Aftonbladet – 12 juni 1854, sida 3

Walachiet ända till Aluta, Halim Pascha koncentrerar. sina trupper i Krajowa. Han har för afsigt att framrycka mot Slatina, för att med storm taga denna plats. Man betviflar att ryssarne der skola vilja allvarsamt hålla stånd. Const. Zeit Corr. meddelar följande notiser från krigsteatern: Den skada, som ryska bombardementet tillfogat nägra delar af fästningen Silistrias utanverk, är redan fullkomligt reparerad. — De turkiska truppernas enthusiasm är öfverallt ganska stor. I synnerhet fordra de i Schumla koncentrerade egyptiska regementen och reguliera kårer vid hvarje mönstring, som Omer Pa scha företager, stormande att bli förda i elden. — I ryska lägret herrskar icke mer samma tillförsigt som 1853 vid öfvergängen af Pruth, då man talade om en marsch direkte på Konstantinopel. De ryska officerarne inse och fördölja ej, att vestmakternas in tervention och Österrikes hällning beröfvat det ryska företaget dess udd. — Omer Pascha har d. 24 Maj utgifvit en ordre, hvari de turkiska trupperna uppmanas att öfverallt umgås broderligt med hjelptrupperna, och att vid hvarje tillfälle iakttaga ett förekommande uppförande, synnerligen emot officerarne. — Ryssarne skola i Dobrudscha hafva funnit reda på 4 millioner kilos. spanmål, som varit undangömda. — De turkiska förposterna hafva uppställt sig på högra stranden af Aluta midt emot Slatina, och ryssarne sta med sina förposter på bron, som de försett med batterier. : De sista underrättelserna från Montenegro förmäla, att der herrskar djupt lugn och att inga tecxen visa sig till ett förestäende krigiskt företag. Furst Daniel har för afsigt att göra en resa till Triest för att rekreera sig. I en skrifvelse från Walachiet till en melicinsk veckoskrift i Wien, skildraf alla de lidanden och försakelser med deras härflytande sjukdomar som de ryska trupperna äro underkastade, och yttras deri slutligen: Allt detta oaktadt kämpa dessa trupper med utmärkt ståndaktighet, och det är ej gemene mans skuld om ännu i dag Rassova och Silistria bombarderas och stormas utan framgång; de sår våra blesserade hafva iro nästan alltid svåra skottoch huggsår, och inga unda på bakre delen af kroppen; det mesta manskapet förloras genom manövrerna på floden, emedan let i sjelfva verket fattas oss goda fartyg och passande bemanning åt dem, under det Donau frän Braila till Oltenitza genom otaliga slingringar och atlopp af bifloder bildar strömfåror och sandbankar, mellan hvilka segelfarten är lika besvärlig som farlig. Sålunda hafva också mänga tappra funnit sin löd i floden eller kärrtrakterna, synnerligen under de vattliga expeditionerna.