Aftonbladet – 27 april 1854, sida 3

att derigenom tiotalet af mindre panrier skola redu ceras till enheter. För sin del önskar talaren bifal in totäm et tattum. Doktor Sandberg. Efter att eländet blifvit afmå ladt med sanna färger — efter det tusende sinom tusende röster höjt sig mot superiet, bar det särskilt: utskottet, under lemnande ä sido at frägans morali ska värde, utgätt från den äsigten att bränvin ej vore ett förstörande ondt, som på allt sätt borde omkring -I skäras. Tvertom har det med en i sina minsta de taljer gående beräkning kalkylerat, huru bränvinsfa briksnäringen med den möjligt minsta produktions. kostnad skall kunna gifva den största vinst ät idka. ren och ät staten. Vid andra lagförslag har jag hör att man bör göra afseende på konsumentens bästa, I hvilket, om nägonsin, här varit en nödvändighet; en omtanka för honom vida gagneligare än den utpor-Itionering af bränvin utskottet ansett oundgänglig, om -Iförtäringen skulle hafva rättat sig efter en begränsad tillverkning och ej suparen kommit i fullkomlig saknad af varan. En rörande ömhet ädagalägger äfven utskottet i sitt bekymmer för den brydsamma ställning i hvilken bränvinsbrännaren genom en vaknad sedlighetskänsla hos folketskulle komma, om denna, efter utskottetstitulatur, I folkslöjd nägot blefve förgäten. I en tid, då önskan och behofvet af inskränkning i bränvinstillverkning så varmt blifvit uttalad, kan det ej vara annat än för det om mensklighetens bästa bekymrade hjertat nedslående, att i en författning, som varit afsedd att förminska bränvinstillgången, finna till ingångsspråk: bränvin må på landet och i stad tillverkas af man el dler qvinna, som begått H. IH. Nattvard och ej är vanfräjdad, eller ock eger eller innehar särskild skattlaggd jords. Författningen gör visserligen genast ett undantag af en hop embetsoch tjenstemän från tillåtelsen; dock när den börjat med uppräkningen, hvarför har den icke upptagit alla? Här saknas ministrar, presidenter, justitieråd, hofrättsråd m. fl. högre embetsmän; men skälet för undantag af dessa är natur ligtvis det, hvilket ock tillkännagifves i friherre Raabs reservation, att följden af författningen ej mätte blifva näringens i allmänna opinionen nedsättande till ett så föraktligt yrke, att ingen man af värde vill längre atöfva den. För att sålunda åt handteringen gifva högre eclat, har statens högsta embetsmän blifvit undantagne frän förbudet. De i förslaget förekommande öfverkontrollörer och underkontrollörer päminna om det lysande Gustavianska tidehvarfset, med sitt bränvinsregale och sina kongl. bränvinsdirektörer. Det ligger uti förslaget ett närmande mellan de stora och de små bränvinsbrännarne, och utskottet tycks hafva fattat sin uppgift att såsom en förlikningskommission uppträda mellan dem bäda. Om man velat inskränka bränvinstillgängarne, hafva förslag för dettas möjliggörande inom representationen blifvit väckte. Dessa förslager anses dock ej användbara så länge fabrikationen betraktas såsom något lofligt och ej såsom ett nationelt ondt, hvilket bör drifvas tillbaka så längt som möjligt. Man har sågt, att man borde taga steget fullt ut. Detta är en öfvertygelse, som jag för mer än 14 år sedan på detta rum uttalade. Men hvarifrån skall väl början till en förbättring ske? Från herrgården eller frän den lilla hemmansdelen ? Sjelfve Röingeopinanterne hafva förklarat, att om det vore fråga om att för ett stort fosterländskt mål afsäga sig en förmån, den de förbundit med sitt jordbruk, skulle de med resignation underkasta sig förlusterna; men att de dertill e finna sig uppmanade för att gifva större svängrum åt det mäktigare bränvinsintresset. När vore en Mainelag lämpligare än nu? På det sätt utskottet tillstyrkt förbättringen, måste den föregås af en bränvinsflod, som skall oupphörligt tilltaga intilldess att priset på bränvin sjunker under produktionsoch beskattningsomkostnaderna. Dock, för att ej vara envis, för att ej anse mig bättre förstå det, hvad många redliga män trott sig med förslaget vinna, vill jag ej motsätta mig detsamma, utan har endast gjort de anmärkningar, hvartill jag ansett mig berättigad. Doktor Säve. En högre skatt på bränvinet har visat sig verksam till förminskning af varan. Norges exempel tala derför. Norge ägde 1827 11.000 brännerier med en tillverkning af omkring 7,000,000 kannor, för hvilka skattades till staten 44,000 specicdaler. Detta stora antal hade dock under en konseqvent förhöjd beskattning 1848 nedgått till 130 stycken brännerier, som skattade 141,000 speciedaler för ungefär 3, millioner kannor. Tillverkningen hade sålunda på 21 år nedgått till hälften, under det statsinkomsterna ökats med ungefär 150 procent. Men ett vida lyckligare resultat vanns dock efter införande 1849 af produkibeskattningen, dä både bränneriernas antal i hast nedgick till omkring 40 och tillverkningen till 2!, millioner kannor. Sista året funnos i Norge endast 32 större brännerier, och skatten efter 6 sk. pr pott (17, sk. 10 rst. svenskt bko) uppgick till 523,459 spec. — : 1,395,890 sv. bko, som var den största skatt staten hittills uppburit. Men tillverkningen hade ånyo ökat 1 sig till ungefär 3, millioner sv. kannor. Detta tillverkningens stigande med nära en million kannor, oaktadt antalet af brännerier nedgått, har föranledt det n. v. norska storthinget att åter föreslå en förhöjning af skatten frän 6 till 8 sk. pr pott (23, sk. sv. bko pr kanna). Detta visar, att skatten ej kan läggas så hög att icke vinst för de större brännerierna ändock uppstår. Derföre är det nödvändigt att genom bestämmande af ett minimioch maximibelopp hålla tillverkningen inom tillbörliga gränser. Bäst hade varit att ej genast skilja bränvinstillverkningen ifrån jordbruket, och att förslaget säsom en öfvergäng afsett detta mäl, då ett borttagande genast kunnat anses innebära våld och medföra för stor uppoffring på en ång. Aftonplenum i går. I den fortsatta diskussion öfver första artikeln af oränvinsutskottets betänkande, som dervid fördes, del:oge professor Lindgren, lektor Sonden; biskop Hallström, prosten Qviding, hofpredikanten Wensioe, hofpredikanten Hasselrot, prosten Almqvist, doktor Nerdlander, jemte flere. Alla dessa talare erkände utskotets sträfvan att, så vidt det varit utskottet möjligt, senom den föreslagna lagbestämmelsen få ett slut på let närvarande förderfliga tillståndet. De fleste af alarne hade visserligen individuella önskningar om större eller mindre förändringar i förslaget, hvilka le dock underordnade den mer objectiva öfvertygelseorm em målets ernäende, som genom en noggrann ch anmärkningar underkastad granskning utskottet senom sitt förslag framställt. rm ka RR orm rr DM hy Plenum i dag. Öfverläggningen om ofvan omnämnde betänkande har inder denna förmiddag fortgått och afslutats. Vändunkten för dagens diskussion var förnämligast beok a a Hg