Aftonbladet – 3 juni 1854, sida 2

. : . Utrikes Horrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 29 Maj. Som jag sist nämnde, bereder man sig öfer hela landet att, om möjligt i hvarrje valrets, fira konstitutionsdagen på ett 1mer än vanligt högtidligt sätt, och den från IKöpenamn för detta ändamål utgångna inbjjudning var nästan öfverallt blifvit efterföljd. Det vaktadt såg det ett ögonblick ut som saken cke rätt skulle vilja taga fart, icke derföre utt den nödvändiga stämningen — för grundagen och mot ministeren — saknade:s, utan emedan det danska lynnet är trögt attt i rätan tid komma sig för, och först behöfvcer uppeldas af entusiasmen eller hatet, och begge lelarne ännu icke i fullt mått finnas tillstädes. Då kommer plötsligt undsättning från ett håll, hvarifrån man minst skulle väntat len — från ministeren. Regeringen, och isynnerhet den nye justitieministern Örsted, har nemligen blifvit ängslig för dessa ytterst loala församlingar, hvilka af regeringens organer skildras såsom separatistiska demonstrationer, isynnerhet emedan man förmodar att dessa skulle fatta vissa beslut, hvaraf det första, att konungen icke under något vilkor skulle abdikera, var ministåren lika obehagligt som det nästa, att ministeren saknade folkets förtroende och önskades med det första utbytt mot en annan. Af denna anledning har Jjustitieministern i går afton utfärdlat cirkulärskrifvelsen till samtliga amtmän, mvari de anbefallas att hafva ett vaksamt öga på konstitutionsfesterna och eventuelt förbjudsa dem, om man hade anledning att frukta, ddet antingen ofvannämnde beslut kunde komma att fattas eller det allmänna lugnet på annat sätt blifva stördt. När man nu betänker att polismynd gheterna å landsorten sällan ha mera än en eller ett par polisbetjenter och en, oftast enögd eller halt, stadsvakt till ordningens upprätthållande, kan man inse huru vanmäktiga dylika befallningar äro, och i hur hög grad de skola föra till ett alldeles motsatt resultat. Det är följaktligen all anledning för handen, att denna Danmarks största högttidsdag kommer att allmänt firas öfver hela landet, och att i samband dermed folket kommer att uttala sitt misstroende, för att ej säga förakt för de nuvarande innehafvarne af makten. Hvad hufvudstaden beträffar, kommer festen der naturligtvis att firas på ett utomordentligt storartadt sätt. Den kommer att hållas på en vidsträckt slätt i Dyrhaven vid jagtslottet Eremitaget. Bönderna i trakten skola med sina vagnar afhemta så många af Köpenhamns invånare som de kunna öfverkomma. Det skall bli en verklig nationalfest. En stor kommitt för tillredelserna är bildad, i hvilken vi återfinna män af alla färger: Riksdagsmannen, borgarerepresentanten Christensen, vid sidan af redaktör J. A. Hansen, och jemte denne åter ballettmästarer Bournonville. Jag kan icke anföra något bättre bevis på den stora klyfta, som skiljer konungen och hans rådgifvare, än det faktum att konungen på det nådigaste mottog cen deputation af den ofvannämnda grundlag;skommitten och gillade deras plan, på samma gång hans ministrar afsände det likaledes omtalade cirkuläret om förbud mot grundlagsfester. Kan man tänka sig något som mera slående betecknar hela vår ställning här i landet. Konungens rådgifvare ha emellertic icke stannat vid detta förbud mot festerna; samtidigt härmed ha de gjort ett attentat mot tryckost