Aftonbladet – 22 maj 1854, sida 3

ndaSst IDUOCIKaALLlaAl AL BREES DE Jesala län ttillämpas sädan den blir antagen, utan änets invånares vidare hörande, mätte gillas. Anlers Anderssom i Walla, som erinrade att denna punkt iberopats för Skaraborgs län, ville dock ej gå in ärpå utan yrkade äterremiss deraf. Emellertid biIs denna punkt, och det öfriga som rörde Upsala än återremititerades. Stockholms län: Sahlström anförde hvad represenanterna från detta lin vid öfverläggning sinsemellan unnit i frågan lämpligt. Olägenheten af det hittills -arande beskattningssättet, hvarigenom skatten småingom stiger, är alltför lifligt känd, för att icke ramkalla en allmän och enhällig fordran på en Ådan förändring, att en gräns för de skadliga följlerna af det gamla systemet en gång må vinnas. 3ehofvet deraf är isynnerhet känbart vid en tid då :n jorden ätföljande rättighet blifvit densamma beöfvad. Utskottet hade bort allvarligen taga i bersktande att en nödig och nyttig jemnhet i beskattvingen icke kan anses vara vunnen, så länge vissa ,rovinser utgöra grundskatten efter ett sedan århuniraden stadgadt och faststäldt pris, under det de ifriga efterhand genom markegingen få sin ökad ill 7, 8 å 909 procent och tll och med deröfrer. så länge grundskatterna icke förvandlas till stadgad enningeränta, utan flera skattepersedlar bibehållas ch af markegäng blifva beroende, skola olägenheerna fortfara och följderna visa sig i en beständig mm ock småningom stigande skatteförhöjning. Stockholms läns deputerade sökte göra dessa åsigcer gällande, men då sådant af väl kända orsaker aisslyckades, beslöto de enhälligt den önskan och amställning, att såsom skattepersedel borde bibehålsållas ensamt spanmäl och derjemte penningar. Denna äsigt hafva nu bondeständets representanter rån detta läm efter gemensam öfverläggning ansett sig skyldige coch berättigade att vidhälla, och yrka .åledes: att dåen af utskottet föreslagna smörräntan 4 förvandlass till spanmäl, och den till spanmål rvandlade daggsverksräntan må utföras endast i peningar. En gaanska stor fördel qvarblifver ändock på -äntetagarnes s sida, enär de flera till penningar och spanmäl förvanndlade persedlarne förblifva beroende if den dubbla markegängssättningen till bestämman1e af medelprriset för hvarje är. Med åberopande af dessa skäl yyrkades äterremiss af Sahlström, Matts Persson, Olof JJohansson, Sundholm, Josef Holm och vasmuth, hvillket ock bifölls. Skaraborgs Vän: Anders Andersson i Walla erinrade att deputerade från detta län enhälligt beslutat vidlifva hvad förut varit, om ej alla persedlar finge förvandlas till penningar. Kongl. Maj:t har föreslarit vissa bufvudräntepersedlar, men att beslutet om lem ej skulle gå i verkställighet förr än vederbörande skattdragande derom anhållit. Utskottet har nu, med :beropande af hvad det yttrat om Upsala lin, föreslagit att den förenkling som finnes lämplig för Skacaborgs län må definitivt bestämmas, och säledes utan snets invånares vidarg hörande bringas till verkstälighet. Man vet ej nu hvad som kan komma att an;es lämpligt sedan hvad länets invånare önskat blifvit ifskuret. Talaren ansåg derföre nödigt att önska åter:cmiss på hela punkten och hela räntans förvandling sill penningar; men skulle ej motsätta sig bibehållandet af spanmäl, om sakens utförbarhet derpå skulle bero, blott alla de öfriga persedlarne komme bort. Anders Jonsson instämde. Falk var äfven af samma tanke samt yrkade att man ej skulle påtruga länet annat än hvad det sjelf inskade. De deputerade hade nog varit utsatta för påkänningar, men ändock stått fast vid sin åsigt. Hvad bibehållandet af smör och dagsverken anginge, unde talaren derpå ej ingå, utan ville ha dem förvandlade till penningar, och om spanmål fastställes, så må denna ränta ej bli högre än förut, utan alla ndra persedlar förvandlas till viss penningränta. Återremissen beviljades, såsom Anders Andersson och Falk önskat. Kronobergs län: Förre talmannen Nils Persson upprädde för detta län. De artiklar som ej äro hela, hade bordt hänföras till penningar, sävida det kunnat ske med afseende på ständernas beslut vid förra rikslagen. Deputerade hade undanbedt sig smör och önskat få talg i stället; men detta har konungens befallningshafvande afstyrktt, och K. M:t har lemnat denna örstan utan afseemde, och då äfven utskottet förbisett leputerades önskan, så finnes väl föga hopp om äniring. Endast föör att frågan mi bli löst vid detta -iksmöte afstod talaren frän de anmärkvingar han eljest velat göra, men yrkade återremiss, för att om nöjligt få dagsverksräntan förvandlad till penningar. etter Gabrielssen instimde och återremissen beviljades. Jönköpings län Deputerade hade önskat att jemte ,enningar mätte äfven spanmil, smör, kött och fläsk , behällas såsom skattetitlar, och att dagsverken sku!le rvandlas i till hulften spanmål och hälften köjt. Här rade man nu i ståndet önskat dagsverkens förvandling till peaningar, och kunde man viona detta, sä vore det nagot som äfven talaren ville förorda. Han nskade äfven attt många andra persedlar mätte förrandlas till peoniingar, men uvodde det ej vara värdt st: arbeta derpå, utan yrkade återremiss för dagsverenas skull. Pettter Jönsson var af samma åsigt, och uterremissen biföllls. Westmanlands Uän: Olof Olsson anförde efter en terblick på frågans behandling under förra tider, unrer Carl XII och Fredrik den förste, hurusom under ar! XIV Johans tid i konseljen den meningen gjort ig gällande att grundskatternas bestämmande i penvingar skulle för jordbruket vara en af de största föril uäner, som kunde detsamma beviljas. Då samma ssigt delades såväl af regering som ständer vid 1834 ich 35 ärens riksdag, och 1845 ärs riksdagsbeslut iriehäller att alla till indelta löntagare, verk och inJrättningar m. m. anslagne räntor och tionden, skulle lifva till statsverket indragne emot kontant ersättsiog efter då stadgade grunder, så må det ej synas billigt att de skattdragande fordra verkställighet af stt sadant beslut. Det var derföre så mycket mera örvånande att Kongl. Maj:t i sin proposition den 16 Nov. 1833 föreslär bibehållandet af så mänga ränteIpersedlar, oaktadt flertalet af länets deputerade örkat dem förvandlade i penningar. Såsom representant för en af dryga skattebördor betungad ort, kunde Olof Olsson icke godkänna denna å kallade förenkling eller gilla hvad utskottet förebÅ Jagit. Utskottet har nemligen i hufvudsaken tillstyrkt I hvad Kongl. Maj:t föreslagit, och endast i fråga om lagsverken gjort framställning om någon förändring. imot dagsverkenas förvandling till hälften spannmål och hälften smör, hvilket Olof Olsson ansäg vara en I ltillökniog i skattebördorna, ville han göra kraftiga 2 lföreställningar. Det är så mycket oriktigare, som lagsverken ej under nägot vilkor böra betunga jorden I såsom ränta, då de ej kunna af densamma frambrinlsas. För öfrigt önskade Olof Olsson att utom dagsI verken äfven hö, som ofta är utsatt för missvext, mätte till penningar förvandlas, och yrkade återremiss. jl Om hvad Olof Olsson anfört förenade sig Per Erik r-l Andersson, Mallmin, Anders Jonsson och Carl Ersson, ty len sednare särskildt tilläggande, att det föreföll host Å nom besynnerligt att man vill hälla dagsverksprestaE-Årioner för en persedel såsom spanmäl, smör och kött. I Dagsverken hade blifvit äsatte jorden på det sätt, att viordbrukaren blifvit älagd vissa arbeten till kronan. vid 1812 ärs riksdag beslöt man utarrendera dem utan e latt derom höra folket, hvarigenom detta förlorade. ön del fingo slå tegar och en del arbeta vid kungssärdarne. I stället för att man nu får betala 20 rår, -Ixunde man förr med arbetet in natura fullgöra denna I prestation få 2 dagar. Sedan man nu haft fred i 42 ir så vill man förvandla dagsverksräntan, som i Westmanland utgör 28,000 rår, till hälften till smör, hvarilet genom man mänget är skulle få betala ännu 25 proför l cent mera. heDen yrkade äteremissen bifölls. rjul Och på samma sätt fortgick det för följande län: mel Östergöthlands: ala representanter hade förenat sig ör-lom yrkandet att dgsverken skulle förvandlas endast att lill penniogar och begärde derföre äterremiss i fråga tte-lom detta Jän; för Södermanlands län uppträdde Carl del olsson med samme yrkande; för Elfsborgs län talade as I Petter Claesson och Gabriel Andersson, med hvilken ANT An hleenn UNUotärmde för oamma cirfta