Aftonbladet – 3 juni 1854, sida 2

Achulko, der han lät på europeiskt vis :inreda ett tvåvåningshus. Han regerade der så fattig att han måste underhållas af sina soldater, och likväl var han genom den religiösa entusiasmens inflytande så mäktig som hade han haft millioner menniskor att befalla öfver. På en vink af honom gå hans myrider i döden för honom. Aldrig har någon chef i Da ghestan åtnjutit ett sådant anseende. Scheik Mansur sjelf, som bragt hela Kaukasiem i resning, den starke hjelten, den store såmingsmannen på trons fält, var blott en aktad och berömd krigare. Schamyl är på en gång tschetschensernas sultan och profet. Sedan 1834 är Daghestans fältrop: Muhamed är Allahs första och Schamyl hans andra prrofet,. Schamyls fruktansvärdaste motståndarre var general Grabbe. General Golowin, Rosens efterträdare i öfverbefälet, var ej benägen att gå anfallsvis tillväga. Grabbe deremot, som fått sig anförtrodd ledningen af de militäriska operationerna i Daghestan, brann af begär att få uppsöka denne fiende, hvars inflytande och djerfhet han såg dag för dag tillväxa, i hans egna fästningar. Han skref utan dröjsmål till Petersburg, huru hans förman, som residerade i Tiflis, icke vore i stånd att s: noga känna ögonblickets kraf, och utbad sig såsom en nåd att få företaga ett tåg till bergstrakterna. I synnerhet ville han angripa fästningen Achulko, hufvudsätet för Schamyls välde. Blefve fästningen tagen, skulle de sprängda och modlösa tschetscchenzerna icke dröja att underkasta sig. Hanihoppades dessutom att den fruktansvärde SSchamyl, likasom Khasi-Mollah sju år förvut på Himris vallar, lefvande eller död skulle falla i hans händer. Våren 1839 erhöll han omsider kejsarers bifall, och hans kolonner satte sig genast ; rörelse. Achulko låg på sextio versts afstång