Aftonbladet – 6 maj 1854, sida 2

Ostersjöflottan. De engelska tidningarne innehålla en mängd korrespondenser från officerare ombord på de i Östersjön kryssande fartygen. En af dem, daterad amiral Plumridges eskader den 18 April, berättar följande karakteristiska drag af en Amerikanare: En morgon, för omkring en vecka sedan, sågo vi ett stort skepp 8 å 10 mil framför oss, hvilket vi fullt och fast trodde vara en rysk örlogman, då han satte till alla segel och ej visade någon flagg. Då vi hunno upp honom, tog han in sina segel, tills han blott gick för refvade toppsegel (batalj-kostymen), hvarpå appell slogs och hvisselpipan ljöd alla man färdiga till aktion,. För omkring 3 minuter, var allt i en skenbar oordning under kenonernas lossgörande och klarerande af däcken. Efter fem minuter var hvarje kanon laddad med dubbia skott och männen stodo med fänglinorna i hand väntande på ordet fyr! Men just som vi kommo på det rätta afståndet, hissade den slyngeln amerikansk flagg, och svarade oss helt ugnt, då vi frågade honom hvarföre han ej hissat den förr, att han bara velat s2 ;hur qvicka vi voro i vändningarna,. Känner jag våra blåtröjor rätt önskade de honom af hjertat dit pepparn vexer., Den olycka som händt commodore Foote (hvilken tillika med sin besättning drunknade vid Memel) har varit en rigtig läckerbit för den ryska vidskepelsen, som deri ser en Guds dom. Den saknade kroppen, profetera de, skall snart kastas upp på Nevas stränder och föra med sig en kopia af Napiers krigsplan, som den döde hade i sin ficka. — NewYork Berald beskrifver på följande