Aftonbladet – 14 juni 1854, sida 2

Undermålning, sade hustrun; deet går bestärdt på tok en gång när Gregerrs kommer och får fatt i dig. I dag gör han mig ingenting, Sidsel Mari; det är med hans tillstånd jag går. Ja-sål sade mannen. Vill du smaka på en tår kaffe, Jens! Mor trakterar i dag, efter vi voro så tidigt uppe., Nej, heder och tack! Jag har brådtom. Guds fred I Jens vandrade ned till bohveteåkern och fann hjortens spår, men förlorade det åter när han kom in i ljungen; han gick dock glad framåt, och litade på sin lycka. Solen kom fram öfver Restrups skog, dimman uppsteg från kärren, en liten lärka flög upp i luften och slog ett par drillar, men teg straxt igen; blott brockfogelns sorgsna läte afbröt tystnaden. Plötsligen stannade Jems och uppgaf ett rop af förvåning. Framför honom slingrade sig em gångstig från hålvägen upp mellan tvenne kullar. På denna kom en ung bondflicka, gående med en mjölkbytta på hufvudet och stickande på en grå ullstrumpa, medan hon gnolade på en gammal folkvisa. Hon var klädd i byggdens vanliga drägt, hade stora, svarta skälmska ögon, frisk hy, och en liten rosenröd mun. God morgon, lilla Karin, ropade Jens, i det han räckte den unga flickan sin hand. Hvarifrån kommer du så bittida ?) Kallar du det tidigt? sade Karin, klockan går ju på nio. Jag kommer från prostens. Jag lånade oss en bytta mjölk, ty vår ko har sinat. Men hvad är det du tager dig till i dag Jens? Herre Gud om far nu får se dig, så blir det bara ofred och bråk emellan er. Åh nej, sade Jens förnöjds, säg: du honom bara, att du mött mig; jag tror att han skall tacka dig derför, lilla Karin. Det är