st att, och således kunna fatta ett dylikt bet; ty i sådant fall gäller ju tvisten endast rät fvens skägg. Hafva Ständerna en rättighet gir ) anse det nyttigt för landet att begagna roi 1, så lära de väl skäligen icke underlåta af lant af någon slags artighet för föregående fly nder, än mindre för att icke stöta sig med oc . Tidningen. ste Det vigtiga i denna fråga är likväl stats-m: kottets förslag, att de s. k. hufvudpersed-hv , som icke bibehållas, skola förvandlas, d.m s. ingå uti andra hufvudpersedlar, som bihållas och icke utbytas mot penningeränta. ? st är ett sådant utbyte af en persedel till enly nan, hvilket uppenbarligen strider emot det v slut, som K. M:t och R. Str vid förra fö csdagen fattat, emedan detta hvarken om-n lar eller förutsätter något annat, än 1:0lft t vissa hufvudpersedlar skola bibehållas ti h 2:o att de öfriga persedlarne, som ickel, behållas, skola förvandlas till penningar. Ville strida ej heller att Rikets Ständer hafvalre ittighet att ändra detta sitt beslut, men vi ansel!! 1 sådan förändring skadlig och orimlig, il3 ället att vår kollega anser den nyttig och 3 kälig. Deruti ligger tvisten oss emellan. a Att inlåta sig i svar på Sv. T:s klagan öf-lk er att vi skulle vilja sönderrifva den ifråga-lv arande s. k. reformen, under hyllande af! den gamla visan: allt eller intet, lönar väl nappt mödan, då enhvar, som följt Afton; ladet, väl vet, att vi alldeles icke, hvarkenl. detta eller i något annat samhällsvigtigt. rende hylla en så opraktisk grundsats, utanl; tnöja oss tacksamt med att till en början rinna en liten förbättring för att sedermera srnå en större. Således, om Aftonbladet ercände eller kunde öfvertyga sig om, att ett vifall till statsutskottets betänkande uti ifråsavarande fråga verkligen innebure någon den ringaste vinst för de skattdragande eller komme att medföra någon annan fördel än möjligen framdeles något mindre besvär för dem som föra statens räkenskaper, så skulle Aftonbladet icke ett ögonblick tveka att understödja förslaget, äfven med dess stora brister. Nu deremot äro vi af den öfvertygelse, att den föreslagna förenklingen och persedelreduktionen, sådana K. M:t och statsutskottet, föreslagit desamma, skulle icke blott innefatta en skatteförhöjning, utan derjemte föra till ett nytt slags skattläggning i persedlar, föranledande till otaliga tvistigheter i verkställigheten, till ett allmänt missnöje hos räntegifvande jordägare, nya ojemnheter, rättegångar, särskilda beskattningseller förvandlingskommissioner måhända i hvarje län, besvär hos kammarkollegium, K. M:t samt slutligen vid blifvande riksdagar, ungefär såsom det gått med jemkningårne i roteringen, derom grälet varade i 20 å 30 år, i anseende till den invecklade och absurda metoden för verkställigheten. Denna gamla visa vill A. B. icke att de skattdragande skola sjunga omigen, utan anser, med förlof, det då vara bättre att vänta ett par år till dess man kan vinna en enklare, riktigare metod. Vi lefva icke nu på 1750talet då de mäktiga byråkatiska partierna kunde förbrylla och förstöra allt, då den fria yttranderätten ännu ej fanns till, och folket icke hade andra målsmän äa particheferna. Och då vi i öfrigt äro öfvertygade, att denn: fråga verkligen är bland dem, som icke kunna Åfalla, utan att rättvisans fordringar hos de skattdragande måste, i trots af löntagare-intressenas protester, ofelbart göra sig gällande om endast folket är enigt, så misströsta för vår del på intet sätt, att om denna sl icke skulle kunna vid denna riksdag afhjel pas med ett lyckligt slut, ett vida fördelak tigare resultat, än som nu bjudes, både ka och bör vinnas vid nästa riksdag. Vi böra emellertid hoppas att, om stats utskottets betänkande underkastas en allvarli kritik inom riksstånden och varder återremit teradt, det kan blifva både möjligt och tro ligt att äfven vid innevarande riksdag Riket Ständer kunna erhålla ett förslag, som inne bär en förbättring; och då skola vi vara Q förste att tillstyrka detsamma, såsom en öfve gång till ett ännu bättre. Men i sitt nuv: rande skick vore det, efter vår tanka, e alveka för staten. om förslaget antoges. -HH -r—-—— -