Aftonbladet – 19 maj 1854, sida 2

STOCKHOLM, den 19 Maj. Vi meddela ur en engelsk tidning följande omfattande öfverblick af Tysklands ställningt till den stora striden: I Tyskland är äpplet på vägn att mogna. Vi erfara nyss den ganska betecknande om-: ständigheten att prinsen af Prussen, hvarsiii son längesedan förlofvades ned en kungliglea prinsessa af England, upphört att vara militärguvernör i Rhenprovinserna. Denna händelse måste hafva andra i sitt följe. Tysklands furstar måste bestämma sig för ena elJer andra sidan; talet om neutralitet kan cj räcka mycket längre. De flesta hafva tänkt så hela veckor eller månader, och nu visar den allmänna rustningen bättre än blotta försäkringar hvad man i allmänhet väntar. Tysklands smärre stater torde väl kanske vara de sista att börja sina förberedelser, men de visa nu ändtligen en verksamhet som drar uppmärksamheten på deras afsigter och önskningar. Hvilken röl Tyskland skall spela i det redan började kriget, det ären nycket invecklad sak. Så många intressen stå på spel, så många olika synpunkter öppnt sig, att meningarne utan tvifvel skola väla i oändlighet angående hvad Tyskland tänker göra i den stora striden. Dess intrese deri sträcker sig nästan från inloppet till Petersburg ända. till Donaumynningarne; nästan från St. Petersburg, emedan befolkningen i den närmaste stora staden vid Finska viken är ännu tysk och svartsjuk på sin kejserliga granne för inkräktningen på sin tyska handel; och hvad den andra punkten beträffar, så behöfva vi ej spilla ett ord om vigten för Österrike af fril segelfart på Donau. Då man kastar den flyktigaste blick på de länders historia, hvilkas intressen här äro inblandade, synes det i det hela så ögonskenligt att Rysslands inskränkning och förödmjukande måste önskas af hela den germaniska racen och dess folk, att det är förvånande huru någon stridighet derom kunnat uppstå. Men ju närmare man betraktar saken, desto djupare synas komplikationerna vara. Hvad nu de första och ögonskenligaste intressena angår, så är hela Östersjökusten till och med Danmark af:naturen germanisk, och har de facto länge varit det. Om den återigen blefve det, såsom dess inbyggare önskade att den vore, och den gentemot liggande stranden af Finska viken ännu en gång blefve svensk eller oberoende — hvilket dess inbyggare skulle långt heldre vilja — så vore dermed en punkt satt för alla farhågor från Ryssland i norra Europa. Narva, såsom vi nyss sade, är till sin befolkning ännu i grunden tysk, ty de ryska invånarne endast bilda en koloni omkring ruinerna af den gamla fästningen Ivangorod. Dernäst kommer Reval, — KReval, som var först en dansk stad, derefter en hansestad, derpå under tyska riddarne, så svensk, derefter rysk, men som ännu i dag har lika många tyska som ryska kyrkor, och en ren tysk befolkning med tyska intressen i sit Bjerta. Dorpat, liksom Reval, har varit genomsvenskt i sina dagar; dess universitet ha! blifvit i bokstaflig mening lifslefvande flyttad: tvertöfver Östersjön, för att undgå den ryska grannens ädelmodiga huldhet, och hela befolkningen skulle känna sig lycklig att få emigrera en gång till, om Sverge, men icke Tyskland, sluter sig till de vestra makterna. Dess stolta observatorium på Domberget skulle snarare utrymmas och försakas om så erfordra des, än Rysslands ok bäras en timma efie sedan det kunde afkastas. Närmast komnic Riga. Ryssarne hafva byggt förstäder på bål sidor om floden, men inom murarne är b folkningen tysk, och så är handeln i hamne en mil nedanföre. Ju längre afståndet frå Petersburg, desto svagare tag har czaren Östersjökusten och dess städ Från Riga kyrktorn sväfvar blicken öfver. Kurlands slätter, med dess tre i södra horisonten björnar och vildsvin, ehuru de ej jagas våra dagar, såsom i de tyska riddarnes. Ni gra få vedhuggare och kolare, alla lifegu