Aftonbladet – 2 juni 1854, sida 3

beslut bifölls inbjudningen. RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Vid rådhusrättens 3:e afdelning förevar i går ransakning med en uppassare på ett hotell här i staden vid namn Carl Erik Eriksson, hvilken blifvit angifven att hafva en dag under loppet af sistl. månad, från en resande, som bott i hotellet, olofligen tillgrigit en plånbok med inneliggande 200 rdr bko. Eriks son, hvilken inför poliskammarens erkänt att han, medan förutnämnde resande sofvit, ingått i hans rum och under det E. varit sysselsatt med borstning af hans kläder, tillgripit plånboken samt derefter på ätskilliga ställen gömt penningarne, — nekade nu inför rätten fräckt till alltsammans. E. insattes emellertid i mörk cell och målet uppskjöts på 8 dagar för vittnens hörande. — Inför rädhusrättens femte afdelning förevar åter sistl. gärdag det af vaktmästaren vid gymnastiska centralinstitutet A. Andersson emot öfverlärareu vid samma institut, kapten F. Wahlfelt instämda åtal för Anderssons misshandlande. Sedan justering af protokolleraa vid förra förhören försiggått, hördes på kärandens yrkande nu ytterli gare underlöjtnanten vid lifgardet till häst, grefve Sparre, hvarvid Anderssons rättegångsbiträde, kongl. sekreteraren Forsselius, till grefve Sparre framställde följande frågor : aKan hr grefren bestämma antalet af de utdelade slagen ? Svar: Nej, jag hörde väl slag utdelas, men under det afstraffningen verkställdes uppehöll jag mig uti ett inre rum; allt hvad jag hörde var att kapten Wahlfelt yttrade till Andersson: om du en gång till är näsvis skall jag genast anmäla dig hos föreståndarena. Hr Forsselii andra fråga : Yttrade icke kapten Wahlfelt då han skickade bud på Andersson, att han skulle klå honom ? Svar: Det vet jag ej. Hvad var då ändamålet med att Andersson upp: kallades på kaptenens rum P Svar: För att tillhålla Andersson för sitt otillbör-. liga uppförande. Sedan domstolen afslagit hr Forsselii begäran om att få till nämnde vittne framställda några andra frägor, emedan de, enligt domstolens uppfattning, icke verkade på saken, tillspordes grefve Sparre slutligen, huruvida han sett att Andersson under missbandlingen legat omkull på golfvet, hvarpå svarades: Jag förmodar att han föll på knä för att värja ansigtetv. Sedan domstolens FR f. ordförande, notarien Öhnell, förgäfves sökt förmå Andersson att ingå på förlikniog med kapten Wahlfelt, yrkade kongl. sekreteraren Forsselius att ytterligare få i målet höra läraren vid gymnastiska centralinstitutet Hjalmar Ling, äfvensom kapten Wahlfelts rättegångsbiträde notarien Fryck man begärde att en annan dag få hörd löjtnanten Silfversvärd, sem skulle kunna intyga att Andersson icke skött sina göromål. Efter öfverläggning afslogs kärandens yrkande om ait få höra hr Ling, emedan de frågor, som han önskade få till vittnets besvarande framställda, icke rörde den dag den åtalade misshandlingen egt rum, hvaremot bifall lemnades till svarandens begäran att få höra löjtnant Silfversvärd, hvilken denna dag, ehuru kallad, uteblifvit, men nu skulle kallas att vid vite af 3 rdr i6 sk. bko nästa thorsdag sig hos åomstolen infinna. Mot detta beslut anmäldes missnöje af kongl. se kreteraren Forsselins, hverefter målet utsattes till ny handläggning nästa thorsdag kl. 1i f. m. Härefter anmälde kapten Wablfelt att generalmönstring skulle nästa thorsdag ega rum med konungens 2:dra lifgarde och att följd deraf vore hindrad att sig personligen ins:älla vid domstolen, hvarföre han anhöll om tillstånd att nästa rättegängsdag svara i målet genom sitt rättegängsbiträde. Kongl. sekreteraren Yorsselius bestred bifall till denna begäran, under förklarande, att det förundrade honom, att kapten Wablfelt, såsom varande tilltalad i brottmålsväg, kunde framställa en dylik begäran. Notarien Fryckman genmälde, ,att denna frågas afgörande berodde på domstolens omdöme, hvartill hr Forsselius genmäålde: det är icke domstolens omdöme, utan lagens stadgande, som här kommer i frågas. Hr Forsselius, tillfrågad huruvida hin bestred kapten Wahlfelts upvgift att mönstring nästa thorsdag skulle ega rum, svarade: jag kan hvarken erkänna eller bestrida en sådan uppgift.Domstolen afkunnade derefter det beslut: att som käranden icke kunnat bestrida svarandens anmälda förfall för personlig inställelse nästa rättegångsdag, så bifölls hr Wablfelts begäran att i detta brottmäl tillstädeskomma genom ombud. — Å Stockholms läns celifängelse finnas för närvarande icke mindre än 6 personer, som äro för mord dömde att mista lifvet genom halshuggning, och en för subordinationsbrott till arkebusering. Torparen Magnus Ersson, drängarne Anders Gustaf Pettersson och Anders Magnus Carlsson äro dömde till döden derföre att de ihjelslagit v. häradshöfdingen Jzdrån vid Näringsberg uti Vesterhaninge socken. Sotholms häradsrätts utslag härom har af Svea hofrätt blifvit fastställdt, men mördarne ha hos Kongl. Maj:t deröfver anfört hesvär. Båtsmasnen Anders Olof Lundgren eller Palm är dömd till döden derföre att han i rusigt tillstånd, efter uppkommen ordvexling, en söndageqväll ä krogen vid en egendom i Westerhaninge socken med en yxa ihjelslagit en dräng. Hofrätten har fastställt höradsrättens utslag, och har Lundgren hos Kongl. Maj:t anfört besvär öfver utslaget. Pigan Maria Charlotta Stenberg är dömd till döden för barnamord. Hofrätten har fastställt häradsrättens utslag, och Steovberg har deröfver anfört underdäniga besvär. Maria Jonsdotter Ask är likaledes dömd till döden för barnamord. Häradsrättens utslag är ännu icke af hofrätten pröfvadt.