Aftonbladet – 27 april 1854, sida 3

Presteståndet. Diskussion öfver Bränvinsbetänkandet. 1:a Art. Om rättighet till bränvinstillverkning och tiden för dese utöfning. Domprosten Thomander. Behandlingen af denn; fråga har allt mer och mer besannat behofret af et särskildt utskott. Frågan är praktisk; den reducera sig till besvarande af hvad som skall hända, om mai stadgar så eller så. För sin del vore talaren öfver tygad att ändamålet med förslaget genom detsamm: ej vunnes, om man med ändamålet afser undanskaf fandet af det onda som finnes i bränvinshandterin sen. Man måste dertill använda ett direkt medel nemligen inskränka bränneriernas antal eller bestäm. ma ett visst qvantum som finge tillverkas. Allt detta indirekta förfarande, med hvilket utskottet bebandla frågan, tillkännagifver blott fruktan att genom de behöfliga medlet nä det önskade mälet. Meninger med lagstiftningen skall vara att förneka rättigheter af bränvinsförtäringen, och så mycket som möjlig svårgöra den, ej att bestämma huru mycket hvar och en kan eller bör supa. Det får ej vara konsumtio. nen som skall kommendera produktionen, utan tvärt. om. Utskottets skäl till fruktan att om man, efter dess åsigt, på naturlig väg sökte dämma bränvinsfloden, bränvinsbehofvet genom olagliga medel, säsom lönbränneri och smuggleri, skulle söka göra sig ersatt, innebär en för vidt sträckt omsorg. Dermed är dock ej så farligt, ty blott en i förhållande til det hela ringa del kan insmugglas, och deremot finnas kontroller. Det högsta möjliga vore en million kannor, som på den vägen kunde inpraktiseras. Norge ger exempel derför. Den minskade bränvinsförtäringen derstädes har ej sin grund i minskad smak för bränvin, utan i brist af varan. Att genom dyrhet söka förminska bränvinstillgångarne lemnade ej samma säkra resultat som genom bestämmandet af en viss qvantitet. På denna s. k. näring måste en kapson läggas, hvilket man aktar sig för vid de lofliga näringarne. Om man sålunda ej kan gilla allt hvad utskottet föreslagit, väljer man dock aftvå onda ting det, som man tycker kan vara minst skadligt, och, på det att denna handtering ej må fritt blifva lemnad åt de spekulativa hufvuden, som önska att ingening mätte göras, utan allt qvarstå på den gamla foen, motsätter jag mig icke förslaget. Biskop IHeurlin hade för sin del önskat att steget lifvit taget fullt ut, och att den 3:e å endast gifvit tillåtelse att bedrifva bränvinsbränning i större brännerier, hvaraf fabriksbränning, hvilken man säkert kan kontrollera, hade blifvit en följd, och man kunde blifvit qvitt den s. k. husbehofsbränningen. Utskottet har, i stället för att inskränka denna gren af handteringen, tvärtom gifvit den ny fart, då det äfven öppnat städernas portar för fritt intåg af bränvinspannorna. Är det en sanning, att med denna fördubblade småpannestyrka dubbelt så mycket bränvin skall kunna illverkas, måste en ofantlig bränvinsqvantitet uppstå. Då hade varit vida bättre att endast hafva bränvinsabriker, hvars tillverkningsbelopp noga kunnat betämmas. Det närvarande förslaget kan blott betrakas säsom en öfvergäng till fabriksbränning; men man an ej veta huru opinionsvinden en annan gäng kan läsa. Det kan inträffa en reaktion, och vi få åter usbehofsbränningen; hvilken reaktion ej blifvit så ätt om densamma nu på en gäng blifvit borttagen ch småpannorna inlöste. De stora brännerierna böra j få afverka mer än 300 kannor på dygnet, hvilket j skulle komma att uppmuntra ängbrännerier, och lymedelst genom dyrheten af materialierna bränvinsillgången minskas. Komminister Beckman har för sin del önskat en värmare definition på det bränvin som skall beskatas, och hvaraf detta bränvin skall brännas; ty hårdt ir det om den tillverkning, som nu bedrifves af bär och andra icke brödgifvande ämnen, skall ställas i amma kategori som de af spanmål bränvinstillverkande. Dessutom finnas en mängd medicinska, keniska och tekniska behof, för hvilka bränvin erforras, och för hvilka ett undantag i lagstiftningen, efer mitt förmenande, bort ega rum. Hofpredikanten Tegner tackar utskottet för den iberalitet det visat genom bibehällånde af husbehofs ränningen, hvilken liberalitet dock af en viss berömärd klokhet varit förestafvad. Bevis för denna klok et anser talaren en i sin hemort hällen sammankomst öfver bränvinsfrågan, der man hade att yttra ig, antingen handteringen borde betraktas säsom fariksnäring, hvilket af allmogen mötte ett allmänt notständ, eller som husb.hofsbränning, hvilken sedrare räknade varma och talrika sympatier. Dessa önskningar hafva af utskottet blifvit adopterade, och ir jag derföre fullt beläten med förslaget och tror me tt EINER EEE EEE EEE ENL