Aftonbladet – 27 maj 1854, sida 3

a VB b I hvarigenom äfven akademibokhällaretjensten i Upsala lej mera skulle behöfvas. Professor Agardh fann ej a skäl att för jurisdiktionens upphörande borttaga den I särskilda skattskrifningen, ty om äfven akademien ej :-I mera vore en judiciell enhet, fortfor den dock att elvara en administrativ; men sedan han, genom hof -predikanten Wensioe, hvilken derom upplyste, fät: I höra de besvär, hvarmed en sädan skrifning i Upsala rå vore förenad, och för hvilken i Lund särskild tjenste-: man ej fann:, motsatte han sig icke äterremissen. ) 3 62 äterremitterades, på framställning af prosten a Kullman, för att få följande lydelse: Till Taxerings r I kommitteen skall husbonde anmäla och uppgifva em-! g) betet, äfvensom de personers löneförmåner, för hvil4 S kas bevillning han ansvarar. Paragrafen i dess när-l varande skick fritager busbonde från detta sednare tillägg, hvilket dock ansägs behöfligt för en rät de bitering. rå 65 S blef äfven återremitterad, på yrkande af dok-) tor Nordlander, hvilken motionerat, att taxeringsmän : -I skola från publika verk infordra nödiga upplysningar, : hvilka, behörigen utredde, böra ovägerligen dem genast) t llhandahållas. Utskottet har hemställt, att nögot af.) seende ej mätte fästas vid denna motion, då taxerings Ir kommitte redan eger att få de upplysningar dea kanlt behöfva, hvaremot, genom tilläggets antagande, obe -l! räknelig uppoffring af tid och arbete skulle komma lt att åläggas embetsmyndigh.ter, för att, på sätt blifvit s ,lyrkadt, göra länga extrakter och vidlyftiga tablåer, lS Ihvilka af kommitten litet eller intet begagnades.s Häremot anmärktes af motionären, att de upplysnin-)3 gar kommitteerna fått, bestätt uti att till dem blifvit -Jaflemnade väldiga massor af fakturor, konnossementer a loch dylika handlingar, af hvilka, i deras oordnadelr skick, kommitten ej kunnat göra sig nägon nytta;s -Joch dä han ej ville, att de tjenstemän, som skulle ld utarbeta dylika tablåer, skulle göra det för intet, v Jutan derför erhälla skälig ersättning, pälades dem ejla någon tunga, då kommitteerna deremot af sådanalf upplysningar kunde hafva oberäknelig nytta. s Öfver 68 S, som afser grunden för bestämmandet li af taxeringsvärdet å fast egendom på landet, fördesv en läng diskussion, hvilken dock ej ledde till förändring, och hvaruti de flesta af ständets ledamöter del-Å45 togo. De afgifna yttrandena uttryckte svårighetenltc att kunna rättvist taxera fast egendom. Somliga an-J!c sågo, i likhet med hr von Koch, att det sista försälj-ti ningspriset borde läggas till grund för taxeringen;z andra deremot trodde, att uti uppskattningsvärdet förle lån uti hypoteksföreningarne låge det säkraste när-fc mande till egendomarnes verkliga värde. Emot bädala dessa förslag gjordes anmärkningar, säsom att för-fc säljningspriset så ofta fluktuerar, dels genom egendo-d marnes förändrade värde, dels genom en mängd un-ltr dantag, som vid köpeafhandlingarne göras. Rypoteks-m värdet innebure ej heller nägon garanti, i fall manlif ville afse en rättvis taxering, då, säsom hofpredikan-k ten Hasselrot upplyste det tillginge i hans trakt, upp-st skattningen af de egendomar, som skulle belånas, ilbl de flesta fall bestämdes efter den summa låntagaren ni ville erhålla, hvarigenom äfven ofta så tillgätt, attjaf försäljaren af dylik pantförskrifven egendom måst tilllra nye köparen erlägga en ej så ringa kontant mellan-ld: gift för det denne utan någon köpeskilling mätteljo ätaga sig egendomen med det graverande hypoteks sa lånet. En äsigt var äfven, att man skulle ingå tilllni Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det genom jut kommitterade mätte utarbetas grunder för en rättvista töxering ä fast egendom. Denna skrifvelse motsatte fa sig dock biskop Heurlin och doktor Gumelius, som st framställde hvilket otroligt arbete en sådan reglering !FE skulle medföra och hvilken blott genom en ny jord-juj refning tillförlitligt kunde tillvägabringas. Prosten m Qviding var äfven emot ett sådant skrifvande och om ständet skulle besluta nägot sådant ville han att skrif-22 velsen endast skulle innehålla en underdänig bön, att konungen mätte ställa så till, att ingen bevillning vi-8S dare skulle behöfvas. ni na Presteståndet. me Plenum d. 27 Maj f. m. di Fortsattes föredragningen af förslaget till bevillnings-Ppe förordning, hvarvid fråga väcktes af bi kop Hallströmföj om borttagande af den i 112 S uppställda föreskriftivo om en minimitaxeringstarif för fastigheter å landet. Skälen kärtill voro att denna minimitarif föranledt till den förmodan, att den ej b-rde öfverstigas, och att taxeringskommitteerne ansett allt vara väl be ställdt då taxeringsvärdet blifvit satt till detta minigif mibelopp, hvilket äfven visar sig deraf att taxerings-gao värdet ä jordegendom i mänga län ej öfverstigeride detta minimibelopp. Af samnia äsigt var äfven prosten Kullman. Prosten Qviding ville ocksä hafva ta riffen borttagen, på det bevillningen måtte kunna nedsättas och hvarigenom de stora besparingår statsverket nu samlar ej skulle behöfva afpressas de skatt-rer skyldige, då detta minimibelopp alltid skall uttaxeras.!ti!l Prosten Lindberg och biskop Bergman, med hvilkalen prosten Wåhlander och doktor Nordlander förenade jall sig, ville deremot hafva tariffen qvarstiende, eme-lma dan i anvnat fall fara uppstode att taxeringsvärdet änåts vidare skulle nedsjunka under detta minimibelopp. nos Öfver 122 som föreskrifver huru taxeringsman-jme naed skall afläggas, fördes en lång diskussion hvaruti går de fleste af ståndets ledamöter deltogo. En del såsåg om prostarne Kullman och Qviding, doktor Sandberg, frit lektor Sonden, prosten Almqvist och hofpredikantentyr Hasselrot voro ej belätna med modifikationen af eds-Inie formuläret, som i stället för det nu gällande, hvilket!sio: öreskrifver stt taxeringskommitten noga skall iakt-ber taga förordningens föreskrifter, föreslår att kommit-!scn .ena med tillämpn ng af förordningen skall påföra ievillningen. Desse talare ansägo att eden borde bortgas såsom besvärlig för den samvetsgranne, ja inrebärande en riktig tortyr för samvetet, och ansågs lesto större anleduing dertill förefinnas i det förhål andet att bev:ilnivgsförordvingen vore en n förttning att den genom de brister som bi da densamma aldrig fellkomli pas äfven om man hade full reda på dess ler. Att då med ed ämpa en författning, vilken ej kan tillämpa j nat p Bergman, prosten 4 or Björling, hopredikanten IV.nsioe, prosten Lind-, erg och riksarkivari Nori öm ansågo deremot! tt eden borde qvarstå och att den nu föresl ; N saknas ochlvid och konde i. ios agna för-! I indringen af formuläret innefatiade en örbättring, ! ro när den vore mindre stävg i ordalsgen utan, PP! tt efterskänka nögot af tillämpningen. Kden, som ibya ör en hederlig man är öfvc da ban alltid CY andlar efter samvete och bästa försånd, är dock ör en mindre samvetsgranne en högtidlig påminnelse ;59! tt handla efter sin öfvertygelse m det rätta, allt! ögst behöflig i dylika strider der egna intressen äro! å betydande, Amer Genom votering Lorttogs taxeringsmannaeden medj 2 röster mot 16. Härefter anställdes en rekapitulation af förut ej enomgängne å hvarvid 4 och 16 4 återremitterades; auttes i den 274 auktionister i samma bevilningskatheF ori som kommissionärer. iprot Hela tredje artikeln, som handlade om afgift för af 4 araktersfullmakter, borttogs utur iörordningen, då det af v nsägs hårdt att skatta för en titel, hvarmed inkomst iöre j vore förenad, men hvilken titel i alla fall vore ställ n uppmuntran för tjenstemän. sons Den 73 hölls öppen i afvakian på statsutskottets kom eslut i fråga om bammarskatten. till Höpefter godkändes en mängd andra utskottsbetänsig anden, hvärnti motionerne voro afstyrkte eller anville ;dde ej böra leda till någon ständernas ätgörd. som Statsutskottets betänkande n:o 109, som afstyrker skott sötinng ät professor Nycander för hans :voteringsr:en achin, äterremitterades med 20 röster mot 16. roffici Samma utskottsbetsnkande n:o 104, som tillstyrker af d slag af 25,000 rdr för uppbyggande af ny ladui de ird vid Uliuna, godkändes. i nern PRINS iceb ; man Borgareståndet, ned Plexum i går afton. hanno Allmänna bervilln naen. Riänr