Aftonbladet – 17 maj 1854, sida 2

Skatteförenklingsbetänkandet har nyligen från statsutskottet inkommit, och vi lemna här nedan en sammandragen redogörelse derför, hvartill vi foga några behöfliga anmärkningar. 1. Frågan om de s. k. hufvudpersedlarnas förvandling i penningar till visst belopp. Då Rikets Ständer genom sin underd. skrifvelse den 20 Augusti 1854 bifallit K. M:ts nädiga proposition, hvaruti blifvit föreslaget att, jemte det de i ordinarie räntan ingående hufvudpersedlarne bibehöl los, endast de s. k. småpersedlarne skulle förvandlas i penningar till visst belopp, samt utskottet för sin del anser bifall till den ifrågaställda förvandlingen af hufvudpersedlar i penningar skola innefatta ett fullkomligt upprifvande af det beslut, som sälunda blifvit af EK. M:t och Rikets Ständer gemensamt fattadt, har utskottet hemställt, att framställningen om förvandlingen af hufrudpersedlar i penningar måtte af Rikets Ständer lemnas utan afseende. ) Det höglofl. statsutskottet tyckes här hafva förbisett den högst väsendtliga omständigheten, att K. M:ts proposition vid förra riksdagen uti den punkt, som rörde förenkling af grundräntorna endast åsyftade ett preliminärt beslut, att vissa hufvudpersedlar skulle bibehållas, men att K. M:t ville till denna riksdag aflåta ny proposition med hänsigt till bestämmandet af de hufvudpersedlar, hvilka böra till utgående på hittills vanligt sätt bibehållas. I följd häraf skulle detnaturligtvis helt och hållet bero äfven på Rikets Ständer att, efter af K. M:t derom vid innevarande riksdag framstäldt förslag, för sin del besluta Avilka hufvudpersedlar Rikets Ständer ansågo böra bibehållas; hvaremot de öfriga persedlarne, d. v. s. de som icke bibehöllos, skulle, enligt K. M:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut, komma att förvandlas till penningar. Detta är den enda logiska tydning som kan gifvas åt K. M:ts proposition och Rikets Ständers beslut vid 1851 års riksdag. Således kunna, efter vår öfvertygelse, Rikets Ständer, utan att i någon den ringaste mån oskära sitt beslut vid förra riksdagen, vid den innevarande antingen helt och hållet afslå K. M:ts proposition angående förslag till de hufvudpersedlar, hvilka böra bibehållas, hvilket till en del (som vi nedan få se) statsutskottet tillstyrkt i afseende på dagsverksräntan, eller ock bestämma bibehållandet at helt andra hufvudpersedlar än dem K. M:t uppgifvit. Deremot förutsatte den kongl. propositionen vid förra riksdagen, lika litet som Rikets Ständer, hvad som först i propositionen vid denna riksdag blifvit påhittadt, eller at: vissa persedlar, hvilka hvarken voro hufvudpersedlar eller småpersedlar, utan af någon amfibisk natur, väl skulle indragas eller ur ordinarie räntan uteslutas, men deremot för vandlas, icke i penningeränta, utan i andra hufvudpersedlar, hvilket, med förlof sagdt, synes oss uppenbarligen orimligt och vara hvad som innefattar just ett det mest vådliga upprifvande af K. M:ts proposition och Rikets Ständers beslut vid förra riksdagen. Efte: vår mening skulle ett sådant beslut borttaga ända till den minsta af de fördelar för den skattdragande, som blifvit förespeglade såsom en följd af den utlofvade förenklingen, enär ) Här bör antecknas, att denna argumentation angår endast frågan om någon s. k. hufvudpersedels förvandling i penningar, men innefattar intet detrin gaste stöd för utskottets förslag, att en mängd andra, icke ens af K. M:t i dess proposition bland hufvudpersedlar bibehällne persedlar, säsom stycken af oxe, fär, lam etc. skola förbytas och ingå i öfriga persedelräntor. Derför har utskottet aktat sig att gifva något skäl, hvilket också är omöjligt. Red. anm.