Aftonbladet – 22 maj 1854, sida 3

stannade hela nedsättningen vid nedsättandet af ert er i ommitte, och oaktadt man alltsedan arbetat på så lom ken, och nu endast afser en förenkl ng, så går det svårt nog ändock. Det Petter Jöasson mest fruktadel:er vid det företagna sättet för före klingens ävsgabringande var räntegifvarnes förlust af sin uppsägning ritt. Äfven han ville att dagsverksräntan skulle för vandlas till viss penningränta, men var dock osäker om fördelen deraf emedan penningen lika mycket uktuerar i värde som de egentliga persedlarne. Petter Jönsson ville förena sig med de andre, mer vägon lindring i skattebördan hade han ej päräknat, utan alltid varit beredd på förlust genom hela detta, n han så fick kalla det — spektakeln. a Förre talmannen Nils Persson ville äterremitters utskottets förslag, att hufvudpersedlar ej mätte förvandlas till penningar, så vidt det innefattade en afvikelse från ständernas vid förra riksdagen fattade beslut. Hela ständet tycktes önska dagsverkens förvandling till penningar, och detta ville talaren skulle uttryckas säsom ständets gemensamma tanke Ve dare ville han ha återremiss af 8:de punkten, deri är fråga om enskildt verks privilegier såsom hinder för genomförandet af skatteförenklingen i vissa fall; ban önskade närmare bestämdt, hvilka dessa verk vore, ty om man kunde utsträcka ordets tydning ända till indelningsverket, sä vore hela skatteförenklingen derigenom förderfvad. I träga om räntegifvar-I; nes uppsägningsrätt för hafre var för öfrigt förretalmannen af samma tanke som de föregäende. David Andersson, Olof Olsson, Anders Andersson från Östergöthland, Bergs röm, Petter Märtensson, Carl Olsson, Per Bengtson, Erik Ersson från Gefieborgs län, Joban Johansson och Daniel Danielsson frän Örebro Iäa, Magnus Månsson, Lekberg, Sandberg och flere audre instämde. Lars Rasmusson var förekommen af förre talman-l-;H4 nen, men ville särskildt hafva bestämdt att dagsverks-aet rättan skulle förvandlas till penningar. ber Anders Ersson från Dalarne förklarade sig vara aflan samma tanka som de föregående talarne, och önskade! att förvandlingen måtte ske till penningar, men ser-Ima skildt ville han förena sig med Erik Ersson i fråga lsns om 40 år såsom beräkningsgrund för förvandlingen af l.ål kolräntan i Dalarne. Hv Måns Månsson från Kalmar lin kan ej bifalla ut-.u skottets framställning, då man gjort det som ej varitlvar hafvudpersedel till sådan. Så har man t. ex. förl så Kalmar län, som haft 5 smör, 15 fläsk och 7;lan E kött, gjort smör, kött och fiäsk till hufvudränta.lrer Sådant mäste likväl ej ha varit Kongl. Maj:ts mening. I sn Vidare har man gjort !,,-dels oxe och bråkdelar ar audra kreatur till torrt kött för att sälunda få dettal.-y vill hufvudpersedel. Konungs och ständers beslut ut Ina gingo likväl på att förvandlingen af sådant skulle ske I ske till penningar. Måns Månsson ville ha återremiss och a. förvandling till penningar, eller till penningar och få spanmäl. hal Sedan Nyqvist och f. talm. Nils Persson råkatinå-l;xc gon meningsolikbet om utskottet, såsom Nyqvist ville. le borde uppmanas uppgöra en beräkving öfver hurv I ir; skatteförenklingen skulle slå ut till höjning eller Ik minskning, hvilket förre talmannen, och me: honon:ljes mänga andra ansågo vara en omöj ighet, ifall mar ville saken genomförd vid denna riksdag, och Petterlo, Claesson erinrat att största vinsten skule ligga iförc-1; kommandet af trejeriet från räntetagarnes sida, sö återremitterades hela första delen af utskottets utlatande, d. v. s. allt som var yttradt i allmänhet, hvar-Å lefter man öfvergick till de serskilda läven i den ordlnoing de i den kongl propositionen förekomma. Upsala län: Johan Persson anförde: Det skulle; vara öfverflödigt af mig att ingå uti betraktelser! ,, öfver det sätt, hvarpå statsutskottet i detta sitt utlå I, taude tolkat Rikets Ständers mening, då de i frågel., skatteförenklingen år 1851 beslutade de så kal-I i; lade små persedlarnes förvandling. Atminstone torde ;c i detta stånd enhvar som då deltog i beslutet kunnal vitsorda, att man icke föreställde sig att benämnin ken hufvudpersedlar skulle så längt utsträckas son:l i sedan skett. Det var dessutom i afsig at late hvarje ort få uttala sina meningar om rättvisaste ock å; ästa förvandlingssättet af räntorna som detta stån: biträdde beslutet, utt räntegifvare skulle höras; oct I, är det då beklagli.t att fiona det ständernas utskotil, na drifva den sats, att intet afseende bör fästas pöl, sdeputerades från några orter afgifna förklaring, . att man der dels önskade räntornas förvandlande enI dast i penningränta, eller ätminstone endast i penning-, Joch spanmålsräntor. , Nägra ledamöter af utskottet bafva i sina, utlåtan,I det atföljande reservationer, deremot anfört ådanel, skål, och på ett så öfvertygande sätt visat, att skatte-. . förenklingen, sådan utskottets pluralitet den föresla. gt, skulle ådraga de skattdragande en ständigt sig åx Pp j i : förökande skattebörda, att jag i detta afseende, förenande mig i deras förklaringar, vågar boppas at utskottet vid en förnyad pröfning af ärendet mätte på ett för landets tramtida väl nyttigare och rättvi-l, sare sätt behandla detsamma. ; Om likväl, oaktadt alla ue skäl som anförts ör enl. I grundlig ränteförvandling till peaningar, och span-I, Iniål allena, utskottet anser sig kunna för åtskilligt län vidhålla den för de skattdragande klasser å lan1 det obilliga förvandlings-grunden af öfriga räntor, . flere andra persedlar, så är jag dock skyldig för der. ; ort jag representerar, att på det bestämdaste yrkel: att ett undantag måtte göras för densamma. Jag får i detta afseende åberopa de bevis för nöd vindigheten, att ej svärare beskatta den orten genon skattevärdenas stegring, hvilka vid läns-deputerade: sammankomst framlades. Skattejorden är nemligen der redan så betungad af utskylder, att mera än hälften oj d-ss afkastning dertill utgår. Hvarje svag skörd försitter innehafvarne i svåra bekymmer för sin utkomst, cch ett enda missväxtår är oftast nog för att tving: p)iemgå från en jord, der de ej hafva nödtorfiig bergIuning. Att under sådana förhällanden för ränteför vandliogen inom Upsala län föreslå, icke endast bibehällandet af en sädan artikel som smörs-, hvilker dels i denna ort, säsom egentligen spanmålsproducerunde, står i högt pris, dels visar sig vara i jemuni stigande värde; utan äfven en del öfriga persedlar: förvandlande, till betydlig andel, i samma artikel, vore att föröka de skattdragandes bördor i al framtil. Sädant skulle medföra enskild ofärd och allmänt lidande för orten. n. En blick på bifogade tabellen, som visar förhällandet on å med af regeringen föreslagna ränteförvandlingen för länet, vittnar redan tillräckligt om rätta beskaffenhee-)ten af den så kallade ränteförenklingen. Hvarjt ng nan med kännedom om sakförhållanden och omdöme s Iskall deraf genast finna att äfven en sådan ränteför;r vsndling som utskottet nu föreslår, långt ifrån at ev grundas på billighet, skulle leda till en påtaglig skatteyyförhöjning. Icke nog med att hela beloppet af de igt räntor, hvilka skulle förvandlas i penningar, endas etmotsvarar eit värde af omkring 10,730 rdr utat 257,500 rår el!er blott en tjugufjerdedel af hela ränebeloppet, et I skulle nu de betydliga räntepersedlarne hör och tte ,dagsverken, utgörande i värde nära 41,700 rdr, förom vändlas icke alls i penningar, utan hälften i spanmsl! est Joch hälften i smör; hvarigenom den fordna smör-; örJräntan, som blott utgjort ett värde af omkring 5,700 om rår, sålunda skulle blifva af omkriog 27,200 rår: öjvärde; säledes nära femdubbel. des Då man nu t. ex. af utskottets meddelade tabel ritt n:o 1 finner att värdet ä artikeln smörs enligt marke ks lzången stigit från 4 rdr lispundet är 1821 till 6 om36 sk. är 1853, eller på 30 är med nära trefjerde delar, så kan med säkerhet motses, att derna delen rdelaf framtida räntan skulle efter hand föröka de ska yroI dragandes börda garnska betydligt. ockå Jag måste på det högsta bestrida den sats, att ränspe ornas bestammande i penningar skulle, säsom de! attheter, förminska lönetagares och kronans inkoruster,. ;ktalty ingen har ifregasatt, att nuvarande in areJar tjeuster och indelta löner skulle rubbas i sin önsvarande rätt, och det blifver statens sak att bes pen-de lönevilkor som kunna erbjudas deras efier ittet Statens eget behof kommer i alla fall att genom bemet, I villning fyllasa. ntor Jag instämmer fullkomligt i utskottets åsigt, ati ften I dagsverken böra ur räntan utgå, men jag kan ickt ee Lhasa hatan ett förvandla dan räintetitelr tt i sa de 1in