Aftonbladet – 3 juni 1854, sida 3

et fjerran ifrin skällande ryktet om Schamyls legrar i Daghestan, försökte nu äfven å sin ida några angrepp mot ryssarne. Redan före Schamyls resa till Cirkassien 1826 hade Vågra resningar utbrutit. Tscherkesserna, som ej mera hade mot sig len snillrike och oförskräckte general Sass, genombröto mer än en gång de försvarslinier, vilkas bevakning var anförtrodd åt kossackerna. General Sass, hvilken liksom Yernolow plötsligt blifvit entledigad, fick till efterträdare general W:ljaminow, som sökte att genom proklamationer och skrytsamma segerHulletiner i poetisk stil skrämma tscherkesserna. En sådan, daterad 1837, har följande lydelse: Byssland har eröfrat Frankrike. Det har hemgifvit dess söner åt döden och bortfört dess döttrar i fångenskap. Och England — huru skall det kunna komma tscherkessernå till hjelp? Får det icke af Ryssland sitt dagliga bröd? Med ett ord, det gifves blott tvenne makter: Gud i himlen, och czaren på jorden; och om också bimlahvalfvet skulle in störta, vore Ryssland nog mäktigt, att stödja det på sina bajonettspetsar,. Tscherkesserna skrattade åt dessa förmätna rodomontader, som de besvarade med nattliga angrepp på mera än en punkt. Under loppet af 1840 föllo fyra fästningar vid linien i tscherkessernas händer, som de nöjde sig med att helt och hållet förstöra. Efter Schamyls seger vid Dargo 1843 skedde några resningar; men två eller tre kraftigt utförda angrepp från ryssarnes sida tvingade dem att återgå till defensiven. General Grabbes nederlag vid Dargo hade ej blott till följd att han föll i onåd, utan medförde äfven generalguvernörens afsätt ing. Defensivsystemet fick öfverhanden i S:t Petersburg. I general Golowins ställe kom general Neidhardt, en tysk officer, som