Aftonbladet – 19 maj 1854, sida 3

Vi nödgas afstå från försöket att skildra den scen som nu följde ... Frågor, utrop, omfamningar, kyssar vexlades, till dess ändtligen öfversten påbjöd tystnad. — Man måste gå i ordning med sakerna; — sade han. — Cecilia skall berätta sin historia sedan hon lemnade Oss... Den unga flickan lydde. Hon omtalade de händelser dem läsaren redan känner, och fortfor derefter, vänd till fru Loos: — Då jag lemnade eder, min älskade mor — ty jag får ju gifva er detta namn, — hade jag beslutat att genast begifva mig till Dresden, hvarest Gyllenstens öde skulle afgöras. Men innan dess skref jag ett anonymt bref, hvari jag underrättade er att er dotter lefde, ty jag hade ju aldrig svurit att förtiga något som rörde Cornelia. Då jag vandrande till fots anlände till Dresden, erhöll jag den underrättelsen att Gyllenstens hufvud redan fallit under bilan. Jag skyndade mig tillbaka till er, för att omtala allt och bedja er att i ert sällskap få återvända till Sverge. Men ni hade då redan kort förut rest, och jag gick derföre i Stralsund ombord på ett till Ystad destineradt fartyg. Färden gick lyckigt och hastigt. I går kastade vi ankar vid Ystad, och nu är jag här... — Himlen vare lofvad att vi återfått dig, mitt goda barn, — sade öfversten, — ehuru jag väl nu snart lärer mista dig igen... Likväl, — han vände sig till fru Loos, — vet jag knappast, om jag låter eder taga henne ifrån mig... Cecilia dolde sitt rodnande ansigte vid fru Loos röst. h — Låt mig följa er, min älskade mor, — hviskade on. Men hastigt uppreste hon sig åter. — Men min Gud, — utropade hon, — jag har ju ännu en mor, som älskade mig så högt... Hvar är hon... Hvarför får jag icke se henne... : — Du har icke mera någon fostermor, Cecilia, — sade öfversten med sorgsen stämma. — Catharinas sjukdom förvärrades af sorg öfver ditt öde, mitt barn... och nu är hon död... — Död!... store Gud! — ropade Cecilia, med liljans blekhet på sin kind. Men hastigt efterträddes denna pophet af en purpur, som kom direkte ifrån hjertats älla. — Han är fri! — hviskade en röst i hennes öra . ..