Aftonbladet – 27 maj 1854, sida 3

omöjligt att vid en resas början beräkna dertill ec forderliga omkostnader ansåg han så genomgåenc enfaldigt att han ej kunde annat än medlidsamt åt utskottsmajoritetens fattigdom på iders. De pr vilegier som sjelfva gästgifverigärdarne fitt för skju sens utgörande, hafva icke på nägot sätt kommit ri servhemmanen tillgodo, utan få de, oaktadt de lik som gästgifvarehemmanen äro betungade med skjut derjemte vidkannas rotering eller rustningstunga al deles som alla öfriga hemman. Anders Persson från Östergötshland trodde att ma ej för tillfället kunde vinna något, hvarföre han ör skade att utskottets förslag måtte bifallas, hvarigenor åtminstone 4 sk. högre skjutslega skulle erhällas fö hvarje mil; men han ville derjemte att ständet skull för sin del till Kongl Maj:t frambära en underdäni önskan att ett omfattande förslag måtte bli utarbetad för skjutsningsbesvärets lyftande från jorden. Lar Magnus Knutsson, Per Erik Andersson och Olau Eriksson voro af samma tanka. Anders Andersson från Östergöthland hade hoppat att större afseende skulle fästas vid hans och andra motioner i ämnet, för hvilka rättvisan talat, men fö närvarande tror han det vara klokast att bifalla hva som är åtgjordt emedan det är ätminstone nägot oci man kan hoppas att ständerna en annan gång skol: bättre behjerta hvad rätt är. Nils Svensson från Göinge var af samma åsigt son den förre talaren, ehuru blott emedan man ej kund vinna nägot mera. Emellertid är det hårdt att, ma måtte vara en fri och sjelfständig bonde huru son helst, så är man det likväl icke såsom skyldig at hålla reservskjuts. Anders Persson Örebro län var äfven för et nödfallsgodkännande, ehuru det ej motsvarade hvar ken rättvisa eller billighet. För öfrigt gjorde han er anmärkning mot redaktionen. Ola Svensson fann skjutsningsbesväret för jordbruket så mycket obilligare, som det ej utgår för staten, utan för enskilda; men om utskottets ledamö skulle tro att ingenting kunde vinnas genom Etarremiss, så ville han heldre hafva en serskild skrifvelse till Kongl. Maj:t från ståndet. Flere instämde med honom. Petter Claesson, f. talmannen Niös Persson och Petfer Jönsson, som i utskottet varit i minoriteten, ville nu likväl heldre bifalla, än genom en återremiss i?skera att få intet, och talade flere gånger i denna yftning. Erik Ersson från Gefleborgs län hade motionerat and annat, att hitombyten mätte fi ske hos en reprenörerna, såvida de bodde inom en sextondedels nil frän vägen, i stället för på gästgifvaregärdarne, warigenom han trodde entreprenaderna skulle under ittas; men derom hade utsk. ej yttrat sig; han ville lerföre återremiss. Vice talman Svartling, Henrik Andersson, f. v. almannen Nils Persson från Södermanland, Sahlen, jandberg, Hans Persson, Erik Jansson frän Dalarne, Javid Andersson, Lars Rasmusson, Tobias Lind och öns Persson talade alla för bifall, men blott säsom n nödfallsatväg. Ingen enda gillade utskottets handingssätt, men då de ej bade hopp om bättre resulat, så ville de ätnöja sig dermed för tillfället. Af eras tanke voro ock Olof Persson, Carl Olsson, Lek erg, Liniby, Petter Gabrielsson, Anders Jonsson rän Skaraborgs län, Per Nilsson från Skäne, Falk, fultman och mänga andra. Petter Mårtensson var nöjd med hvad utskottet nu lstyrkt, ty ban viste säsom motionär i ämnet vid alöregäende riksdagar huru svårt det var att vinna got Nyqvist ville återremiss, emedan han ej trodde det ara så svårt att ätadkomma rättvisa i saken, som ran föreställde sig, blott man bestämde sig, för att ita den resande betala hvad skjutsen verkligen var ärd, då lätt entreprenaden skulle kunna ästadkomvas. Om derföre 40 sk. pr mil bestämdes till skjutsga, så trodde talaren det öfverklagade onda komme tt upphöra Anders Andersson i Walla fann radikalt och rättast, t all skjutsskyldighet upphörde och att den som ville sa fick se sig om hur han kom fram, hvilket nog wulle framlocka enskilda fortskaffningsbolag , eller ck att läta resenärerna betala fullt ut hvad skjutsen ir värd, då entreprenader kunde ästadkommas; men r närvarande ville han dock bifalla utskottets förslag. Jöns Andersson och Nils Persson från Skåne samt ergström, en af motionärerna, voro för äterremisseniogen, som likväl vid votering, begärd af Johan;s Nilsson, låg under med 14 röster emot 45, hvar re Johannes Nilsson, Erik Ersson och Bergström serverade ig. Alla de öfriga punkterna biföllos utan någon anärkningsvärd diskussion, och Jöns Persson frän Blenge reserverade sig i fräga om bätsmäns fortskafnde. oe ESSEN