Aftonbladet – 2 maj 1854, sida 3

rgs Sven Andersson bekommit af Strid, hade han dagen efter delningen eller onsdagen den 29 Mars utbetalatinalles omkring 800 rdr bko, dels till rädman Ågren och handlanden Grevillius i Skeninge, dels till kronobefallningsmannen Ygberg. — På till: frågan uppgaf Sven Andersson, att han känt Strid alltsedan 1842, dä Strid flyttade till Lönsås socken, ehuru de, att börja med, icke haft nägon närmare bekantskap med hvarandra. Äfven under detta för: hör var Sven Andersson mycket upprörd och fällde flere gånger tårar. Sedan Sven Andersson blifvit till cellen återförd, inställdes Nils Strid inför rätten. På tillfrågan uppgaf han, att han icke förut varit bekant med smeden Ekström, utan hade Isaksson gifvit anvisning på honom. Då Strid infann sig hos Ekström, för att beställa åtskilliga mindre verktyg, som han ansåg nödvändiga till stöldens föröfvande, hade Ekström yttrat, ett han hört det vara fråga om att stjäla i Östgöta bank, hvilket gaf Strid anledning att inviga Ekström i förstroendet, och att yppa för honom, det verktygen skulle begagnas just till nämnde stöld, Detta var omkring 14 dagar före stöldens föröfvande. De af Ekström förfärdigade verktyg voro smärre fjädersågar, stampar m. m. De tjufverktyg, som, inlagda i en säck, måndagen d. 27 sistl. Febr. anträffades vid begrafningskyrkogården härstädes, hade Strid sjelf förfärdigat. Enligt aftal, skulle Isaksson kl. 3 e. m. nämnde dag, möta Strid vid kyrkogården, men han infann sig icke, hvadan företaget för den gången måste inställas. På denna sin färd var Strid ensam. — Då Strid fredagen d. 24 Mars på morgonen ville låna häst af Sven Andersson, föregaf han att han skulle resa till Orlunda. Andersson kunde emellertid icke, såsom förut är nämndt, sjelf lemna honom häst, utan skaffade honom skjuts af en arrendator i Tornby, men om verkliga ändamålet med Strids resa var Sven Andersson fullkomligt okunnig. — Efter ankomsten hit till Linköping i skymningen fredagsaftonen uppehöll sig Strid hos Isaksson till dess lycktorna voro släckta. Strid kan icke bestämdt påminna sig om Isaksson under tiden var ute åt staden, men var han det, så var det endast helt kort. — Orsaken, hvarföre skjutsaren äfven skulle dröja qvar i staden, var endast den, att Strid och Ekström skulle komma i sällskap med vagnen uppåt torget, hvarigenom Strid ansåg afsigten med deras vandring, ifall de mött någon, bättre bemantlats, än om de ensamme gått direkte till Banklokalen. Angående den väg, som Strid och Ekström tagit, då de gingo från banken, vidhöll Strid sin förra uppgift, äfvensom han fortfarande påstod, att säcken med de stulna penningarne och blanketterna förvarats på Målstorps egor i Lönsås socken. Likaledes fortfor han att förneka, det Sven Andersson någonsin haft någon vetskap om stölden eller varit närvarande vid delningen, hvilken verkställts af Isaksson. Strid och Isaksson hade ensamne afhemtat det stulna från förvaringsstället, och hade de dervid begagnat en af de hästar, efter hvilka Isaksson åkit till Tornby. Penningesäcken infördes i rummet till venster i förstugan, och öfverensstämde Strids beskrifning på lokalen med den, som Sven Andersson förut gjort. — (Forts.)