Aftonbladet – 19 maj 1854, sida 2

ner man der, och på slätten några få torfärare, åter lifegne, med sina getter — derasran da förmögenhet — omkring sig; på den aflfrå ndkullar bildade stranden ser man om vå-lDa n bernstenssamlaren och om sommaren fi-no aren — åter lifegne — fastlänkade vid denlatt Irländska adelsmannens jordagods och öden. fall en här och der finnas fria köpstäder, och llar ;ssa äro åter germaniska. Af adeln finnes)sk ct lika många tyskar som polackar, och delän erkantila intressena äro nästan uteslutande ska. Det är sannt, att vid en ombrytningså I gränseskillnader och ortnamn, såsom denloc unnolikt förestår, skola polackarne kommaljvu am med sina anspråk på Kurland, och fål— n fordran på tillgång till hafvet erkänd. hs fan skall sörja för att de denna gång ejlvi cola behöfva äfventyra sin sjelfständighetik: enom bristen på en hamn, såsom det skede förra gången. Men ännu alltjemt står dessa provinser det ryska intresset i skugan för det germaniska, och närmast uppnånde Niemen och Königsberg ser betraktaren tt den germaniska karakteren af Östersjöusten icke längre är satt i fråga. Flytta vi licken ned bortom Polen, Ungern och Do-lre auprovinserna, så är det synbarligen icke når ! on fråga, huruvida, beträffande Tyskland så-lv om ett helt, Rysslands inskränkning och fördmjukelse är lätt, utförbar och högst önskärd. Förr än den blifvit verkställd gifvesb ngen trygghet för någon af Tysklands ostiga delar, och aldrig var tidpunkten så gynande som just nu. Genom en redlig an-ls lutning till England, Frankrike och Turkietr cunde hela affären slutas lyckligt ännu ild lenna sommar, och en gräns sättas för Ryss-t ands kringskansningar. Om Finland nästall jul vore antingen återstäldt till Sverge ellerlt Cederatift dermed förbundet, eller satt på sjelf-1i ständig fot; om Kurland vore återstäldt åt det, befriade Polen; om Ungern vore friköpt från sin delvisa förledelse åt ryska sidan; om Mollau och Wallachiet vore återinsatta i sin!; samla förbindelse med Porten; — skulle Tyskland, såsom ett helt, vara tryggare än det varit under sekler, och en oafbruten försvarslinie uppdragas mellan detta land ochl! dess. rofgiriga granne. Men här komma intrasslingarne. Tyskland är ej ett helt, och kan icke betraktas såsom något sammanhängande; och deraf alla de faror och svårigheter, hvartill czaren ej är grunden utan endast föranledningen. — Här ha vi nu Preussen och Österrike, stående på Gud vet hvad för en fot med hvarandra och med hvilken annan som helst; och här hafva vi de mindre staterna, rustande och bråkande, de veta ej sjelfva för hvad; endast att om Preussen och Österrike gå olika vägar, skall den ena sluta sig till den förra, den andra till den sednare. Om Österrike går mot Porten, skall det taga Bäjern med sig, på grund af tingens läge i Athen. Om Preussen ingår allians med Ryssland, förer det med sig den höga och mäktiga fursten af Hessen-Darmstadt, och möjligen den beryktade potentaten af Nassau, samt en och annan af de mindre tyska potentaterna, som bära ryskt livre; men Östersjön skall då först bli stängd och derpå sannolikt förlorad för Tyskland, och öfver Donau skall bli kastad en sådan polilusk besvärjelse, att Österrike aldrig skall komI ma öfver den. Om å andra sidan Österrike tänker snubba upp Athen och återvinna sina ogna bortstötta provinsers tillgifvenhet, tör iet få ett krig med Preussen på samma gång Isom med czaren, och Tyskland sönderslitas vf inre strider, under det de vestra allierade väpsa czaren 1 hvardera ändan af hans lockert sammanhängande välde. Detta skulle vara att beklagansvärdt slöseri med kraft och menskig välfärd i alla möjliga afseenden. En annan intrassling är följden af österrielsiska och preussiska staternas olika beskaffen. het. De båda sista akterna af österrikisl rtighet säga allt hvad derom behöfver sägas -Kejsarinnans presentation för en deputatior rån Ungern, i detta lands drägt och unde öl titel af dess drottning, samt återställandet a ol att stort antal konfiskerade egendomar i Lom sardiet, ådagalägga Österrikes förlägenhet valet af sitt parti lika tydligt, som czaren iobud af en ny krona åt Poien ådagalägge hans förlägenhet. För betraktaren i ett fri and, vandt vid öppet språk och redlig hand ing, synas Österrikes förhållanden till Italie och Ungern stänga det riket från all handlin på någondera sidan, och utmärka det såsor fer för det lidande och den förstörelse, so! örr eller sednare är despoters aldrig utebii vande vedergällning. Men den stora hufvudsvårigheten är en so! synes, hvad Tyskland åtminstone angår, ai feles oöfverstiglig. Kampen visar två oföl hr 2I onliga utsigter, för regenterna och för folker Furstarne I de mindre staterna som rusta så rån Hannover till Bäjern och från Baden ti eI Jaxen — betrakta striden utan tvifvel såso innebärande dynastiska intressen, och des iynastiska intressen föra dem öfver på desp: tismens sida, medan folken, som för fem sedan släppte tillfället ur händerna att blif väl styrda, äro angelägna att begagna koi junkturerna denna gång, genom att förbinc sig med den Nemesis, som förföljer den mäl tigaste och mest skuldbelastade inkräktare verlden. Om hvarje annan förveekling vo löst, skulle vi endast på denna grund fö wvifla om hvarje medverkan af Tyskland s som ett helt. Och på denna grund höfves c ss att vara iyttersta grad försigtiga då någ yska allianser erbjudas oss. Medan vi finna: ör all nödig artighet och uppmärksamhet, I vi ej ett ögonblick vänta på resultatet yska underhandlingar. Om några alliera ro vi säkra, utan underhandling, om Unge Lombardiet och Polen. Om andra bundsf vandter, som kunde komma i fråga, kan