Aftonbladet – 13 juni 1854, sida 2

Vidkommande äter åklagarens fullföljda talan i afseende å den grundlags-öfverträdelse, som han ansett var till åtal hänvisad, bestående deruti, att Rikets Ständers till K. Maj:t den 20 Augusti 1851 aflätna umderdäniga skrifvelse, rörande de uti ordinarie hemmamsräntan ingående persedlars omsättning och förenkling m. m., blifvit af Konungens rädgifvare grundlasgsvidrigt förstådd och för K. M:t framställd, enär afseende dervid vore fästadt på ett af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet vid ärendets afgörande: gjordt, men i den underdäniga skrifvelsen icke inttaget, förklarande, att nämnde tvenne riksständs beslut, hvarigenom Rikets Ständers statsutskotts utlåtande i ämnet blifvit bifallet, gällde utskottets tillstyrkande och förslag säsom ett oskiljaktigt helt, så att en punkt ej kunde från den andra lösryckas, utan att, i följd deraf, de båda ständens lemnade bifall till öfriga delar förfölle; samt att Konungens rådgifvare sålunda tillerkänt giltigheten åt tvenne riksstånds deslut, hvilka innefattat ett, af öfriga riksständen icke bifallet, tillägg till det samfälda beslut, som gexrom Rikets Ständers skrifvelse K. M:t meddelades; 3ä, alldenstund Regeringsformen den 6 Juni 1809 uti 106 icke allenast bestämmer, huru, i der förutsatta fall, Konstitutionsutskottet eger ställa ledamot af Statsrädet under tilltal inför riksrätt, utan ock stadgar, att Statsråds ledamot, som kan finnas hafva, på sätt omförmäldt är, gjort sig till ansvar skyldig, bör af riksrätt dömas efter allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande af såant ansvar utaf Konungen och Rikets Ständer fastställd varder; och i sammanhang härmed en sådan särskild författning, benämnd ansvarighetslag, den 10 Februari 1810 blifvit utfärdad, som enligt öfverskriften utgtör den lag, hvarefter ledamot af Statsrådet, föredraggande samt den embetsman, Konungen allmän Bbefattniing med kommandomål uppdragit, skola för embetsfförseelser dömas, hvilken ansvarighets-lag uti särskildia paragrafer uppräknar och bestämmer de grundlajgsbud, för öfverträdelse hvaraf riksrätt må döma tiill ansvar, som tillika finnes utsatt för hvarje fall, antingen uttryckligen eller genom hänvisning till allmänna lagen; äfvensom samma. ansvarighetslag uti 32 punkten och uti 8 8 innehåller den föreskrift, att om, genom lagstridigt förhållande af Statsrädsledamot eller föredragande, nägon lider skada tilllif, personlig frihet, ära eller egendom, sådan embetsman derför bör dessutom straffas på sätt, allmänna lagen i 1 kapitlet 12 S Rättegångsbalken stadgar för domare, som fäller vräng dom; hvaremot 6 af Ansvarighetslagen förmär, att, om Statsrådsledamot eller Konungens rädgifvare i kommandomål uraktlåter att öfrige dem i grundlagen uttryckligen föreskrifna, men i.ansvarighetslagen icke särskildt uppräknade, pligter Fogh föreskrifter iakttaga och fullgöra, ankomme det på Rikets Ständer, att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 Regeringsformen dem berättigar, med iakttagande af de vilkor, samma paragraf i dess se:dnare moment innehäller. Fördenskull och som af dessa stadganden i Regeringsformen och An svarighetslagen, med hvarandra jemförda, uppenbar dör, att fråga om förment öfverträdelse af grundlag icke kin komma under hufvudsaklig pröfning hos riksrätt i andra händelser, än der, om öfverträdelse skulle hafva egt rum, riksrätt må kunna, i enlighe med ansvarighetslagen, fälla till ansvar; alltsä och emedan åklagaren icke gittat äberopa någon paragra i Regeringsformen, hvilken Statsrädets nu tilltalade ledamöter vid ifrågavarande ärendes behandling skulle hafva öfverträdt eller uraktlåtit iakttaga, eller hän visa till nägot stadgande i Ansvarighetslagen, som : den förmenta grundlagsöfverträdelsen vore tillämpligt ty pröfvar riksrätten rättvist det i mälet fullföljd ätal att ogilla. Hvilket till efterrättelse länder. På Riksrättens vägnar. Carl E. Isberg. Arendt Dreijer.r