Aftonbladet – 15 juni 1854, sida 1

. ee Riddarhuset förr och nu. IX ). Då vi i denna artikel företaga oss att betrakta det Palmstjernska kabinettets verksamhet under tiden för dess tillvaro och hvilka frukter fäderneslandet deraf skördat, äro vi långt ifrån att utgå från synpunkten af de större anspråk på regeringen, hvilka med fog göra sig gällande i länder med ett mera utbildadt konstitutionelt statsskick, eller der ministerens myndighet är mindre uppehållen och begränsad än den här åtminstone anses vara af monarkens vilja. Men då våra anspråk på mera omfattande åtgärder från ministerens sida sålunda äro ganska måttliga, anse vi oss deremot fullt berättigade att utan afseende på en dylik vidsträcktare verkningskrets bedöma ministeren och dess system just efter det lilla, hvari man varsnat ett och annat spår till något dess sjelfviljande, och det myckna, som den haft makt att göra, men likväl åsidosatt. Dessa spår böra väl i första rummet sökas i de af regeringen utfärdade allmänna författningar samtstill rikets ständer aflåtna nådiga propositioner. Vi tillåta oss således en kort återblick i dessa hänseenden. Om vi således börja med justitiedepartementet, hvars chef är förste ministern h. exe. hr grefve Sparre, så finna vi dess verksamhet öfvermåttan inskränkt, då, med undantag af de iörordningar, som i slutet af 1851 utfärdades i anledning af några hos rikets ständer beslutade högst oväsendtliga lagförändringar, man under loppet af 1852 finner endast en kongl. författning, som rörer detta departement, eller om upphörande af universiitetervas domsrätt,, samt under 18353 blott twenne, af rikets ständer beslutade författningar:, dels angående p,rättighet för part att återfå tiill öfverrätt ingifna handlingar,, dels angzående ,upphäfvande af de äldre författningarma om skyldighet att på landet erlägga brandlstod,, samt slutligen avgående vissa ändringrar uti och tillägg till 1846 års stadga angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer,. Af dessa författningar är endast den sistnämnda af något slags vigt, såsom beroende af regeringsmaktens egen pröfningsrätt, i hvilket hänseende den uppenbarligen är uppfattad i en reaktionär syftning, med hänsigt till polismyndighetens makt och välde öfver den arbetande delen af befolkningen, — en syftning som närmast ådagalägges deraf att författmingen svårligen kan i alla dess delar sättas ii verket utan inrättande af tvångsarbetshus i rikets samtliga län, hvarom hr justitieministern i också vid innevarande riksdag framställt propoosition till Rikets Ständer. Denna proposition är den enda af demn, som bitintills vittnar om hr justitieministerns; verk samhet i lagstiftningsväg, såvida mani icke dit hänför jemväl det olyckliga förslageet till ett tillägg i 61 S regeringsformen, anggående tulltariffens fastställande för en tid af högst ) Se Aftonbl. den 10, 15 och 27 Dec. 18533, den 19 Jan., 4 och 24 Mars samt den8 Aprill 1854.