Aftonbladet – 29 april 1854, sida 3

hans hustru. Stundom hade han väl lyckats öfvertyg: sig, att alltsammans endast varit en afgrundslögn.: den sista maskan i det hämdens nät, hvarmedhan: oförsonlige dödsfiende ständigt omspunnit honom-Men åter uppträdde, i hans dystrare ögonblick, denn svarta tanka och stirrade, likt ett spöke, med ihålig: ögon ned i hans själ... Då sjukdomen tog öfverhand, befriades öfversten un. der några dagars tid från sina dystra fantasier. Förnuf tet vek från honom och under feberyrseln syntes det son skulle lyckligare bilder hägrat för hans inre syn. Den tillkallade läkaren — en svensk, som bosatt sig i Pommern — var den ende som lyssnade till den sju kes orediga drömmar... Och dessa drömmar .. de återförde honom till längesedan försvunna dagar .. . til Sveriges hjelteålder, till farornas och ärans tider, då se: grar, likt glimmande stjernskott, upplyste stridens a åskor förmörkade kimmel ..-. Nu lefde åter kung Carl. . Sveriges lejon simmade ånyo öfver östervågor, med vin den flygande i sin mahn... de blå gossarne togo änn en gång mått af en graf åt moskoviterna... I spetser för sitt regemente red öfversten framåt medan draban terna höjde sitt segrande härskri... och allt vek undan utom ärans Gudinna, som stod qvar, för att fästa si lager i de segrande hjeltarnes lockar... Men krisen var öfverstånden, faran försvann smånin gom och förnuftets. ljus tände sig ånyo i öfverstens själ Då märkte han, hvad han förut icke observerat, att el person sysslade vid hans säng, vakade öfver honom oc räckte honom de helsodrycker, som . doktorn ordinerat Troende att det helt simpelt var en legd sjukskötar brydde sig öfversten icke om att göra sig närmare un derrättad om denna person, förrän flera dagar förfluti och han sjelf redan fann sig betydligt förbättrad. Då sade han slutligen med matt röst: — Hvem är ni min vän, som gör er så mycket be svär för min skuld? . — Känner ni då icke igen mig ? Vi ha dock fordon varit vapenbröder.. ; Verkligen? Ert ansigte är mig icke helt och hål let obekant, men jag kan icke erinra mig när och hvar — Ab, ni kan ej helt och hållet ha glömt löjtnan