Aftonbladet – 10 juni 1854, sida 3

Nej, den satan vore i stånd att få veta huru saken förhåller sig, och då vore jag förlorad. Men hvad skall jag fattig syndare taga mig till. Nu slog klockan fyra uppe i Freilevs kyrka; om ett par timmar kommer frun ner i köket och frågar efter djuret, och Gud nåde mig då. Jo, jag måste ändå gåin till lilla Jens och bedja honom gå ut ett slag på jagt. Deröfver blir han säkert mycket glad. Hör han, att han får skjua en hjort, så vet han ej huru han skall bära sig åt af lutter glädje och tackar mig tusen gånger. Ah ja! han skall ju i alla fall bli min måg; må han då få denna lilla glädje. Härpå gick han fram till fönstret och knackade på rutan. Undermålingen kom fram i blotta linnet oeh frågade hvem det var. Då han igenkände jägarn, tände han upp ljus och öppnade dörren. Gregers trädde in. Nå, Undermåling,, sade han med så mycket lugn som var honom möjligt, medan Jens klädde på sig. Har du sofvit godt i natt? Ja, som ni ser, Gregers,, svarade Jens, gäspande. Ja det är det vi få se; fan må tro dig. Låt mig först känna efter att sängen också är varm, att du ej narrar mig. Jag gick och patrullerade litet efter dig; ty jag tänkte att du kanske redan fått nytt lås på din bössa. Nej skogvaktare,, svarade Jens. Jag har sagt Karin, att jag ej mera vill befatta mig med jagt, ty det bringar blott osämja 0ss emellan., Ja det är ganska förnuftigt; när man känner med sig sjelf, att man ej duger till ett yrke, gör man bäst att börja på med ett annat. Hvad har du tänkt att slå dig på ? Jag tänker köpa några dussin vantar och annat kram, och gå omkring som strumphandlare, om det ger någon vinst. Tror du också att du kan stå vid ditt beslut?