Aftonbladet – 2 juni 1854, sida 2

o ante bellum, äfven em ryssarne nu friligt skulle utrymma Donaufurstendömena, e lätt skall kunna återställas; skulle också ssland vid allvarligt öfvervägande af den ning, som hela Europa intagit efter unrtecknandet af Wienernoten af den 9 April, nom ett klokt återtåg bakom Pruth bespara ; de materiella nederlagen och till och med seden komma till stånd utan den ringaste änkning eller inskränkning af Rysslands änser, hvilket väl icke är möjligt efter vestakternas offoch defensiv-förbund och Wiernotens förklaring, att ireden skall fotas på krare grunder —; så är det dock slut mted ysslands protektorat öfver de kristna i Twret: det moraliska nederlaget i sydöstra Europa : fullbordadt — ja, äfven af de skandinawica länderna väntar man sig ett verksamt eltagande. Att det med dessa åsigter och föreställninar icke fattas eatravaganser, är helt naturot; men man ser, till och med bland molau-walacbiska befolkningen, som hitintills rit helt och hållet intagen af det ryska äskådingssättet, att kriget emot Ryssland är lika opulärt som i hela det öfriga Europa. Man an knappt tro, huru man i Donaufurstendörena längtar efter en diversion från den sieenbiärgiska gränsen, sedan den öfvertygelsen örjade utbreda sig att Österrike gör gemenam sak med vestmakterna. Den från dag till dag tilltagande motviljan land de nedre Donauländernas befolkning mot ryskt herravälde bringar nu också i dagsjuset allt flera steg af den ryska politike:n, ill de södra Donauländernas moraliska occh eligtösa eröfring, hvilka steg förr hafva bliufit tagna i hemlighet och mörker. De fortarande, ofta betydande penningeunderstöd, synnerligen till kloster och kyrkor samt deas andliga, som komma frän Ryssland, hafva sått till de aflägsnaste vrur af Moldau, Waachiet, Servien, Montenegro, ja tillochmed öfver Karpatherna in i vårt Siebenbirgen. Hela kyrkor och kloster (så t. ex. i Cronstadt i Siebenbärgen den största walachiska kyrkan) äro uppbyggda med ryska penningar; otaliga äro de mer eller mindre dyrbara messhakar, klockor, helgonbilder och andra kyrkliga föremål, som från Ryssland invandrat i dessa länder, och icke just alltid till de fattigaste församlingarne, utan hufvudsakligen till dem som hade ett betydligt inflytande och genom sina andliga — man måste blott känma popernas inflytande bland dessa folkstammiar — voro de andra kommunernas och hela folkets ledare. Genom sådant skulle folket smiåningom bibringas föreställningen om den riyska maktens omätlighet och outtömlighet, occh den heliga czarens storhet och profetislka mission höllos innevånarne alltid för ögonen, och återkallades i deras minne genom de rakt af anbefallda eller insmugglade bönformulärerna. Deraf kom det ock att redan sedan flere år czarens födelseoch namnsdagar firades i Donaufurstendömena med stor pomp, att man alltid talade blott om kejsaren och sturkiska sultanens, och tyngdpunkten rycktes från Konstantinopel till Petersburg. Och för att så mycket fullkomligare lösgöra sinnena från alla andra förbindelser och fästa dem endast och allenast vid påfve-kejsaren i Petersburg, blef t:llochmed den uråldriga kyrkoritualen, för grekisk-orientaliska kyrkan, ändrad af ryska synoden och öfversatt på walachiska, småningom på det mest oskyldiga sätt införd och begagnad i Donaufurstendömena, och sålunda åsigten om den enda saliggörande tron, som har siin medelpunkt i Ryssland och i den helige czaren, försäkrad. Hela den öfriga menskligheten sammanföres till en hop af blinda hedningar, som äro utan Gud. Det skulle leda för långt att uppvisa denna uppenbarelse i de förnämsta delarne af denna ritual; jag vill hör blott vidröra en punkt. Anda tills för någma år sedan ansåg äfven den grekisk-orientalisksa kyrkans ritual, liksom alla andra kyrkors riitualer, hvarje kristlig konfessions dop såsom ett sannskyldigt kristligt dop, och vid öfvergången till grekiska kyrkan döptes icke proselyten ånyo. Samma praxis har ännu i dag den katholska och andra kyrkor. Ryska ritualen har ändrat saken; den ställer alla, som icke bekänna sig till den ortodoxa österländska kyrkan, på samma linie som mahomedaner, judar och hedningar; alla förklaras efte döden fore Dumnezou, (walachiska: utan Gud), och det kristliga dopet tillämpas på hvarje omvänd med en ganska okristlig tvångsmakt. Sålunda har man försökt uppresa den fruktansvärdaste skiljevägg emellan dem, son hålla sig till Ryssland och dess orthodox: kyrka, samt hela den öfriga menskligheten. Jamma anda, som uppreste denna skiljovägg uti kristenheten, har också, det finna vi genast, dikterat alla de proklamationer till d ryska folket och den orientaliska kristenhe ten, som vi på sista tiden fått läsa, och heh det nuvarande kriget förklarades och föres I samma anda. Från vårt granskap, från Predjal (ett gräns. elberg en och en half timmas väg från Kron. d Istadt) har nu hela furuskogen, 4000 stammar r blifvit nedförd till nedre Donau. Genom snön t I smältning i berget har Praowa stigit temlige al högt, hvarigenom flottningen af jätteträde mycket underlättats. Från sjelfva Donau komma nu färre under äro ytterst försigtiga 1 politiska meddelanden sedan man förfar med stor stränghet emot er I hvar, som meddelar underrättelser från armten n hvilka äro ofördelaktiga för ryska trupperna n I Så mycket hafva vi dock erfarit, att vi unde de närmaste dagarne kunna vänta underrät telser om stora krigshändelser. Ryssarne hafv koncentrerat hela sin styrka för att få Silistri i sina händer. Att detta är första syftemåle visar äfven den i dag från Bucharest ingångn underrättelsen, att Paskiewitsch och Gortscha. koff jemte alla diplomatiska kanslier och stabs officerare den Y Maj lemnat Bucharest och be a I gifvit sig till Kalarasch. De korttänkta ut tyda detta nu redan som ett ätertåg från Stor Walachiet, hvilket dock visar sig vid först hlialan kn2 hbartan cam an Arimlig hat ATA.