Aftonbladet – 3 maj 1854, sida 3

och en turban, hopfästad med en agraff af blixtrande diamanter. — Så här skall jag vara klädd — sade hon. — I denna drägt har jag en gång förut uppträdt, men det är länge sedan... Ni måste närma er mig på balen, och underrätta mig om öfverstens kostym, i händelse han beslutar att maskera sig. — Naturligtvis. Men ännu en sak... den vigtigaste, hvilken jag gömt till sist. Jag har berättat er om den misstanka mot öfverstinnan, hvilken Gyllensten döende ingjutit i Stobees själ. Denna misstanka måste ni förvandla till visshet. — Jag? Hur vill ni att jag skall kunna utföra något sådant? Kilstedt framtog ett bref ur fickan. — Äfven härföre sörjde Gyllensten innan han gick till döden. Detta bref, min friherrinna, ålade han mig att personligen öfverlemna till er. Ni skall finna att det blifvit uppsatt: på ett sätt, som, om det visas för Stobee, nödvändigt bör öfvertyga honom om hans frus brottslighet. Men ni måste laga så att detta bref liksom af en slump kommer i hans händer. Ni skall tappa det vid något tillfälle och han skall hitta det. Regina hade emellertid genomögnat skrifvelsen. — Mycket bra, — sade hon med en bifallande nick, — jag finner att snaran är väl utlagd. Landshöfdingens bal blir om söndag: Vi h fva ännu fyra dagar tills dess. Under tiden får man icke vara overksam. — Det är klart, att vi skola verka, hvar och en på sitt håll. Och nu farväl, sköna friherrinna. — Tillåter ni att jag uppvaktar er om lördag, på det vi ytterligare måtte få samråda? — Ni är välkommen, min herre. Kilstedt gick, sedan han ännu en gång med mycket galanteri fört Reginas fina och hvita hand till sin läppar. TJUGONDE KAPITLET. Landshöfdingens, grefve Carl Gustaf Hårds hus i Malmö var rikt upplyst. Den höge embetsmannen gaf en maskeradbal för stadens och ortens respektive familjer. Ett lån från Frankrike, voro maskeraderna under frihetstiden mycket i svang både på hofvet och hos enskilda förnäma, hvilka då liksom nu och i alla tider gerna efterapa de kungliga i lyx och nöjen. Det är en alldeles falsk föreställning man i allmänhet gör sig om den beprisade tarfligheten hos våra förfäder. Hos de högre klasserna