Aftonbladet – 3 juni 1854, sida 3

ill något bestämdt resultat. Väl är rysshatet stt mäktigt band mellan folken på denna och ndra sidan Kaukasus; men en hundraårig ivalitet emellan stammarne hade slappat det. Äfven är språkskilnaden ett hinder för den sammanslutning, som den store höfdingen ville kalla till lif. Tvungen att på turkiska språket predika det heliga kriget, blef Schamyl endast förstådd af cheferna och Mollahs. Han förde derföre med sig från Cirkassien endast tomma löften och försäkran om ett oförsonligt hat mot Ryssland. Han hade till sitt r:sidens valt fästningen Dargo, en plats som icke ver så starkt befästad som Achulko, men med ett nästan ointagligt lige. För att här gå honom på lifvst, lät general Grabbe i Maj 1842 de dertill detacherade trupperna utrycka från GirselAul. Schamyl gaf befallning åt tschetschen2erna att ej afftyra ett enda skott på kolonnen under dess mearsch. Man lat ryssarne insnärja sig i de dysira skogarna och de labyrintiska passen kring Dargo, hvarpå de blefvo från alla sidor kringrända och till hälften nedergjorda. Det var ett af de förskräckligaste nederlag ryssarne någonsin lidit i Kaukasien. I Girsel-Aul väntade man kolonnens ankomst, och hade träffat fiera förber-delser att festligt fira segervinnarne; men hvilket jemmerligt skådespel företedde ej trupperna med sina glesnade ledet! Krigsministern furst Tchernycheff, som var på en beskickning till Kaukasien, befann sig just i Girsel-Aul vid detta tillfälle, och blef sålunda ögonvittne till den dystra taflan; han kunde med egna öron höra hustrurs och barns jemmerskri, oflicerarnes klagan och soldaternas knot. Dylka företag rättfärdigas endast af utgången. Några veckor derefter förlorade Grabbe kommandot. Tscherkesserna vid Svarta hafvet, väckta af