ex. doktor Bergman, pastor Sparrman m. fl. intygade med egen erfarenhet hvilket stort gagn redan kunnat vinnas a! lekmannaverksamheten, oaktadt de hinder som för närvarande ligga i vägen derför hos oss Mötet uttryckte den åsigten, att ett sådan nskvärdt tillgodogörande af lekmannaverk. samheten inom församlingen närmast vunnes derigenom, dels att lekmännen inom kyrko: ådet gemensamt med presterna verksamt del. toge i undervisning och själavård, dels att de vid stiftsoch kyrkomötena erhölle jemt yresterna öfverläggningsoch röstningsrätt. Mötet har i dag på förmiddagen diskutera len tredje och fjerde af de uppställda frå sorna. Öfver den tredje frågan: uti hvad för vållande bör den verldsliga makten stå til syrkan, för att ej störande inverka på de sristliga lifvets utveckling? yttrade sig fler alare, såsom doktor Bergman, kyrhoh. Ilfam nar, lektor Elmblad, mag. Lundbergsson, kyrko aerden Rothlieb, öfverhofpredikanten Nordens son, lektor Forssell m. fl. Vi få i morgon närmare redogöra för in iehållet af denna diskussion.