Aftonbladet – 1 maj 1854, sida 3

De väfva kläden, och ehuru alla klädesfabrik icke tillverka så mycket att vi deraf skulle kunna i ett par ärliga byxor med rock och väst till mans oj fåret i Sverige, hafva Norrköpingsboerne dock gått s knipslugt till väga, att alla kläden varit och änr Jfäro förbjudna till införsel.s Drå ät fanders med dina dalkarlar, dom der för grofva att gå i mig. Vid lif och själ, är det ju icke rena sanninger han vet ju sjelf att vi icke kunna skaffa in så my ket af den varan som köpmännen vilja hafva.n Hå, hå, hä, det var kostligt; är det skälet hva före de ligga så härdt efter med sina ylletyger? Så hafva vi ock mäktiga gynnare i Stockholm några sidenfabrikanter, som ha mycket att säga; me det är skada att vi här neråt ha så litet gagn ce den rörelsen. Kors, det faller mig en tanke in; or någon i Mark kunde förmås att anlägga en sider fabrik! Om inte just skänka, nog ville jag försträck honom en tio tusen eller så vid pass. Dock, när ja rätt tänker på saken, lönar det nu ej mödan, vi hs för många fuskare i handteringen. Hvad för slag, säg mig hvilka de äro och ja; skall, ta mig — snart qväsa dem., Det låter sig ej göra, min käre Olle, ty utaf 100 resande på ängbåtarne äro åtminstone 900 drejare, smätt förstås; allt det finare förbjudna godset, oc! deribland sidentygerna, går den vägen, och han skal få se att äfven med klädena tager det snart slut; ty nästan hvar och en resenär tar in färdigsydda kläde för sig och sina bekanta., Men sådant är oförsvarligt; på det sättet går jr vår handtering under.n, Jag fruktar det; nog har jag sökt att äfven denns gång till riksdan spela upp en och annan för att stå på sig; men som jag nyss sade, börjar det troliger lida till slut; vi böra derföre tänka på oss sjelfva, Bokens sista kapitel är en framtidsdröm, men en dröm som vår regering och våra ständer kunde realisera hvilken dag som helst, om de endast ville. Han skildrar med integande färger den framtid, som ej behöfde vara aflägsen, då en omåttlig bränvinsförtäring upphört att förvilda och brutalisera den fattiga befolkningen; då en förnuftig tullagstiftning gjort lurendrejerirörelsen lönlös och vändt dess tusentals idkare till ädlare och värdigare, men icke mindre manliga och dristighetspröfvande idrotter, på samma gång den gjort det möjligt att genom indragningen af talrika tulltjenster skaffa bättre vilkor och derigenom lyftning i anseende, välstånd och moralitet åt de bibehållna; då genom fiskeriernas uppmuntring kustbefolkningen lärt sig att draga vinst af hafvets outtömliga rikedom, och med stora, välbygda fartyg drifver sitt lönande storfiske i Nordsjön; då slutligen en förbättrad hushållning och en förbättra folkundervisning förbytt de utfattiga fiskelägena uti blomstrande handelsplatser, och deras trasiga och halfförvildade barnskaror i trefna, välklädda och förståndiga skolbarn. Vi tacka författaren af fullt hjerta för denna tafla; han är -så skön, så lefvande, så vederqvickande, att hon måste en dag blifva en verklighet. Man har i bränvinsfrågan sett hvad en redlig och upplyst agitation förmår; ädla och högt begåfvade män framkastade genom sina skrifter tankefrön, som sedään ett år funnit srodd och vextlighet i den allmänna öfvertyzelsen, och som nu lofva en hugnerik skörd; i hafva i detta ögonblick åtminstone skäl att oppas det. Tullfrågan är för hela vår soala utveckling föga mindre vigtig; de moaliska och ekonomiska intressen, som här tå på spel, äro föga mindre dyrbara. Men fven här måste en stark och allmän opinion öra reformen framåt. Föreliggande skrift är örträffligt egnad att gifva lif åt en sådan opiion, vi mena ej hos de sakförståndige utan 08 de stora massorna. Vi beklaga att den j kommit förr, då den möjligen skulle hafva edan vid denna riksdag fört tullfrågan ett tort steg framåt. Men den har i alla fall kommit tidigt nog för att tala till våra föramlade representanter, som i dessa dagar kola behandla tulltaxan. Vi hörde nyligen det högvördiga ståndet förebråelser riktas mot e män som behandlat bränvinsfrågan, för det e ej höjt sig till ämnets betraktande ur sediga och religiösa synpunkter. Här har vår irda och fromma clerus ett godt tillfälle att e på religionens och sedlighetens, liksom på aglydnadens och den borgerliga ordningens yrbara intressen. Må ock de andre betänka uru många lif årligen offras, huru många renniskors andliga och lekamliga välfärd årgen förintas, huru många skuldbelastade sameten, huru många vilda förbannelser, huru ånga falska eder årligen blifva den bedröfga följden af förvända tullförfattningar, som, nder det illusoriska skenet af att tjena den hemska industrien, i sjelfva verket endast ena det omåttliga begäret efter en laglös inst, och rycka otaliga af landets bästa krafr från de samhällsnyttiga förvärfven, för att viga dem åt laglösheten, brottet och det mliga och andliga förderfvet. TD T TT OM aA AM Til XT