Aftonbladet – 3 maj 1854, sida 3

Regina sprang upp i vild förtjusning. — Hvad säger ni? — utropade hon. — Och denn saga tror han... — Om han också icke tror den, så har dock de obotligaste tvifvel fått magt med honom. Han undvike att söka en förklaring... Hans själ är söndersliten a vexlande stormar... Han begär en hamn, lika goc hvilken . .. Han skall med berusning sjunka till ert bröst min friherrinna ... Han är ännu ung... en kraftful karl, med ett vackert utseende. Passionerna hafva änn icke slocknat inom honom. Ni skall vinna honom. — Men besinna då det hat och det förakt, hvarme han bemött mig. Om också sinnligheten ännu en gån skulle få makt med hans hjerta, så skall han dock ick söka mig till älskarinna. — Han skall göra det... icke allenast emedan n är den skönaste — härvid gjorde f. d. löjtnanten en ar tig bugning — utan emedan en förbindelse med er skull kunna bringa honom de största politiska fördelar, lika som ni å er sida, på samma gång som ni utför Gyllen stens hämd på hans dödsfiende, genom denna förening kan på ett hotande sätt uppträda mot den, som med otaci förskjutit er, sedan han frossat af edra behag och be gagnat sig af edra tjenster. . . Med ett utrop af glädje störtade Regina fram oci fattade Kilstedts hand. — Hvem är ni, min herre? — utbrast hon. — : skarpsinne täflar ni med... ja, öfvergår sjelfva Gyllen sten... O, jag vill lyda er... och om jag lyckas, si var viss om er belöning. F. d. löjtnanten förde med mycken artighet f. d. fa. voritens hand till sina läppar. — Låt oss icke tala derom, utan låt oss nu uppgörs vår krigsplan. Om söndag gifver landshöfdingen sto maskeradbal, till firande af sin frus födelsedag... Ä) det icke så? — Jo. Jag har i dag på morgonen blifvit inbjuder att bivista festen. — Äfven Stobee och jag äro bjudna. Jag skall öf vertala honom att gå dit. Vi skola uppsöka er... och jag lofvar att lemna honom väl beredd i edra händer. oo — Ypperligt! — utbrast Regina. — Jag skall: då visa er, hvilken kostym jag ämnar begagna. Hon sprang in i toiletten och återkom efter någre ögonblick med en dyrbar, orientalisk drägt af purpur: sammet, hvartill hörde ett halshand af stora, äkta perlo;