Aftonbladet – 26 maj 1854, sida 2

nifor att göra presteståndet och en hög person hltill viljes. Doktor Reuterdahl är i och för d sig sjelf icke på nu ifrågavarande sätt ärelyålsten; han visste och vet troligtvis nu än bätttlre, att han saknar alla egenskaper såsom -Istatsman, ja till och med de såsom civil emelbetsman erforderliga, hvilka likväl, med våra r I statsförvaltningsformer, svårligen kunna undvaras eller ersättas, hvarken med bibelkun-Iskap eller med den intimaste förtrolighet med ITysklands neologism, eller med någon rutin i . konsistorialgöromål; med ett ord, han ärtill hela sia natur fullkomligt obeqväm för statsbestyr. Det var således i alla hänseenden både en olyeka -loch ett misstag att uppsätta domprosten Reuriterdahl på en taburett, der han väl genom sin envishet och sina trångsinnade åsigter kan göra fäderneslandet skada, men deremot icke t)! någon riktning på denna plats gagna det,samma, med all aktning i öfrigt för hans aktningsvärda enskilda lif, hans arbetsamhet och rIhans utan tvifvel vidsträckta teologiska lärIdom. 5 Ännu återstodo likväl af 1848 och 1849 tlårens ministeruppsättning trenne konseljledarI möter, som mer eller mindre ansågos tillhöra Iden liberala sidan. Af dessa hade likväl hr statsrådet Gripenstedt, hvilken vid sitt inträde Ii konseljen ansågs stå aldra längst till venIster, efter att hafva insupit hofluften och njuItit af Nådens solsken, småningom allt merl loch mer ställt sig på den högra sidan och uti alla frågor af vigt blifvit en andra jag åt Ihofvets förste man inom rådet, h. exc. justi-. ;tieministern grefve Sparre. Under sådana förhållanden och helst sedan hr Gripenstedt il Iskatteförenklingsfrågan öppet frånträdt sina egna förut både såsom representant och såsom miniIster offentligen yrkade grundsatser samt, såsom . lön derför fått finansportföljen ad. interim sig luppdragen, kunde naturligtvis ingenting annat Ikomma i fråga, än att bibehålla renegaten, hvilken ju påstås vara ännu mera pålitlig och behaglig än sjelfva den från början rättrogne. , IHAr statsrådet Wallensteen var den andre. Hansl, lanspråk inom konseljen hade aldrig sträckt : Isig högre, än att vara en utmärkt redlig och li kunnig embetsman, ett lexikon i författnin-:! lgar, med ett ord en oumbärlighet, aldrahelst för en konselj af nya personer, dessa må i öfrigt i politiken vara liberala eller konser-; vativa. Således öfversåg man med att hr Walt lensteen såväl i representationsfrågan och i skatlt teförenklingsfrågan (nominatim), som i flera beF fordrings och andra ömtåliga frågor vanligen befunnits på samma linie, som hrr Sandströmer k och Giinther. Man behöfde honom, och, oaktadt han säkerligen sjelf önskat att få förflyttas till en lugnare och mindre uttröttande befatt-t ning, än att vara ett slags informator för vissa 4 Isina kolleger, och i detta hänseende äfven ett ! tillfälle kort efter riksdagen erbjöd sig att bereda honom en honorabel reträtt, der han b utan tvifvel fullkomligt fyllt sin plats, nem-q ligen såsom president i kgl. statskontoret efter t hr Westerstrand, blef likväl denna hans önrv skan icke villfaren, utan i stället kanslirå-9 det Ulfsparre upphöjd till president, och hr! statsrådet Wallensteen utnämnd till komä mendör af Nordstjerneorden, såsom en ganska rättmätig belöning för sällsynta embetsmannaförtjenster; hvarefter, som vi tro, någon Ih fråga icke vidare väcktes om hans afträdande a ur ministeren. Den tredje var sjöministern!: hr grefve von Platen. Näst hr Sandströmer var han troligen den för hofvet misshagligaste af alla de gamle rådgifvarne; ochn man önskade visst ingenting heldre, än att han skulle begära sitt afsked. Men hr r grefve von Platen är och har alltid varit karl för sin hatt. Han hade af Rikets h Ständer, för flottan, begärt och erhållit ett förtroendevotum å 600,000 rdr banko, och ö såsom det anstår en minister, ville han i det yttersta försöka att få dessa medel disponerade efter sin öfvertygelse om behofvet och nyttan för denna del af försvarsverket, såsom sig borde, modifierad efter Rikets Ständers beslut. Först då dessa hans försök misslyckades, som man allmänt trodde, hufvudsakligen till följd af prins Oscars motarbeti ningar och inflytelser, och då tillochmed 1851 års sista konselj fick gå förbi, utan att grefven tilläts ens att inför konungen i underdånighet framlägga sin till föredragning flera f. gånger förgäfves anmälda regleringsplan för, det instundande året, nedlade han sitt embete, till stor fröjd och gamman för den ultrakonservativa konseljen, som nu kunde anses full: komligt homogen. Ty man bör väl knappt, af skäl, som ofvan är nämndt, dit räkna hr Wallensteen, och förmodligen lika litet hr J. F. Fåhreus, som nu tillhört ända till tre kabinettsuppsättningar och väl egentligen kan anses endast såsom ett konseljens arbetsbi, ehuru han i öfrigt, isynnerhet under perioden sedan förra riksdagen, visat sig så böjlig och medgörlig, att han derigenom nog mycket tyc-få kes hafva tagit till mönster framlidne h. 2 exc. grefve Rosenblad, som man vet kunde y med god smak vara minister i hvilket säll-Sj lje 0 HO me Se, skap som helst. När nu fråga uppstod om en efterträdare till grefve von Platen, blef icke ens tal om 4, att dertill välja någon, som kunde anses qvaC lificerad till sjö-minister, utan man åtnöjde Y. sig med en generaladjutant för flottan, hvar-se till, på förslag och förord af den blifvande L storamiralen, kommendörkaptenen Uiner Var be tillreds att utnämnas redan samma dag grefve J, von Platen begärde sitt afsked. Också hade lw man i den nye kollegan funnit en lika medgörlig och för den unga hertigen angenäm person, som företrädaren varit svår och obe-!q haglig, om än den nye konseljledamoten, ehuru ae känd som en rask och skicklig skeppsbefältil hafvare och varfschef, likväl om allt hvad lge till statseller ministerärendena hörer, väl F torde egt föga kännedom. uh Emellertid var på detta sätt det PalmstjernÅA. ska kabinettet ändtligen kompletteradt från och jet med den 5 Januari 1852. Låtom oss nu tillse, hvad detta kabinett — hvilket ett annat blad helsade med något slags Im program, som derefter i det allmänna gifvit af det den spefulla titeln konservatiftreformeyit rande, — uträttat under den tid det fört re-z;, geringstömmarne. N En kort undersökning härom skall blifva de öremål för nästa artikel. ni!