Aftonbladet – 31 maj 1854, sida 2

salva af hvardera bland de 12 regementen som voro uppställda på det kejserliga slottet. Det varade 1 tre timmar. En timma derefter skötos 104 kanonskott o. s. v. Det kan hvar och en betänka med sig huru ett svenskt hjerta var till mods under denna rökiga och bullrande ryska glädje. Följande dagen, den 19, fingo vi se 120 svenskar, föga glada, komma som fångar. De hade tagits den 5 Juni i Westerbotten, och blifvit under äldre marchen efter på sjukhusen. Ändtligen upphörde allt arbete för svenskarne den 14 Oktober. Den 20 paraderade vi för ryska ministern. Dagen efter uppställdes vi svenskar, för att låta måla huru långa vi voro. Men den 2 November fingo vi ikläda oss nya munderingar, som kejsaren oss skänkt kantänka. Samma dag paraderade vi för ryska kejsaren Alexander, som såg på hvarenda svensk man och skänkte oss en rubel för det vi varit lydige emot vårt befäl, hvilket var på det hela ett satans pack. Derefter paraderade vi för svenska ministern, grefve Stedingk. Den 7 fingo vi marchera från Petersburg, der jag varit nära ett år. Vi måste gå till Helsinge, kommo till Wiborg, sedan Fredrikshavn o. s. v. tills vi den 28 December 1849 begåfvo oss på finskutor öfver till Åland, dit vi anlände den 5 Januari 1810, och först marcherade till byn Goby. Emellan Helsinge och Bommarsund, rätta postvägen, är blott 94, mil, men vi måste ro 13 mil för att komma dit, der vi kunde få nattqvarter. Den 6 Januari gingo vi från Goby till Marby; den 7 till Öfverby, och den 9 till: Stoby. Der hade jag ett godt qvarter till den 21, då vi seglade öfver Ålands haf till Grisslehamn; men kommo ej för isvrak närmare Grisslehamn än en mil, utan måste med båtsbakar m. m. arbeta oss igenom, så att vi med en båt i sender kunde öfverföra blott 6 man i taget. På detta sätt måste 700 man sättas öfver. Den 22 Januari stodo vi alla på svensk botten. Jag tackade då min Gud och sade: lofvad vare Herren, som så underligen frälsat mig från den grymme ryssen m. m. Nu fylldes hjertat af hoppet, att få komma hem till maka och barn. Den 27 inmarcherade vi i Stockholm. Nu voro vi lott 20 Kronobergare. En general, som upptecknade oss, antecknade mig som anförare ör de 19 regementskamraterna, och jag oefalldes att följande dagen komma upp på kongl. slottet vid generalexercisen, med namnrullan på mitt manskap. Jag begärde då nya skjortor, strumpor och skor, förrän vi oresenterade oss. Det gafs. Gamle general srefve Strömfelt tog oss väl emot, och gaf nig aflöning och förpassning för 22 dagar. I sk. bko om dagen för hvardera utgjorde 08 rdr 16 sk., hvilket jag strax delade oss mellan. Vi fingo dessutom 24 sk. till mans