Aftonbladet – 10 juni 1854, sida 3

Article Image
Hofpredikanten Tegner ansåg den förändring som här vore i fråga, hvarken nödig, nyttig eller verkställbar. Följden blefve blott splittring mellan re gering och representation, och tadlet skulle alltid träffa regeringen, hvarhelst ifrån den föreslog bevillningens ökande; således är förslaget hvarken nödigt eller nyttigt, och att det ej låter verkställa sig, visar sig af den massa motioner Isom för lokala behof begära och erhålla understöd fjoch om hvilka regeringen på förhand ej kan ega kännedom, och för hvars gäldande den säledes ej kan afgifva nägra förslag. Talaren ville dock icke, ehuru han ej kunde godkänna saken, begära äterremiss, utan finge frågan för hans del hvila till nästa riksdag. I samma riktning talade äfven biskop Hallström ach doktor Broman. Prosten Tellbom var af samma ;fvertygelse som de föregående talarne, men derför att han ogillade förslaget, hvilket skulle förvandla till en skyldighet för regeringen hvad som nu är dess rättighet, yrkade han äterremiss. Med honom hördes flera af ståndet instämma. Doktor Sandberg ansåg deremot att det vore på sin plats att regeringen säge till hvarifrån de stora anslag hon begär må kunna erhållas. Det är en lätare sak att begära än att skaffa penningar, och navurligt är det att regeringen, med den allmänna öfverblick hon bör ega öfver landets ekonomiska och financiella ställning, bättre bör kunna uppgifva hvarifrån bevillningssumman må kunna tagas, än ett bevillningsutskott, som saknar en del af de upplysningar regeringen eger. Vid votering förklarades förslaget hvilande mel16 röster mot 14. Konstitutionsutskottets betänkande n:o 9, med förindring af 68 R. O., blef hvilande till nästa rikslag; likaså samma utskotts betänkande n:o 10, angäende förändring af 98 R. F. och 68 R. O. Dessutom afgjordes en mängd mindre vigtiga statsutskottets och några bankoutskottets betänkanden. Borgareståndet. Dagens plenum f. m. Konstitutionsutskottets memorialer N:ris 7—10, inaefattande de fyra grundlagsändringsförslag, för hvilka i i onsdagsbladet redogjorde, blefvo alla af ståndet antagna att hvila intill nästa riksdag. Diskussion uppstod förnämligast om det första af dessa förslag, angående tillägg i 28 4 R. F., i fråga om utländsk mans naturalisation till svensk medborsare. I afseende på de rättigheter, som skola tillsomma sålunda naturaliserad man, har utskottet ej röreslagit någon annan inskränkning i förhällande till infödda, än att han ej får bekläda statsrädsembete. Hr Asker ansåg att kommendantskapet i rikets fästaingar äfven skulle undantagas, dä sädant är stadsadt i afseende på utländningar i allmänhet, och amma skäl som föranledt detta stadgande äfven måste anses tillämpliga på här naturaliserade utländningar. Hr Wetterberg biträdde denna äsigt och tillade, att konungens afsättningsrätt, som man påpekat säsom korrektiv i händelse en sådan kommendant skulle finnas ovärdig, ej torde vara sä lätt att tillämpa mot den som kan möta en afsättningsorder med fästningsportarnes tillbommande. Hr Indebetou delade samma åsigter, men önskade ännu flera inskränkningar, så itt naturaliserad man äfven skulle vara utesluten från alla de i 35 R. F. uppräknade civila för:roendeembetena. Denna mening biträddes af herr Hörnstein, som tillika anmärkte, att det förslag till civillag, som af denna grundlagsändring föranledes, ifven hade bordt vara nu uppgjordt. För utskottets förslag yttrade sig deremot hrr Ekholm, Brinck, Björck, Rinman och Henschen, anförande de, att kommendantskapet i fästningar väl ej kan anses vigtigare än öfverbefälet öfver hela armeen, som konungen dock är oförhindrad att anförtro till och med ät icke naturaliserad utländning. Dä man flera gånger till konungar tagit utländska män, vore det väl ej farligare att ät sådane anförtro lägre embeten. För närvarande finnes ingenting stadgadt om utländningars naturalisasion. Genom förevarande förslags antagande skulle man kommå ifrän detta oefterrättlighetstillstånd och för framtiden kunna veta hvad man i detta hänseende hade att rätta sig efter. Ser man i öfrigt närmare på föreliggande förslag, så finnes det att det till och med innebär en inskränkning af hvad ständerna förut vid denna riksdag beslutat i afseende på konungens rätt att till embeten och tjenster nämna utländske män. Hvad särskildt angär vädan af fästningarnes anförtroende ät naturaliserade utländningar, anmärkte hr Ekholm, att vår egen krigshistoria ger oss vid banden, att t. ex. under 30-åriga kriget säväl skottar som tyskar voro kommendanter i flera vigtiga fästningar, utan att något enda förräderi omförmäles, hvaremot vår sednare krigshistoria ej har alldeles samma fördelaktiga vittnesbörd i afseende på infödda fästningsbefälhafvare. Enligt gällande krigslagar får dessutom ingen fästning uppgifvas, utan efter ett krigsråd, dervid det stär hvilken subaltern som helst, hvilken vill ätaga sig att försvara fästningen, fritt att öfvertaga kommandot. I nr 132 har statsutskottet vidhällit sitt förra utlåande i afseende å operatomtens försäljning. Med ridblifvande af sitt förra beslut (afslag), lade ständet letta betänkande till bandlingarne. Uti sina betänkanden n:is 125, 126, 127, 129, 130, 131 har statsutskottet afstyrkt ett antal motioner af mindre framstäende beskaffenhet, och blefvo dessa betänkanden godkända af ståndet, som deremot äterremitterade ur 128, som afstyrker förändring i tiden för utgörande af mnaturaprestationer till Marstrands kyrka af Tjörns häradsboer. Hrr Wern, Cassel, Berg och Billström framhöllo nemligen orättvisan deraf att wfslå en begäran som inskränkte sig blott att få nåsot förr än stadgadt är fullgöra en skyldighet, vars uppfyllande i nu föreskrifven ordning är förenad ned stort besvär och våda i anseende till den svära ransporten. Bankoutskottets betänkanden n:is 35—38, alla af nindre vigt, blefvo bifallna. I afseende ä nr 34, om regleringen af bankens låwerörelse, blef vid nu skedd andra bordläggning öfrerenskommet, att den till slutlig behandling skulle örekomma nästa lördag. FÅ ee AR VA a meta et mAA m— Åh 1 Hr Wern fick 3 veckors och hr Berger 14 dagars ermission. v — — 6 Bondeståndet. E Plenum den 10 Juni f. m. Efter föregående protokollsjustering föredrogs och ipplästes Kongl. Maj:ts proposition om förlängning i wrbetstiden för jernvägen Köping Hult. Den remiterades till ståtsutskottet med anmärkningar och wvta om vv

10 juni 1854, sida 3

Thumbnail