Aftonbladet – 14 juni 1854, sida 2

tillade han tillitsfullt; i dag skall jag arbeta för Karin, och då har jag nog tur med mig. Gud välsigne er för henne.n Hör, vänta ännu litet,, sade Gregers. Har du en bit krita, så skrifva vi på dörren att du gått bort., Hvarför det? frågade Jens förundrad. Åh jo, för att ingen må behöfva vänta förgäfves. Man kan ju aldrig veta, hvem som kan komma. s Jens hemtade ett stycke krita och stängde dörren, hvarpå Gregers skref med stora bokstäfver : Jens har gått till stan. Jens kunde ej förstå meningen härmed, men han lät Gregers få sin vilja fram, tog afsked och gick. Skytten stod stilla en stund och såg efter honom, derpå gnuggade han förnöjdt händerna, skrattade och sade: Se så lilla fru! Sänd nu bud till Jens Undermåling. Jag tror knappt att det skall tjena henne till någon nytta., Jens tog en motsatt väg mot den Gregers hade gått. Han gick vester ut åt heden, och kände allt för väl djurens vanliga stråt, för att förspilla tiden med att genomleta trakten kring vildmossen. Det hade emellertid blifvit full dager. En lätt blågrå rök visade sig här och der öfver skorstenarne på de enstaka liggande bondkojorna. Framför en af dessa såg Jens två personer sysselsatta att bråka lin. Gudsfred ! sade han. Ni har väl ej händelsevis sett till någon liten vacker hjort nu på morgonqvisten, medan ni stått här och arbetat ? Jo för en stund sedan,, svarade mannen, såg jag och Sidsel en hjort springa längs grannens bohvete. Han såg ut som en kronhjort. Du kan nog följa spåret i daggen, ty han gick helt långsamt., Du skulle icke vara så djerf af dig, Jens