Aftonbladet – 19 maj 1854, sida 2

SNETT SNES SA — Men hvad skulle ni säga om jag berättade er att namsell Cecilia ännu lefver? — sade Broms, i det han skarpt fixerade öfversten. — Hvad säger du, — ropade Stobee uppspringande ned oförställd glädje. — Lefver hon... hvar är hon... warför kommer hon icke? — Lugna er öfverste . . . jag vet icke hvar hon finnes. Men innan jag lemmnade Stockholm träffade jag tillsammans med den der underdoktorn ifrån Finland, ni vet. Han hade nyss besökt en gammal afskedad soldat, som låg sjuk. Det var samme man som af Gyllensten fått i uppdrag att mörda Cecilia. Troende sin sista stund vara nära hade den sjuke genom en uppriktig bekännelse af alla sina brott velat lätta sitt hjerta. Enligt hans berättelse hade mamsell Cecilia blifvit skonad, men tvingad att resa öfver till Tyskland, emedan mördaren icke vågade låta henne stama qvar i Sverige af fruktan för Gyllenstens hämd. Nåot mer fick jag icke veta af finngubben, men han bad nig säga er, att han för er skull, min öfverste, oförtöfvact ämnar begifva sig hit, då ni nog skall få reda på de närmare omständigheterna... Kunde han rädda den gamle bofven från hans sjukdom, så lofvade han att taga honom med sig. oo — O min Gud — utbrast öfversten — du kommer som ett fröjdens budskap, Broms ! Cecilia lefver! I detta ögonblick kom August framspringande. — Pappa, en stor vagn körde fram till trappan... Det kommer fremmande ! — Gå och se efter, Broms, hvem det kan vara. Jag kommer straxt efter. TJUGUSJUNDE KAPITLET. En resvagn hade verkligen stannat vid trappan till öfverstens egendom. Ur denna vagn stem major Loos, hans fru och deras lille gosse. Inom några ögonblick hade öfversten bastat i denne redlige ch trofaste väns armar. Efter de första helsiingarne urbrast fru Loos häftigt: — Vi ha fått ett bef, öfverste, som underrättar oss att vår dotter, vår lilla Cornelia ännu lefver och vistas i ert hus, öfverste. Är det sannt att ett barn med detta namn finnes här? — Hvem har skrifvit ett sådant bref — utbrast öfversten förvånad. — 8Se här, läs — sade Mathilda. — Detta bref träffade 0ss för kort tid sedan och vi skyndade oss hit...